På Ingrid Bondes dörr till hennes enkla vd-rum sitter en gammal löpsedel upptejpad. ”Uppror mot Bonde”, står det med feta bokstäver.
Hon berättar hur hon såg löpsedeln uppsatt utanför en Seven Eleven på väg hem från ett EU-möte. Hon skrek till taxichauffören att stanna och fladdrade ut och tittade om hon verkligen såg rätt.
Den är från 2005 när hon var generaldirektör på Finansinspektionen, FI, och hade infört den så kallade trafikljusmodellen, en sorts stresstester för att kontrollera bolagens risktagande.
Men det skulle bli många flera löpsedlar några år senare. Visserligen inte prytt med hennes namn utan det bolag, AMF pension, som hon i dag basar över.
Det var i december 2008 som Ingrid Bonde efterträdde den skandalomsusade Christer Elmehagen.
Han fick massiv kritik när det, för ett drygt år sedan, uppdagades att han hade räddat undan sina egna pengar när AMF genomförde ett så kallat återtag, som sänkte övriga sparares pensioner.
Och han var inte ensam. Vice vd:n Ingvar Skeberg hade skyddat sina egna pensionspengar på samma sätt och Ingrid Bonde fick efter bara några månader i vd-stolen börja med att sparka sin närmaste medarbetare.
Det märks att hon tycker att det är obekvämt att prata om det. Hennes kinder, som redan är rödbrända efter den senaste utlandssemestern, hettar till.
– När saker och ting händer som de gjorde är man tvungen att fatta vissa beslut. Han var min närmaste man här. Så det var ett väldigt tråkigt och svårt beslut som jag fattade.
Men hon hävdar att kunderna inte var argast över hur cheferna hade skyddat sitt eget kapital och inte heller över den bonus på 17 miljoner kronor som var på väg ut till ledningen. Nej, det var själva återtaget som upprörde mest.
– Det var den stora kundfrågan. Men kombinationen med att den högsta ledningen hade gjort vissa saker blev ganska kraftfull.
Några få kunder gjorde slag i saken och lämnade bolaget, men de flesta krävde bara en ordentlig förklaring.
– Så vi gjorde vad vi kunde för att bemöta de frågorna och förstärkte vår kundservice ganska kraftigt. Jag satt själv och svarade på många brev.
I maj i fjol gick hon ut med helsidesannonser i de stora dagstidningarna med texten: ”Jag blev också upprörd när jag hörde vad som hänt”. Det blev vad hon i dag kallar brytpunkten.
– Med det lämnade vi det här bakom oss.
Hon intygar att AMF i dag har kunnat göra mätningar som visar att bolaget varumärkesmässigt är tillbaka på normalnivåer igen.
När Ingrid Bonde började som vd på AMF klev hon också direkt in i storbanken Nordea och lastbilstillverkaren Volvos valberedningar.
– I det här sammanhanget är jag fortfarande nybörjare måste jag erkänna. Men det är intressant, säger hon.
Som del i en valberedning, den grupp som utser bolagens styrelser, har hon mycket makt och Ingrid Bonde har alltid drivit jämställdhetsfrågan hårt. Något som hon upplever varit lättare den här säsongen.
– Det fanns en ökad insikt i behovet av att ha mer kvinnor i styrelserna i årets diskussion, jämfört med året innan.
I både Volvo och Nordea nominerades nya kvinnor till styrelserna i år.
Utmaningen för AMF i dag är att göra sin produkt ännu bättre och kommunicera ännu tydligare för att få folk att engagera sig i sin pension.
Den andra svårigheten är att all tjänstepension i dag sker genom stora upphandlingar, där pensionsbolagen får konkurrera med varandra. Det har lett till att priserna pressats kraftigt.
– Bra för dig men tufft för mig som bolag. Vi måste säkerhetsställa att vi hela tiden levererar en bra produkt till de här nya låga priserna och fortsätter ha en hög avkastning. Det är en jättetuff utmaning.
AMF:s avkastning för fjolåret landade på 12,6 procent. Det var inte bäst bland pensionsbolagen men Ingrid Bonde är nöjd och lyfter fram den långsiktiga avkastningen på 5–15 år där AMF fortfarande är bäst i klassen.
Hon återkommer fler gånger till att det är viktigt att se framåt. Inte bara för att glömma den skandal som präglade bolaget under fjolåret utan också för att pension just handlar om framtiden. Och hon betonar det tunga ansvaret i att förvalta 3,7 miljoner blivande pensionärers kapital.
– Det är klart att det är ett stort ansvar, men det är både roligt och viktigt.
