Hon tar långa snabba kliv, lyser av en energi som borde kräva en nattsömn på minst tio timmar och det enda som tyder på att hon möjligtvis känner sig en aning stressad är att hon under hela intervjun sneglar på sin ljudlöst ringande mobiltelefon.

–Jag vet inte, att kalla mig själv driven känns lite förmätet. Jag har en lösningsfokuserad inställning. Men jag tror att det där drivet kommer från min uppväxt. För mig var det en överlevnadsfråga, säger Hidayet Tercan.

Familjen bodde i turkiska Kurdistan. När Hidayet var åtta år dog hennes pappa. Hennes mamma blev plötsligt ensam med nio barn. Det var nog då det började, tror hon. Drivet. Kampen för att få ihop livet.

När Hidayet var 18 år så kom hon till Sverige, en tid som började med ett och ett halvt år på flyktingförläggning och tio månader under jorden efter ett utvisningsbeslut. Fem år efter att familjen fick uppehållstillstånd startade Hidayet sitt första företag, utan en enda högskolepoäng i sitt cv.

–Nej, jag hoppade faktiskt över studierna. Men jag läser väldigt många faktaböcker. Det är så jag gör när jag börjar med något, jag läser på. Jag blir expert på området, kan statistik och fakta utantill. Utbildning är bra, men det kan också stänga dörren till den egna flexibiliteten.

Hennes uppväxt, uppbrottet från hemland och tiden som flykting i Sverige kan hon på något sätt se som en tillgång i entreprenörskapet idag. Hon vill inte säga att erfarenheterna gjort henne hård, snarare orädd. Och med en önskan att sätta sig in i andras situation.

Hidayet Tercan säger själv att hon gör precis det hon är intresserad av. Och vad det är varierar. Hon har varit i bankvärlden, den ideella världen, tagit fram en arbetsmodell till Mc Donalds ledningsgrupp, och är fortfarande fadder för byggchefer. Hon har varit i Israel/Palestina och utbildat i konflikthantering, startat kunskaps- och entreprenörsnätverket Transfer. Och suttit med i ett par it-delegationer och Stadsmissionens styrelse, bland annat.

Det är med rätta som hon konstaterar att det är omöjligt att placera henne i ett fack.

–Jag kastar mig hela tiden in i saker som jag inte har en aning om.

Det senaste är vårdbemanningsföretaget Zemrete som hon startade för ett år sedan, nu med 40 anställda. Hon minns exakt dagen då hon fick idén, då när hon såg ett tv-inslag om en äldre man som beklagade sig över att han inte tilläts få ett helt ägg till frukost. Antingen skulle han få ett halvt, eller ett helt men bara varannan dag. Och så började det igen. Hidayet samlade fakta om vårdsystemet i hela EU.

Någon lön har hon ännu inte plockat ut, istället är det som föredragshållare som hon försörjer sig. Och så har hon inte shoppat på något drygt år, konstaterar hon.

Jobbar du jämt?

–Jag är ju väldigt privilegierad. Mitt jobb är ju inte bara mitt jobb, det är ju något jag har skapat. Så ja, förutom timmarna när jag sover så är jag tillgänglig. Men jag är faktiskt bra på att vara lat också. Jag unnar mig att säga ”ta det lugnt nu Hidayet”. Vill du ha sovmorgon? Ta sovmorgon!”.

Men att sitta i timmar och dega framför tv:n, det är inte hennes grej. Någon dokumentär emellanåt, men av skräpproduktioner blir hon rastlös. Istället är det pojkvän, familj och vänner som är energikällan.

Snart väntar också semester, två veckor när Hidayet till och med planerar att stänga av mobilen. Och det, medger hon, skulle inte ha hänt för några år sedan.

–Visst har jag en piska på mig, men jag har också en hand som smeker mig på kinden.