Hon har just kommit tillbaka från USA:s federala huvudstad. Den här gången var det en kort visit för att träffa blivande arbetskamrater, besöka personalavdelningen och bestämma vilket område som hon skulle vilja bo i när flyttlasset går över Atlanten. Det var första resan sedan hon fick beskedet att toppjobbet på Internationella Valutafonden (IMF) blivit hennes.

Pernilla Meyersson

Bor: Saltsjöbaden i Stockholm.

Familj: Sambo, tre barn och ett bonusbarn.

Tre viktiga ingredienser i karriären: ”Att känna att jag kan bidra, att jag utvecklas och att en dörr alltid står öppen till något annat. När någon av de tre felar då är det dags att göra något nytt.”


Nu är hon tillbaka vid skrivbordet på Riksbanken. Än finns tid att förbereda sig och kollegerna har gjort ett schema att följa. Det ska bli Pernilla Meyerssons IMF-skola. Lektionerna har teman som är vitt spridda, allt ska behandlas från finansieringsmekanismer till kvotsystem och hur fonden egentligen fungerar som institution. I januari ska Pernilla Meyersson vara redo att landa i Washington DC som ställföreträdande exekutivdirektör vid det nordisk-baltiska valkretskontoret. En av uppgifterna är att föra de nordiska och baltiska ländernas talan i IMF:s styrelse.

– Jag har länge velat jobba utomlands men det har aldrig riktigt passat eller getts tillfälle. Nu kommer jag få förverkliga min dröm, säger hon.

Redan som student i nationalekonomi på Stockholms universitet var siktet inställt på stora internationella organisationer som FN, IMF och Världsbanken. Alla uppsatser i nationalekonomi tog avstamp i utvecklingsekonomier och omvärldsintresset var det som skulle lägga grunden för karriären. Men vid sidan om studierna arbetade hon som redaktör på tidningen Saldo. Det ändrade banan. Efter universitetsexamen följde en karriär som ekonomijournalist på medier som Affärsvärlden och Sveriges Radio Ekot.

1996 lämnade Pernilla Meyersson journalistiken och klev in på Riksbanken. Där har chefsposterna avlöst varandra. Under de senaste sex åren har hon bytt plats med reportrarna, och som informationschef varit den som gett råd om hur andra bör svara på journalisternas frågor. Men skrivandet har hon fortsatt med. I slutet av maj kom hon tillsammans med forskaren Pernilla Petrelius Karlberg ut med en bok om informationsarbetet på Riksbanken under de senaste åren.

–Då visste jag inte att det skulle sätta punkt för min kommunikationskarriär.