Japan behöver fler barn. Författaren och aktivisten Mariko Mitsui gläder sig över att Anri Ishimine ska få barn nu i januari. ”Jag kan tänka mig ett barn till”, säger Anri Ishimine. Till höger henner kollega Eri Kondo.
Foto: Sigurd Bjørnestad
Plötsligt stannar hon upp, författaren och kvinnorättsaktivisten Mariko Mitsui. Hon är ute på promenad i Tokyo-stadsdelen Mitaka när hon får syn på en gravid kvinna. Hon lyser upp och springer fram till frisören Anri Ishimine som är ute och går med sin kollega Eri Kondo. Den gravida japanskan planerar att ta ett halvår ledigt efter födseln nu i januari. Men efter det måste hon ordna barnomsorg.
–Jag är osäker på om jag får tag på någon förskola. Det finns så få dagis här i Japan. Det kanske går att hitta ett privat alternativ men det är dyrt, säger Anri Ishimine.
–Jag har lust att skaffa ett barn till, även om det är jobbigt att vara gravid, tillägger hon.
Japan är i desperat behov av fler nyfödda barn. Födelsetalen är nu de lägsta bland alla världens rika länder. 1950 fanns det 29,4 miljoner barn under 15 år i Japan. Prognoserna visar att siffran kommer att vara 8,2 miljoner 2050.
Denna jättelika ekonomiska utmaning går hand i hand med frågan om kvinnors rättigheter. Ett problem är att japanska kvinnor som får barn tenderar att stanna hemma permanent. Kvinnor som gör karriär skjuter upp giftermålen, eller struntar helt i att gifta sig. Många får inga barn, eller kanske på sin höjd ett.
Snart är halva befolkningen gammal. Självklart måste vi importera arbetskraft.
Blivande pensionären Tatsuo Aoshima är orolig över den demografiska utvecklingen.
Mariko Mitsui blir glad när hon hör att Anri Ishimine vill tillbaka till arbetslivet. Forskning visar att bara en tredjedel av kvinnorna i det privata näringslivet går tillbaka till sitt ursprungliga jobb efter att ha fått barn. I offentlig sektor är andelen 80 procent. Många nyblivna mödrar tvingas ta dåligt betalda, tillfälliga arbeten.
–Kvinnorna är ett nyttigt redskap för männen i näringslivet. De är bra för företagens profil under ett tag men kan sedan kastas ut när de inte behövs, säger Mariko Mitsui.
Siffrorna talar sitt tydliga språk:
• Bara 60 procent av de japanska kvinnorna i arbetsför ålder var sysselsatta 2010.
• I åldersgruppen 25–54 år var 45–60 procent av kvinnorna tillfälligt anställda. För män var samma siffra runt 10 procent.
–Tillfälliga jobb är en kvinnofälla i Japan. Det gör det lätt att sparka folk. Man har svårt att bli befordrad eller öka sin lön. Blir man gravid som tillfälligt anställd förlorar man sitt jobb, säger Mariko Mitsui.
De låga födelsetalen gör att Japans befolkning sedan 2007 har börjat minska. 1995 toppade antalet japaner i arbetsför ålder (15–64 år), sedan har det gått stadigt utför. Samtidigt lever japanerna rekordlänge. En nyfödd japansk flicka kommer att nå en ålder på 86 år i snitt, enligt prognoserna.
3
Faktorer för fler barn.
Den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD har pekat på tre förändringar som behövs för att få upp födelsetalen och öka kvinnors deltagande i arbetslivet.
1. Bättre tillgång till billiga dagisplatser.
2. Mer avlastning för kvinnorna i hemmen.
3. Minskade skattefördelar för kvinnor som stannar hemma.
Problematiken har gjort debatten om arbetskraftsinvandring het. Men Japan har ingen tradition att ta emot invandrare som kommer för att jobba.
Koji Sakuma är chefsekonom vid Institute for International Monetary Affairs i Tokyo. Han har förut varit positiv till arbetskraftsinvandring men har nu svängt.
–Vi måste vara på det klara med att immigranter inte är robotar som bara jobbar med det vi vill. Prioriteringen bör ligga på att få fler japaner att gifta sig och skaffa barn snarare än att ta hit fler invandrare, säger han och pekar på de spänningar som kan uppstå om exempelvis massor av kineser flyttar in.
59-årige Tatsuo Aoshima kan börja ta ut sin pension redan i år när han fyller 60. Han är inte orolig för sin egen framtid men är djupt bekymrad över Japans demografiska utveckling.
–Snart är halva befolkningen gammal. Självklart måste vi importera arbetskraft. Vi har redan försökt hämta sjuksköterskor från Indonesien, men en japansk examen är så svår att inte ens japanerna själva klarar av den, säger han.
Mariko Mitsui har själv gjort uppror mot ojämställda japanska traditioner. Till exempel vägrade hon att servera sina manliga kolleger te på arbetsplatsen. Till slut fick hon sparken från sitt jobb på ett jämställdhetscenter i Osaka. Efter sex års processande vann hon till slut i högsta instans men fick inte tillbaka jobbet. Hon delar ut en känga åt japanska män.
–De flesta lämnar jobbet mellan klockan 19 och 20 och kommer hem mellan 21 och 22. Det gör att kvinnorna inte får mycket hjälp av sina äkta män.
Men det sker positiva förändringar, tycker hon.
–Japanska tjejer åker utomlands för att utbilda sig och jobba. Det gör inte pojkarna. Det kommer att göra kvinnors ställning starkare i arbetslivet på sikt, säger Mariko Mitsui.
