Det har tagit tre månader att få till intervjun. Nyblivna generaldirektören för Statens Folkhälsoinstitut, Sarah Wamala, har basen i Östersund och fullt program. Att ta myndighetschefsjobbet har inneburit uppoffringar. Jobbtimmar tas av fritiden med familjen och tjänsten betydde en flytt från Stockholm till Östersund.

– Vi har alla vänner och familj här. Men uppdraget var viktigt för många människor. Jag får en chans att beröra och det är en stor motivation.

Målet att hjälpa många hade Sarah Wamala tidigt. Som ung flicka i Uganda där hon växte upp ville hennes mamma att hon skulle bli läkare. Men vid ett studiebesök på ett sjukhus i 14-årsåldern möttes hon av en hopplös situation. Patienter låg och ropade på hjälp, men läkarna strejkade, de hade inte fått betalt.

– Då tänkte jag att jag behövde jobba med större frågor, för att kunna hjälpa så många som möjligt.

Det blev en universitetsexamen i nationalekonomi, men kort därefter tvingades Sarah Wamala lämna sitt land. På frågan om vad som hände kommer efter en kort paus svaret att det var en lång resa.

– Den var lärorik, utmanande och jobbig men idag kan jag uppskatta den för den gör mig till den jag är.

Hon kom till Sverige som flykting och vill man veta mer låter hon förstå att man får läsa den bok som hon håller på att skriva. Historien om när hon anlänt i Sverige 1990 är också läsvärd och bygger på en oerhörd målmedvetenhet som kommer från två starka kvinnor, mamma och kanske främst från mormor.

– Hon var starkast i byn, hade en informell makt, trots att jämställdhet knappt finns i Uganda.

Om du vill ha bröd måste du skaffa dig utbildning, men vill du ha bröd med smör på måste du skaffa dig hög utbildning, sa mamman. Bröd är dyrt i Uganda och pedagogiken blev väldigt tydlig för Sarah Wamala. Det första hon tänkte när hon kom till Sverige var att hon skulle disputera.

Hon började som städerska på Posten. En nyttig erfarenhet efter att ha varit som en kung i Uganda med sin universitetsutbildning. Svenskan lärde hon sig genom den svenska texten på amerikanska serier och i barnböcker. Efter drygt ett år fick hon en praktikplats på Karolinska Universitetssjukhuset där hon så småningom doktorerade.

Generaldirektör var däremot ingenting som hon tänkt sig att bli, men hon tog chansen att söka för att få driva de frågorna hon brinner mest för. När erbjudandet väl kom var förutsättningen att hon fick ett hundraprocentigt stöd av familjen. Det underlättade att makens revisionsbyrå hade kontor i Östersund.

Sarah Wamala, som älskar att springa, är nu nybörjare på långfärdsskidor, men ännu är hon sämst i familjen, enligt döttrarna som är 6 och 13 år. Även om det är svårt att få in den dagliga joggingrundan tycker hon att man hela tiden ska ha koll på när man svettades rejält senast.

När var det då?

– Det var inte så länge sedan, säger hon och skrattar. Viken dag är det idag? Tisdag, då var det i helgen. Jag jobbade mycket i trädgården.

Hon kommer från ett land där problemen med hiv och aids överskuggar allt. Men även om Sverige ligger i topp när det gäller folkhälsa ser hon mycket att göra. En färsk rapport visar att varannan svensk rör sig för lite.

– Glappet mellan de som har utbildning och inte är stort. Där har vi en utmaning.

Hennes hjärtefråga är hur man ska få hela samhället att investera i folkhälsa. Det är extra viktigt i lågkonjunkturen, menar Sarah Wamala, och handlar mycket om att skapa miljöer där även kvinnor vågar gå ut och röra på sig.

Med barn tycker hon att man tidigt ska få in vardagsmotion. Varje morgon promenerar hon två kilometer till dagis med yngsta dottern och försöker göra det till en lek.

– De där dagliga stegen ska inte underskattas. De ger mycket muskler, de äter bättre och sover bättre.

Även för vuxna måste det vara lustfyllt att motionera. Annars får vi inte den nog så viktiga belöningen av mentalt välbefinnande.

– Fysisk aktivitet är det viktigaste som finns. Forskning visar att det förebygger en hel rad sjukdomar.