Det började med att en gammal pojkvän, som i princip växt upp på lägret, tyckte att han tjatat nog om hur speciellt det där stället var. Det måste upplevas, konstaterade han och Kristina Kaas, då 23, bestämde sig för att testa. Med pojkvännen är det slut sedan länge men sommarlägret för barn i Hällevik vid den Blekingska skärgården har hon kvar. Och hon fortsatte att åka dit när hon år 2000 började sitt första jobb som managementkonsult.

– Det var många av mina kollegor som inte alls förstod hur jag kunde välja att jobba utan att få betalt. Men det spelar ingen roll hur många ­tusenlappar någon skulle erbjuda mig, de kan inte väga upp känslan av att ha gjort skillnad i en liten människas liv.


Hällevikslägret grundades av major Fritz Sjöberg 1928 som ett musik- och gymnastikläger för barn i mindre ­bemedlade familjer. I dag är lägret öppet för alla, men en del av de 300 barnen har trassliga hemförhållanden och kommer dit på remiss från psykologer och kuratorer.

På tretton år är det bara tre då Kristina Kaas inte varit där de fulla tre veckorna lägret, inklusive förberedelser, pågår. I år krockar lägret med hennes 35-årsdag. Efter den planerar hon att åka ner en vecka.

Hon gör det för barnens skull. Men också för att det ger så mycket till­baka. Och miljön är inte den sämsta för ett skönt sommarliv, konstaterar hon.

– Lägret ligger vid havet, jag kan bada varje dag. Jag är ute i naturen och rör på mig och umgås med människor som jag vet tycker om mig. Visst, det är skönt att ligga på en strand också, men det här över­väger.

Till vardags är hon i dag finanschef på ett skivbolag i Stockholm. Hon jobbar långa timmar. På lägret är man ansvarig för barnen dygnet runt, men det är en annan slags press. Och hon får ge utlopp för sin barnsliga sida. Dessutom är Kristina Kaas noga med att se till att ansvarstiden delas upp så att man även på lägret kan känna sig helt ledig vissa tider.


Just pauserna och återhämtning är det viktigaste att tänka på om man väljer att jobba på semestern. Det säger Giorgio Grossi vid Stressforskningsinstitutet i Stockholm. Är man utarbetad från sitt vanliga jobb och sedan fortsätter i högt tempo på semestern med höga krav på sig själv kan det vara farligt. Han betonar att känslan av att vara behövd och att man gör nytta är moroten som sporrar oss att jobba ideellt, men det räcker inte. Även positiv stress kan bli mer än vi klarar i längden.

– För hälsans skull måste du också ta hand om dig själv. För att kunna ta ansvaret måste du unna dig pauserna och sova gott om nätterna.

Coachen Igor Ardoris, känd från tv-programmet Klass 9A på SVT har nyligen gett ut boken Själförsvar – lycka och att lyckas. Han är själv ­ideellt engagerad i två projekt som rör ungdomar och idrott.

– Det är de uppdragen som ger mig energi till övriga uppdrag där jag tar betalt. Och det är jag tacksam för.

Att få det att gå ihop handlar helt enkelt om planering, menar han. Skulle det ideella arbetet gå ut över hans tid med familjen skulle det förlora sin mening.

– Man måste arbeta med något som man själv tycker är intressant. Många jag känner jobbar ideellt i sina barns föreningar, då kan man ju kombinera med kvalitetstid med familjen.


Kristina Kaas tar totalt fyra veckors semester i år. De tre hon inte lägger i Hällevik planerar hon att spendera med nära och kära och kanske tar hon, liksom förra året, en sista minuten­resa helt själv till solen. Hon har hunnit tänka igenom de flesta aspekterna av att jobba ideellt på semestern.

– En vecka när man verkligen bara kopplar av och bara tänker på sig själv. Om man inte fyller på sin egen energi orkar man heller inte ge till andra människor.

”Jag gör det för min egen skull”

Anna Grettve, som till vardags frilansar som redaktör åt bokförlag, blir en vecka i sommar ledare och sällskap på Stadsmissionens ­läger för äldre, Stenfasta.

Under våren har hon gått organisationens introduktionskurs som pågår en ­termin. Hon har inte volontärarbetat förut, men har vänner som gått kursen och tyckte att upplägget kändes seriöst. Det gav henne också tid att fundera på vilken av Stadsmissionens alla verksamheter som kunde passa henne.

– Jag fastnade för Stenfasta. Det är en bra idé att gamla människor som kanske inte har anhöriga kvar får komma iväg och göra ­något.


När hon var yngre jobbade hon i hemtjänsten och såg hur ensamma många blev när vän efter vän gick bort. Anna Grettve låter förväntansfull när hon pratar om veckan på Stenfasta.

– Jag ser det inte som ett jobb, ett grov­göra, utan som att finnas där som en medmänniska som kan lyssna och vara med och hjälpa till. Jag träffar sällan äldre i min vardag och hoppas få lite nya perspektiv. Jag gör det mycket för min egen skull ­också.

Som frilansare blir resten av sommar­ledigheten ”lite flytande”, men Anna Grettve räknar med att få tid över även till egen ­familj och vänner.

”Kroppsarbete är semester”

Elin Cidh lägger tre veckor av sin sommarledighet på SOS Animals gård för hemlösa hundar i Spanien. Som sjöingenjörs­studerande på Chalmers i Göteborg unnar hon sig i år en lång ledighet, men även förra sommaren då hon gjorde praktik på ett fartyg, valde hon att lägga de enda tre ­lediga veckorna som volontär på ostindiefararen Götheborg. Hon ser inga hinder att fortsätta lägga del av semestern på ideellt arbete även när hon jobbar heltid.

– Jag brukar jobba på mina föräldrars gård under loven. Kroppsarbete är ­semester för mig, jag kommer bort från studierna. Nu gör jag dessutom något litet för att förbättra världen som känns kul och annorlunda.


Att det blev just SOS Animals beror på systern som var nere även förra året.

– Hon berättade mycket och bad mig följa med, de har dåligt med folk till och från.

I januari hade Uppdrag granskning ett program om en annan hundgård i Spanien, Julie Rescue, som precis som SOS Animals adopterar bort hemlösa hundar bland annat till Sverige. Reportaget visade att hundarna far illa och att flera bar på sjukdomen Leishmania.

– Det fick mig att fundera och jag har framförallt fått reaktioner från andra. Men min syster som ju varit på plats med SOS har bara sett bra saker.

Volontärerna betalar själva för resan ned och maten på plats. Organisationen står för bostad och andra mindre kostnader.