Vad har grundaren av Spotify, Sandviks vd och Sveriges yngsta ambassadör gemensamt? De har alla toppat Veckans affärers lista över supertalanger. Senast att krönas var Lisa Emelia Svensson.
Som ambassadör för ansvarsfullt företagande har hon precis som ambassadörerna för Karibien, Eritrea och Azerbajdzjan sitt kontor på hemmaplan. Nu står hon vid fönstret i ett mötesrum på utrikesdepartementet vid Gustav Adolfs torg i Stockholm. Hon lutar sig mot glaset som vetter mot innergården för att få bättre täckning och stampar otåligt med ena foten i marmorgolvet.
–Jag kommer till Algeriet, säger hon först.
–Pratar du med ambassadören där då innan jag kommer, säger hon sedan och vänder sig om med ett leende och en blinkning med ena ögat.
Det är mycket som ska passa in i det hektiska schemat. I höstasvar hon exempelvis i Kina, Hongkong och Marocko på resor där företag som H&M, SEB och Ericsson också deltog. I vår fortsätter arbetet med att stärka svenska företags arbete med hållbar utveckling och för att sprida den svenska modellen för ansvarsfullt företagande utomlands.
Men hur hamnade hon egentligen här, bland röda mattor, kristallkronor och kostymprydda diplomater?
Hon har en doktorsexamen i företagsekonomi från Handelshögskolan i Göteborg och har arbetat på Exportrådet i New York, Sveriges ambassad i Washington och på kommissionen i Bryssel. Lisa Emelia Svensson säger att hon alltid har sett möjligheter och aldrig varit rädd för att lämna det som varit bakom sig. Hon har gått sin egen väg, även om att den inte alltid har varit lätt att hitta.
–Det handlar om att välja sig själv. Men det kan vara svårt i en tid när man frågar sig vem man egentligen är. Som tonåring är det lätt att söka fasta direktiv och när någon annan säger ”gör så här” kan det vara tacksamt att följa efter, säger hon.
Efter att ha skrivit en doktorsavhandling om vad som driver innovation och entreprenörskap har hon många synpunkter på skolans roll. Hon anser att den är både viktig och fostrande, men också att skolan är alltför normativ. Hon jämför den med en skolfabrik, där var och en går in och ska följa samma mönster och strukturer. Hon hade hellre sett en lärandefabrik som eleverna kommer till för att prova på egen hand och där det finns utrymme för att misslyckas.
Själv var hon omåttligt skoltrött på högstadiet och gymnasiet. Hon tog sig igenom studierna men kände sig understimulerad, uttråkad och frustrerad.
–Andra tyckte nog att jag var allmänt jobbig. Men när jag ser tillbaka så är det inte de som pluggade mest som är de mest framgångsrika i dag.
Betydligt roligare och bättre blev det på högskolan. Där fanns det större utrymme för kritiskt tänkande och för att ifrågasätta. Men hon kom ändå aldrig att känna sig riktigt som alla andra.Fortfarande kan hon känna ett behov av att lägga locket på sig själv, dra ner på sina egna galna upptåg och i stället lyfta fram andra människor i sin närhet. Hon säger att hon är fostrad i att känna in sin omgivning och att hon har lärt sig att inte springa ifrån sina medmänniskor.
Lärdomarna har kommit med åren. Om hon kunnat vrida klockan tillbaka skulle hon säga till den tjej med studentmössa i handen som hon en gång var att lita mer på sig själv och att lyssna mindre på andra.
–Jag önskar att jag hade satsat mer tid på lojala vänner och mindre på energitjuvar. I stället för att försöka övertyga dem som kände sig hotade och förfördelade om vad som var rätt för mig borde jag bara ha klippt. Nu kommer jag ju ändå knappt ihåg vad de där människorna heter, säger hon och skrattar.
LÄS MER: Ladda ner hela Högskoleguiden här
