Katarina Kahlmann har alltid velat arbeta med utvecklingsfrågor. Under utbildningen på Handelshögskolan i Stockholm blev hon stärkt i sin övertygelse att bistånd inte alltid är rätt väg att gå. Genom att stötta lokala entreprenörer och utveckla företagande i fattiga länder kan man uppnå mer, menar hon.

– Men du vet hur det är på Handels, folk är väldigt fokuserade på karriären. Jag visste bara vad jag ville göra men inte hur jag skulle göra det, säger hon och tar en slurk kaffe.

SvD Näringsliv träffar Katarina Kahlmann på ett café i Vasastan i Stockholm. Hon är hemma på en två veckors semester men snart ska hon tillbaka till Haiti och sitt drömjobb.

– Jag fick praktik på McKinsey & Company som ledde till en fast anställning. Jag jobbade framförallt med banker och telekom. Till en början var det väldigt långt ifrån det jag drömde om att göra men efter ett tag lyckades jag tjata till mig mycket intressanta uppdrag som passade mig bättre.

Bland annat handlade det om telekomutveckling i östra Afrika och effektivisering av multilateralt utvecklingsarbete. Men Katarina Kahlmann ville gå mer på djupet och fokusera på en fråga där man kunde se tydliga resultat så hon sökte sig till TechnoServe, en organisation som jobbar med affärsutveckling i fattiga länder. Efter jordbävningen i Haiti förra året blev hon erbjuden volontärjobb där men kunde inte ta tjänstledigt från McKinsey & Company.

– Min dåvarande pojkvän var inte heller förtjust i idén. Men jag bestämde mig för att göra det ändå, säger Katarina Kahlmann med ett skratt.

Hon sade upp sig från sitt jobb, packade väskorna och åkte till Haiti. Där började hon arbeta med ett projekt som går ut på att de haitiska bönderna ska kunna tjäna mer pengar på mango. Samtidigt letade TechnoServe efter en landschef.

”Varför ska jag anställa dig?”, frågade företagets styrelseordförande när Katarina Kahlmann sökte jobbet. Han påpekade att hon var ung och inte hade så mycket erfarenhet.

– Jag har ett stort nätverk med kunniga personer i Haiti så jag har många att bolla idéer med. Jag är inte rädd för att erkänna att jag inte kan och att jag behöver hjälp.

Nu är Katarina Kahlmann nöjd med sin situation, det har gått väldigt bra. Men det hade lika gärna kunnat bli helt fel, säger hon.

– Jag får svindel när jag tänker på vad jag faktiskt gjorde - sade upp mig från ett tryggt och intressant jobb och gav mig in på helt okänt mark.