Hon är i Stockholm för att träffa nya kunder, barnombudsmannen och för att planera en bok om barn med funktionshinder. Och, visar det sig, ta emot ett stipendium för unga ledare på 250 000 av kungen. Det är en ganska normal arbetsvecka för Veronica Hedenmark. I morse kom en av hennes fem personliga assistenter klockan fyra på morgonen för att de skulle hinna i väg från Falun i tid.

– Drivkraften är att arbetet är så otroligt viktigt. Det är en milstolpe varje gång jag kan hjälpa en annan människa.

De hon hjälper är andra funktionshindrade som behöver en personlig assistent. Hennes bolag VH-assistent startade 1997, efter öppningen för privata initiativ i handikappomsorgen, och har idag växt till en omsättning på 110 miljoner kronor och 600 anställda personliga assistenter.

Men det företag som är en så viktig del av hennes liv idag var det sista framtidsscenario hon tänkte sig efter studentexamen i Falun. Från att ha omgetts av vänner som såg henne som Veronica kom det som ett slag att i den stora världen var det funktionshindret som syntes först.

– Jag gick in i en kris och blev tvungen att möta mitt funktionshinder riktigt nära när det gäller killar och identitet. Rullstolen hade aldrig frågat om den fick vara som ett jäkla plåster.

Många tyckte att hon skulle engagera sig för andra rullstolsbundna. Istället började hon en treårig it-utbildning på högskolan.

– Jag hatade allt som hade med funktionshinder att göra och var rädd att skapa min identitet kring det.

Men något som en kille, hon då hade en relation med, sa fick henne att vända tanken. ”Du behöver aldrig acceptera ditt funktionshinder, men du måste tolerera det.” Så småningom förstod Veronica, hon måste göra det bästa av sin situation, men inte förlika sig så mycket med den att hon gav upp sina ambitioner.

Endast 19 år gammal startade hon så VH-assistans med hjälp av mamma Jill som är ekonom. Hon jobbar fortfarande kvar i bolaget, liksom systern Caroline.

Verksamheten är igång dygnet runt, året om och ansvaret är stort. Men sömnen är helig för Veronica Hedenmark, och nedvarvningen inför den. Då stängs mobilen av. När hon är ledig lyssnar hon på musik, dansar och går ut med sina två pudlar.

– Det hjälper mig att orka, att slappna av.

Jobbar hon för hårt får hon ont. Den medfödda benskörheten gjorde att hon bröt benen 55 gånger innan hon fyllde tre. Nu säger hon att hon för det mesta mår jättebra - sedan hon slutade träna.

– Jag gåtränade i 20 år för att kunna ta ett steg. Jag upplever att det finns en träningshysteri bland föräldrar med barn med funktionshinder. Men tycker inte barnen att det är kul får de aldrig något resultat.

Det farliga, menar Veronica, är att barnen kan känna att de måste prestera för att duga till. Men hon betonar att barn med funktionshinder inte helt ska sluta träna och att hennes hållning är kontroversiell.

Veronica Hedenmark blev nyligen utsedd till årets chef inom mångfaldsarbete av tidningen Chef och hon är en av Maud Olofssons kvinnliga företagsambassadörer. Hon är också Sveriges representant under en stor entreprenörskonferens i Bryssel i nästa vecka. Där ska hon prata om vårt unika system med personliga assistenter, om hur viktigt det är att komma in på arbetsmarknaden och att funktionshindrade syns i alla led, från barnboken till MTV och tv-reklamen. Och där har även Sverige en lång väg kvar.

Att ha ett funktionshinder är en livssorg, säger Veronica Hedenmark. Det är inte som att gå igenom ett eldhav och sen är det över. Men alla har vi begränsningar resonerar hon, hos henne är de fysiska hos andra sitter de kanske i tanken.

– Även om vissa dagar är jobbiga så är jag väldigt nöjd med det liv jag har idag. Jag funderar inte så mycket på vad som skulle kunna varit om det inte var så här, för det kommer aldrig kunna bli så.