Går jämställdhetsarbetet i svenska storbolag tillräckligt snabbt? Svaret på frågan kommer snabbt från AMF Pensions vd.
– Nej, säger Ingrid Bonde, med eftertryck.
Hon är nyutnämnd som Sveriges mäktigaste kvinna i näringslivet av Veckans Affärer och ett bekant ansikte för svenskarna sedan flera år, i egenskap av generaldirektör för Finansinspektionen under fem års tid fram tills i höstas. Sedan den första december i fjol har hon bytt sida från det offentliga till det privata och basar nu över förvaltningen av knappt 300 miljarder pensionskronor åt 3,8 miljoner sparare på AMF Pension.
I hennes lag, som hon kallar ledningsgruppen runt om henne, är fördelningen mellan kvinnor och män ungefär femtio-femtio. En jämn fördelning är en nödvändighet, menar hon.
– Då får man olika kompetenser. Det är som en orkester, det spelar ingen roll om du inte gillar till exempel cello. Cellon kan vara viktig för att framföra musiken, säger Ingrid Bonde.
Men i den grad som kvinnor är representerade på höga poster i det svenska näringslivet så är klangen sämre, enligt Ingrid Bonde.
– I slutet av 1980-talet och början på 1990-talet fanns fortfarande ett momentum, men det har stannat av, säger hon.
Vad är det som hindrar, tror du?
– Jag tror att en kritisk massa kan ha betydelse. Miljön i vilken vi jobbar är viktig, säger Ingrid Bonde och lyfter fram de statliga bolagen och myndigheternas strävan efter att öka kvinnlig representation.
– De har lyckats efter att konsekvent ha jobbat med frågan. Jag tror det skapar en annorlunda miljö att jobba i, säger hon.
Du har själv gått långt i karriären, vad har du för tips för att lyckas?
– Välj chef, om du har möjlighet. Det har haft stor betydelse för mig och påverkat mig som ledare. I efterhand ser man ju hur bra man mått av olika chefer och mår man bra så gör man ett bättre jobb, säger Ingrid Bonde.
