"Bistånd är konstgjord andning"
"Jag leder inte Action Aid för att jag är snäll"
Äldre kvinnor har alltid varit pålitliga bidragsgivare, inte minst till kyrkorna, men yngre kvinnor och familjer har blivit allt mer intressanta för insamlingsorganisationerna.
Det finns en teori att beteendet är globalt. Vid en amerikansk undersökning vid Texas A&M University fick kvinnor och män en summa pengar som de kunde behålla eller ge till insamlingar. Männen gav inte lika mycket pengar till välgörenhet som kvinnorna, och när de gjorde det skickade de inte pengarna särskilt långt.
Kvinnorna var mer beredda att bidra även till geografiskt avlägsna insamlingsmål.
Det finns ingen samlad statistik över människor som arbetar som ”världsförbättrare” och man kan ifrågasätta om till exempel det svenska utrikesdepartementets personal alltid kan räknas dit, men den undersökning som PfB gjort pekar ändå mot en övervikt för kvinnor i internationella biståndssammanhang.
Det är som överallt i samhället – ju högre upp i pyramiden desto fler män - men i de svenska organisationer som arbetar med internationellt utvecklingsarbete finns många kvinnor i ledningen. Jämfört med näringslivet är skillnaden enorm.
Att organisationer som fokuserar på kvinnor (som Kvinna till Kvinna och RFSU) eller barn (som Rädda Barnen och fadderbarnsorganisationerna) har kvinnor i ledningen kanske inte är så förvånande, men även traditionellt mansdominerade organisationer som Svenska Kyrkan och Svenska Missionsrådet har kvinnor i ledningen för sitt utvecklingsarbete.
Vissa organisationer med bredare uppdrag och huvuddelen av verksamheten i Sverige, som Världsnaturfonden och Naturskyddsföreningen, har manliga chefer men de biståndsansvariga är kvinnor.
Olika organisationer har olika traditioner när de ska välja chefer. Kyrkorna och de politiska organisationerna brukar rekrytera inifrån, medan till exempel Rädda Barnens nya generalsekreterare Elisabeth Dahlin kom från UD och säkert blev rekryterad för sin internationella bredd. På Sida är den högsta ledningen mansdominerad men bland de anställda dominerar kvinnorna.
– Kvinnorna skulle kunna dominera mer på chefsnivån om man ansträngde sig att hitta och uppmuntra kvinnor att söka höga tjänster, säger Lena Ingelstam som ansvarar för Sidas kontakt med de enskilda organisationerna.
– På handläggarnivå är min erfarenhet att det i den här branschen finns en övervikt av välutbildade, erfarna och kompetenta kvinnor.
På UD upprepas mönstret. I den tydliga hierarki som finns i utrikespolitiken, där de ”finaste” posteringarna är Washington, London, Bryssel, Moskva, FN och EU, är mansdominansen total. Men i länder som Kenya, Chile, Egypten, Pakistan och Guatemala är ambassadörerna kvinnor.
Att det är fler UD-kvinnor som åker utomlands som sekreterare och assistenter kanske inte är så förvånande, men även bland handläggarna är kvinnorna i majoritet.
Lena Tranberg är kommunikatör på Utrikesdepartementet. Hon säger:
– Kvinnorna återfinns främst som ambassadörer i utvecklingsländer. Endast två kvinnor är ambassadörer i klassiskt ”tunga” västländer, Tyskland och Kanada.
Några är ambassadörer i de nya EU-länderna och ett par har poster i länder med växande ekonomier, som Brasilien, Malaysia och Indonesien.
Sidas tidning OmVärlden har i flera år korat ”världens viktigaste svensk”, den svensk som har den mest inflytelserika posten i det internationella samfundet. 2008 fick Inga-Britt Ahlenius för andra året i rad den utmärkelsen. Hon är chef för FN:s internrevision. Bland de tio i topp återfinns ytterligare tre kvinnor: Annika
Söder som är vicechef på FAO (FN:s livsmedels- och jordbruksorgan), Margareta Wahlström som arbetar åt FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon och Charlotte Petri-Gornitzka som är generalsekreterare för Internationella Rädda Barnen.
CSR (Corporate Social Responsibility) är ett område på stark tillväxt. Att ta socialt och miljömässigt ansvar lönar sig även rent företagsekonomiskt enligt undersökningar. Här finns, till skillnad från i affärsvärlden generellt, mängder av kvinnor.
Nättidningen CSR i praktiken har listat de personer som främst kommer att påverka svenska företags hållbarhetsarbete under 2009. De nominerade har bedömts utifrån sin faktiska beslutsmakt, sin möjlighet till informell påverkan och sin karisma/trovärdighet. Tretton av de tjugo i toppen är kvinnor. Listan toppas av näringsminister Maud Olofsson.
Kvinnor skänker mer till insamlingar, allt från Cancerfonden till RFSU:s mamma-till-mamma-kampanj. Enligt svensk forskning kommer 60 procent av de insamlade pengarna från kvinnor. Äldre kvinnor har alltid varit pålitliga bidragsgivare, inte minst till kyrkorna, men yngre kvinnor och familjer har blivit allt mer intressanta för insamlingsorganisationerna.
Det finns en teori att beteendet är globalt. Vid en amerikansk undersökning vid Texas A&M University fick kvinnor och män en summa pengar som de kunde behålla eller ge till insamlingar. Männen gav inte lika mycket pengar till välgörenhet som kvinnorna, och när de gjorde det skickade de inte pengarna särskilt långt.
Kvinnorna var mer beredda att bidra även till geografiskt avlägsna insamlingsmål.
Det finns ingen samlad statistik över människor som arbetar som ”världsförbättrare” och man kan ifrågasätta om till exempel det svenska utrikesdepartementets personal alltid kan räknas dit, men den undersökning som PfB gjort pekar ändå mot en övervikt för kvinnor i internationella biståndssammanhang.
Det är som överallt i samhället – ju högre upp i pyramiden desto fler män - men i de svenska organisationer som arbetar med internationellt utvecklingsarbete finns många kvinnor i ledningen. Jämfört med näringslivet är skillnaden enorm.
Att organisationer som fokuserar på kvinnor (som Kvinna till Kvinna och RFSU) eller barn (som Rädda Barnen och fadderbarnsorganisationerna) har kvinnor i ledningen kanske inte är så förvånande, men även traditionellt mansdominerade organisationer som Svenska Kyrkan och Svenska Missionsrådet har kvinnor i ledningen för sitt utvecklingsarbete.
Vissa organisationer med bredare uppdrag och huvuddelen av verksamheten i Sverige, som Världsnaturfonden och Naturskyddsföreningen, har manliga chefer men de biståndsansvariga är kvinnor.
Olika organisationer har olika traditioner när de ska välja chefer. Kyrkorna och de politiska organisationerna brukar rekrytera inifrån, medan till exempel Rädda Barnens nya generalsekreterare Elisabeth Dahlin kom från UD och säkert blev rekryterad för sin internationella bredd. På Sida är den högsta ledningen mansdominerad men bland de anställda dominerar kvinnorna.
– Kvinnorna skulle kunna dominera mer på chefsnivån om man ansträngde sig att hitta och uppmuntra kvinnor att söka höga tjänster, säger Lena Ingelstam som ansvarar för Sidas kontakt med de enskilda organisationerna.
– På handläggarnivå är min erfarenhet att det i den här branschen finns en övervikt av välutbildade, erfarna och kompetenta kvinnor.
På UD upprepas mönstret. I den tydliga hierarki som finns i utrikespolitiken, där de ”finaste” posteringarna är Washington, London, Bryssel, Moskva, FN och EU, är mansdominansen total. Men i länder som Kenya, Chile, Egypten, Pakistan och Guatemala är ambassadörerna kvinnor.
Att det är fler UD-kvinnor som åker utomlands som sekreterare och assistenter kanske inte är så förvånande, men även bland handläggarna är kvinnorna i majoritet.
Lena Tranberg är kommunikatör på Utrikesdepartementet. Hon säger:
– Kvinnorna återfinns främst som ambassadörer i utvecklingsländer. Endast två kvinnor är ambassadörer i klassiskt ”tunga” västländer, Tyskland och Kanada.
Några är ambassadörer i de nya EU-länderna och ett par har poster i länder med växande ekonomier, som Brasilien, Malaysia och Indonesien.
Sidas tidning OmVärlden har i flera år korat ”världens viktigaste svensk”, den svensk som har den mest inflytelserika posten i det internationella samfundet. 2008 fick Inga-Britt Ahlenius för andra året i rad den utmärkelsen. Hon är chef för FN:s internrevision. Bland de tio i topp återfinns ytterligare tre kvinnor: Annika
Söder som är vicechef på FAO (FN:s livsmedels- och jordbruksorgan), Margareta Wahlström som arbetar åt FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon och Charlotte Petri-Gornitzka som är generalsekreterare för Internationella Rädda Barnen.
CSR (Corporate Social Responsibility) är ett område på stark tillväxt. Att ta socialt och miljömässigt ansvar lönar sig även rent företagsekonomiskt enligt undersökningar. Här finns, till skillnad från i affärsvärlden generellt, mängder av kvinnor.
Nättidningen CSR i praktiken har listat de personer som främst kommer att påverka svenska företags hållbarhetsarbete under 2009. De nominerade har bedömts utifrån sin faktiska beslutsmakt, sin möjlighet till informell påverkan och sin karisma/trovärdighet. Tretton av de tjugo i toppen är kvinnor. Listan toppas av näringsminister Maud Olofsson.
Vill du prenumerera på Passion for Business? Klicka här! Nytt nummer ute nu!
