FORTSÄTTNING
Tillsammans med kollegerna Johan Möller och Alexander Todoric från Securum spånade hon i stället på att starta ett mini- Securum i egen regi med henne själv som vd. Hon skulle hjälpa banker att hantera riskkrediter fast i miniformat.
– Vi satsade några hundratusen var i sparkapital, sedan tog vi in ytterligare tre privatinvesterare som satsade tre miljoner. Jag kände att det var viktigt att få in ett ordentligt kapital, att folk inte skulle ta oss på allvar annars, säger Lena Apler.
Därmed var Collector född, men att ha Securum i ryggen och sedan komma med sitt eget lilla bolag var någonting helt annat. De påtänkta affärsparterna var allt från vänligt kallsinniga till direkt blasé.
– Många gånger kändes det rätt frustrerande, eftersom de flesta visste vilka vi var togs vi emot, men utan något egentligt intresse. Det är ju det som är faran med att vara i ett framgångsrikt bolag som Securum, man tror att man är lika bra som bolaget. När man har insett det måste man bita ihop och vara uthållig.
Uthålligheten och tron på idén, ”vi visste ju att den fungerade”, var drivkraften. Efter mindre än ett år kom genombrottet – Collector lyckades göra en stor affär och köpa en portfölj med riskkrediter från Hoist som var börsnoterade.
– Den affären bevisade oss, när marknaden märkte att någon hade vågat göra en affär med oss så lossnade det, säger hon.
En annan del av verksamheten var rekonstruktionsuppdrag och när dotcombubblan sprack överhopades Collector av uppdrag, ett arbete som var intellektuellt stimulerande men som i slutänden inte gav särskilt mycket på sista raden.
– Vi bestämde i vår då lilla informella ledning att köra framåtriktat med finansbolagsverksamhet men behålla kredithanteringen som ett ben. En perfekt mix för både hög- och lågkonjunktur, säger Lena Apler.
Hon och hennes kolleger köpte även ut dåvarande externa delägare som höll tillbaka företagets utveckling.
– En punkt då det var viktigt att göra vissa investeringar och våga växa.
Kursändringen syns tydligt i årsredovisningen, tillväxtkurvan pekar sedan 2003 i princip spikrakt uppåt och vinsten på 60 miljoner i år talar sitt tydliga språk. Efter snart åtta år som egen företagare tycker Lena Apler att det är roligare än någonsin tidigare. Ja, hon har nästan ett symbiotiskt förhållande till Collector och har lite svårt att se sig själv kliva tillbaka om några år.
– Det första året när vi fick dörr har skapat en viss revanschlusta. Nu ska vi visa dem minsann. Collector har ju blivit min bebis, jag har tagit på mig rollen som Collectors varumärke.
– Men med fler externa delägare och så småningom börsintroduktion måste jag ödmjukt vänja mig vid tanken på att släppa taget, det är ju inte Lena som ska noteras. Bebisen har blivit stor, då får jag vänja mig vid att det inte bara är mitt bolag längre även om det inte är så lätt.
Privat var förra året ett tufft år för Lena Apler, maken Thomas insjuknade i en elakartad cancer.
– Karriärmässigt är det lättare att undvika blindskär, det är privat som de stora smällarna kommer. Jobbet var min räddning, min struktur när livet bara handlade om att jobba, sova, gå ut med Hjalmar, och åka till sjukhuset.
Sedan i somras är maken friskförklarad och Lena Apler har börjat landa i sig själv. Träningsintresset är återupptaget (hon har varit ordförande i Friskis & Svettis) och hon har börjat med boxningspass varvade med yoga och jobbar inte längre åttio timmar i veckan,
”Hjalmar blir sur om jag inte går hem klockan sju”. Men fortfarande är det drömmen att bygga upp ett stort fint finansbolag som främst driver henne.
– Att känna att man kan gå till börsen om man så vill och veta att det här har jag varit med och skapat. Att lyckas är en annan drivkraft, när jag inte är bra på något lägger jag ner det, när jag lyckas sporrar det mig vidare.
