Jag är på en konferens med ekonomitema. Förutom några forskare kommer alla konferensdeltagare från banksektorn. Mest chefer från olika banker runtom i landet som har rest till Stockholm över dagen. Kanske mellan fyrtio och sextio år gamla. De flesta är män. Alla klädda i kostym, skjorta och slips.
Missförstå mig inte. De ser helt okej ut. Men kostymerna är inte av det allra senaste snittet, skjortor och slipsar matchar inte riktigt och så har alla mage, åtminstone en liten.
De få kvinnor som däremot är med är supervältrimmade, ingen har tillstymelse till mage. De är välklippta och välklädda. Alla har dräkter av senaste snitt i vårens modefärger och skor med höga klackar.
Vad kan man dra för slutsats av det? Att kvinnor är mer intresserade av kläder än män? Eller att klädkoden för kvinnor helt enkelt är roligare och innebär fler valmöjligheter?
Jag tror att förklaringen är en annan.
En forskare som heter Pierre Bourdieu har en otroligt bra modell för att beskriva vilka som når maktpositioner i samhället:
Olika saker gäller inom olika samhällsområden. För att nå en maktposition inom näringslivet krävs andra saker än för att nå en maktposition inom forskarvärlden. Men inom varje område gäller det att samla på sig så mycket som möjligt av något som Bourdieu kallar för ”kapital”. Det är det kapitalet som sedan växlas in till en maktposition. Kapital kan vara allt från ekonomiska tillgångar och utbildning till släktband, sätt att uttrycka sig och utseende.
Andra forskare som har använt sig av Pierre Bourdieus modell för att undersöka kvinnors och mäns möjligheter att nå maktpositioner har visat att växklingskurserna är olika för kvinnor och män.
Kvinnor behöver samla ihop mer kapital – större ekonomiska tillgångar, högre utbildning, bättre kontakter – för att nå en maktposition än män. Det är där jag tror att konferensdeltagarnas klädsel kommer in.
För att nå maktpositionen bankchef behöver inte männen kapitalet utseende. De kan kosta på sig både mage och omatchad klädsel. Kvinnorna däremot med sin högre växlingskurs, behöver det kapitalet. De har inte råd att vare sig ta en kaka till kaffet eller att strunta i vilken vårens modefärg är.
