Trots ett torrt konstklimat med inställda auktioner och ned- läggningar av gallerier, är Arianne vid gott mod. Hon menar att konjunktursvängningar hör marknaden till och hänvisar till branschens förra kris i början av 1990-talet.
– Långt viktigare är att det finns en övergripande positiv trend som pekar på att intresset för samtidskonst har ökat markant, sett över en åttaårsperiod, säger hon.
Detta har hon rätt i. Under denna period har marknaden för samtidskonst utvecklats både snabbt och i positiv riktning. Inte minst växer antalet yngre köpare.
Många försöker att kapitalisera på denna trend, och i Sveige har auktionshuset Bukowskis startat kurser för unga potentiella samlare. Att den yngre generationen ofta väljer bort äldre verk till förmån för samtidskonst kan bero på att man vill ha konst som man kan relatera till, konst som känns relevant utifrån de egna referensramarna.
Arianne är konstrådgivare (på engelska ”art advisor”) med fokus på samtida konst från Asien och Mellanöstern. Hon ger råd åt såväl nybörjare som erkända samlare.
Arianne framhäver att hon som konstrådgivare endast får ha sina klienters intressen för ögonen, och att hon måste vara fullständigt oberoende i förhållande till gallerister och andra som kan ha ett intresse av att ett visst konstverk inhandlas.
I uppdraget ingår inte bara att identifiera konstverk av intresse för klienterna, utan även att göra avslut med konstnärer, gallerier och institutioner, för deras räkning.
I sin barndom ville Arianne bli konstnär och ägnade all sin tid åt att teckna. Favoritverk och intressanta interiörer kopierades i detalj och hon fick till och med ett antal utmärkelser för sina bilder.
I tonåren förstod hon dock att hennes kopierande inte gjorde henne till konstnär, och att hon i bästa fall hade kunde bli en enklare porträttmålare.
– Det krävs en omåttlig vilja att uttrycka sig själv och en energi att finna ett ”språk” och en stil som fungerar, för att bli en duktig konstnär.
Arianne är uppvuxen med konst. Hennes mamma var till en början konstnär för att senare börja handla med antikviteter.
– I en miljö med mycket konst tränas ögat ständigt, man lär sig tidigt att se detaljer och blir uppmärksam på slarv och kopior, säger Arianne.
Efter gymnasiet flyttade Arianne till Bristol för att studera konstvetenskap. Därefter blev det en masterutbildning hos en av de mest anrika konstinstitutionerna i england, Courtauld Institute of Art.
– Skolan gav mig början till ett fantastiskt nätverk och efter min examen blev jag erbjuden jobb för The Peggy Guggenheim Collection i Venedig, förklarar Arianne.
Efter Venedig flyttade hon tillbaka till London, därefter Paris och till London igen. Det är en imponerande sammansättning av arbeten för bland annat Sotheby’s, UBS Wealth management (Art Banking) och Lord rothschild som beskrivs i hennes cv.
– I mitt yrke är kontakter a och o. Att bygga ett gediget nätverk tidigt genom flera arbeten är av betydelse för att kunna arbeta som konsult, säger hon.
Allt började med en resa. Arianne och hennes svenske man Henrik Piper ville se mer av Kina och reste i ett antal veckor runt i dess norra och centrala delar.
De sista dagarna av resan vistades paret i Shanghai, ett centrum för kinesisk samtida konst. Där besökte de bland annat ShanghArt, ett galleri som grundades av den schweiziska konstvetaren Lorenz Helbling år 1996.
Arianne var fascinerad av de verk hon såg och kände sig övertygad om att flertalet av dessa konstnärer inte bara var undervärderade, utan även skulle intressera europeiska samlare.
Tillbaka i London visade hon ett antal verk för två samlare. Originaliteten och energin i verken och den samhälleliga och kulturella kontexten fascinerade dem. De var båda intresserade av att se mer och bestämde sig för att köpa ett antal verk.
– Båda samlarna är inflytelserika idag och har gått vidare och börjat köpa konst från de indiska och pakistanska marknaderna.
Åren efter resan till Kina var en spännande tid, men också lite osannolik.
– Samlare började på grund av mina positiva omdömen att vallfärda till Shanghai och Beijing och bara ett par år senare hade flertalet av de konstnärer jag hade börjat arbeta med nått prisnivåer i stil med våra viktigaste samtida europeiska konstnärer!
Arianne berättar att ett verk (som hon dock ej förmedlade) av den kinesiska konstnären Zhang Xiagangs på Christies i Hong Kong år 2003 gick för cirka 550 000 kronor. Tre år senare såldes samma verk på Christies i London för 10,5 miljoner kronor.
Förädlar nya marker När vallfärdandet till Kina tog fart jagade Arianne efter nya konstmarknader. Indien, Pakistan och Iran blev de tre nästkommande. Arianne upptäcker, förädlar och presenterar dessa talanger för västvärlden.
För att lyckas reser hon till Asien och Mellanösterns större biennaler, relevanta konstmässor samt de viktigaste utställningarna.
– Jag känner mer eller mindre alla aktörer inom mitt marknadssegment, och håller mig uppdaterad på vad konstnärerna jobbar med, kritikernas omdömen liksom även vilka verk som köps av olika målgrupper.
Hur ser en typisk kund ut?
– De välkända samlarna med lång erfarenhet kommer främst till mig för min kunskap om samtida konst i Asien och Mellanöstern. Andra samlare är intresserade av en specifik konstnär, men saknar de rätta kontakterna för att hitta de verk de söker. en tredje kategori personer har aldrig tidigare köpt konst och vill få hjälp att bygga en samling.
Vad gör du mer än rådgivning?
– Jag öppnar dörrar åt mina klienter. Gallerivärlden är trots allt en relativt sluten värld.
Kan du förutse trender på marknaden?
– Det är långt viktigare att kunna identifiera vilka konstnärer som kommer att överleva trenden, än att förutse den. Ställ frågan: vilka namn minns vi när trenden svept över och fokus ligger någon annanstans?
Vad påverkar en specifik konstnärs prisutveckling?
– Intresset hos samlarna. Förr var det kritikerna som hade makten att avgöra. exempelvis hade konstnärer som Willem de Kooning och Jackson Pollock sannolikt aldrig blivit så stora under 1950-talet om det inte hade varit för Clement Greenbergs positiva kritik. Idag ser det däremot helt annorlunda ut. Dagens köpare påverkas av vad stora välrenommerade samlare gör. Om någon av dessa tar in en ny konstnär i sina samlingar leder detta ofelbart till snabba prisstegringar på konstnärens verk.
