Omvärldens bild av Island har envist präglats av en slags ålderdomlig kärvhet. Trots att Reykjavik länge varit väldigt ungt, stimmigt och modemedvetet så vilade associationer av en öde högslätt, fylld av jöklar och vulkaner tungt över näthinnan.

Så när det lilla landets ekonomi helt klappade ihop och historier spreds om en pubertal muskelbyggande Belgian Blue-ekonomi, om folk som bytte lyxbilar och byggde nya villor varenda år, var det många som var oförstående, bara hjältetecknaren Snorre Sturlasson turnerade säkert många varv i sin grav.

- Island har varit ett mycket dåligt ”showcase” (åskådningsexempel) , men nu kan vi visa världen att vi kan vara ett bra ”showcase” istället.

Orden är Halla Tomasdottirs. På Island är hon en välkänd näringslivskaraktär, grundare av och ordförande i investmentbolagtet Audur, och med en bakgrund på höga positioner i flera globala företag, bland annat Pepsi Cola i USA. Passion för Business träffade henne före hennes framträdande på Globe Forum i Folkets Hus i Stockholm och möttes av en hetta, ett klarspråk och ett engagemang som kändes synnerligen välgörande. Inte många svenska affärskvinnor vågar uttrycka sig såhär, än.

Halla Tomasdottir anser att den ekonomiska krisen som nu drar fram över världen, och som slagit särskilt hårt mot Island, bevisar precis det hon har försökt säga i flera år.

- Detta orimliga och överdrivna risktagande som har varit norm i finansvärlden och big business har enorma tillkortakommanden. Jag menar, se var vi befinner oss. Enligt min uppfattning har vi varit fullkomligt ur balans när det gäller de värden som legat till grund för det beteende som har orsakat kollapsen.

Halla Tomasdottir menar att det handlar om manliga värden som fått dominera alltför mycket.

- Det har handlat om omåttliga risker, stora bonusar, allting måste vara stort. Det är en besatthet av storlek. Ju större företagen har blivit, ju fler gränser man har passerat både bokstavligt och bildligt, desto mer värdefulla anses de ha varit. Men ser man sig runt om i världen från Daimler-Chrysler till läkemedelsföretag så ser man ju knappast fördelarna med den här typen av sammanslagningar och snabbt ihopväxta jätteföretag.

Halla Tomasdottir vänder sig emot uppfattningen att kvinnor är riskavvisande. Däremot menar hon att kvinnor oftare är riskmedvetna.

- Det är något helt annat. Det innebär att du är medveten om och förstår i grunden vad risken innebär, vad risken har för konsekvenser. Vad du ska investera i och vad du inte ska investera i. Det är smart beteende. Vi kan fortsätta att göra saker och ting så som vi har gjort, men jag tror inte att det är svaret. Vi måste istället finna nya vägar och nya värden att bygga på. Och jag tycker att ”litet är vackert”. Jag tycker inte att allt behöver vara stort eller megastort för att ha ett värde.

På Island finns det redan många små företag, oftast drivna av kvinnor, som vuxit upp i krisens spår. Det är alla de små, som var och en och tillsammans, kommer att förändra det ekonomiska systemet och Halla Tomasdottir menar att vi ska tillåta att det sker.

- Det är vår förmåga att uppvärdera feminina värden i systemet som kommer att fälla avgörandet, som kommer att bestämma huruvida vi klarar av den här krisen eller inte.Vi måste nu balansera risktagandet, tävlingsinriktningen, byggandet, fixeringen vid storlek, med det jag kallar feminina värden, vilket är ett intresse i det lilla, i entreprenörskap, i långsiktiga konsekvenser för människor och miljö. Vi behöver fortfarande vara vinstdrivande, jag är inte emot det, men vi måste bry oss om h u r vi gör vinsten.

Halla Tomasdottir anser att vi måste börja definiera vinst i en vidare mening, och hon anser att kvinnor ligger före män när det gäller det, även om hon betonar att det finns män med feminina kvaliteter och kvinnor med maskulina.

- Det handlar egentligen mer om värden än om biologi, men kvinnor har tryckts ner tillräckigt länge och fått höra att vi borde vara som män. Jag menar att vi ska vara annorlunda.

Halla berättar att hon själv har fått lära mig att uppträda som en man för att få respekt, och det menar hon, har de flesta kvinnor som nått ledande positioner i näringslivet.

- Det har varit en stor utmaning för mig personligen att lära mig använda de sidor av mig själv som jag så tidigt fick lära mig tränga undan för att de inte ansågs duga eller passa. Det gäller till exempel att våga ha en sökande framtoning, att erkänna att man faktiskt inte är helt säker, att våga fråga om saker utan att vara rädd för att tappa masken.

I näringslivet har vi gått igenom en era när det har handlat om hur man får information och hur man ser till att behålla den informationen för sig själv, och det har betytt makt, resonerar Halla.

- Det är över nu, enligt min mening. Nu kommer det att handla om att kunna dela, kunna vara generös med informationen.

Det nya kapitalistiska förhållningssättet, enligt Halla Tomasdottir, borde vara att hylla våra olikheter istället för att försöka göra alla lika.

- Jag anser att likhet skapade krisen. Jag anser inte att det bara handlar om kön eller genus, jag menar att det är en viktig aspekt, men inte den enda. Det handlar också om ålder, socialgrupp och etnisk bakgrund. Det har varit män som arbetat med män, och i den finansiella världen, ja i affärsvärlden i stort, har det varit vita män i samma ålder från samma bakgrund med samma intressen som har styrt det ekonomiska systemet mot stupet.

Halla Tomasdottir tror att olikhet är en nyckel till att bryta den här nedåtgående spiralen och att det faktiskt är en inte försumbar risk för en styrelse eller en ledningsgrupp att ha för mycket likhet, att utesluta kvinnor och människor med annan bakgrund, annan hudfärg, andra erfarenheter.

- Dessa erfarenheter och dessa andra förhållningssätt och kompetenser kan man inte gå miste om, det finns inte råd till det.

I finansvärlden finns det, trots allt, de som kommer att försöka gå tillbaka till hur det var förut, hoppas att krisen blåser över även denna gång och så är det business as usual. Men tillräckligt många kommer att ifrågasätta det och utmana det, menar Halla. Tilliten är bruten. Människor tror inte på storbanker längre. Människor tror inte på dessa företag som har varit oanständigt vårdslösa både med lånegivning och med gigantiska bonusar till egna toppchefer.

- Det spelar ingen roll vad de säger, detta är oförsvarligt. Ingen människa är förtjänt av dessa enorma summor som betalades ut till enskilda, nästan undantaglöst män, över hela världen. Det var komplett vansinne. Det är också så att dessa män, som fick dessa pengar efter ett tag fick ett gudalik självbild. Deras egon växte ur all proportion.

Hur ser du på Islands läge nu? Ser du några tecken på att Island kommer att kunna bli detta goda ”showcase” och visa även hur andra företag och länder ska ta sig ur krisen?

- Ja och nej. Island är så litet att åtgärder får resultat snabbt och kraftfullt vilket vi sett, åt det negativa hållet. Det finns också många starka kompetenta kvinnor på Island, kvinnor som i krisen har fått ta flera steg uppåt till styrande positioner i näringslivet när männen fallit ur.

Det är många kvinnor som får städa upp efter männens röra på Island, menar Halla, även om hon påpekar att det också är en av medias favorithistorier. Hon tror inte heller att investmentbanker i USA, London eller på Island kan sitta och vänta på att likviditeten ska komma tillbaka för att de ska kunna återgå till det gamla. Hon tror inte att den gamla modellen någonsin kommer att vara hållbar.

- Jag säger till kvinnor: använd er konsumentmakt. Vi kontrollerar 80 procent av hushållens inköp. Om vi vill förändra världen kan vi rösta med våra plånböcker. Vem vill vi göra affärer med? Vem vill vi inte göra affärer med? Vi bestämmer vilka företag som ska överleva och vilka som är döda om tio år.

Tror du att kvinnor underskattar den makt vi faktiskt har?

- Absolut. Vi är också rädda för ordet ”makt”. Kvinnor tycker om ordet ”inflytande”, alla kvinnor jag känner vill ha inflytande i sammanhang, i relationer, i världen vi lever i. Men frågar du en kvinna: vill du ha makt? vill hon inte gärna koppla ihop sig själv med det ordet. Men makt är att ha inflytande i världen, och den största makten är makten över plånboken som vi gör affärer med. Man kan göra skillnad i världen med plånboken.

Titta på den gröna rörelsen, menar Halla. Den lyfter nu. Marknaden lyssnar när konsumenter och anställda vill ha miljövänliga produkter. De som inte lyssnar kommer inte att finnas kvar.

- Jag tror väldigt mycket på att kvinnor kan förändra genom business. Det är inte en kvinnofråga i politisk mening för mig, som att det ska vara en rättvist att könen ska ha lika möjligheter. Jag är inte så upptagen med att tänka på det. Jag tänker mer på att släppa fram kvinnorna är det mest värdefulla affärsvärlden kan göra när det gäller att ta ett språng ur krisen. Varför ska ett företag nöja sig med att vara ensidigt styrt av män av samma sort, när man har möjligheten att få olika kompetenser och erfarenheter representerade? Jag skulle aldrig investera i ett företag med bara män i samma ålder i styrelse och ledningsgrupp, för jag anser att det saknar progressivitet.

Så du anser egentligen att den här ekonomiska krisen är en god sak, om vi har tid nog att göra om och göra saker bättre?

- Ja, visst. Jag anser att den här ekonomiska krisen är det bästa som hänt oss. Den är allvarligt nog, bara ibland önskar jag nästan att den vore ännu mer allvarlig, för att åstadkomma ett massivt uppvaknande och en verklig vilja till förändring.