Peter Nilsson arbetade tidigare som sjöpolis och narkotikaspanare. Sedan förra året är han säljare på ett it-säkerhetsföretag, och ångrar inte att han vågade ta steget till ett nytt yrke.
Foto: tomas oneborg
Mer än var fjärde svensk (26 procent) tycker att de har valt fel yrke och lika många är osäkra på om de har rätt arbete. Det visar en global arbetsmarknadsundersökning som rekryteringsföretaget Kelly Services har gjort bland 115 000 personer i 33 länder, varav 1 000 i Sverige.
Sett över hela världen uppger 18 procent att de har valt fel yrkesbana, men med stora skillnader mellan länder. I en internationell jämförelse är svenskarna mer missnöjda med sina yrkesval än i många andra länder.
Det är inte ovanligt att fundera över livet i allmänhet och jobbet i synnerhet under semestern, när man äntligen har tid. Men det är inte så många som verkligen tar steget. Det som hindrar många från att byta yrkesbana är främst ekonomin, tid och familj, visar undersökningen.
– Det är möjligt att de som inte är nöjda i dag var det en gång i tiden, kommenterar Carl Lindeborg.
Han är i dag egen företagare inom personlig utveckling och har skrivit boken ”Ditt briljanta jag”. Den handlar om att hitta sin egen vision i livet. För fyra år sedan lämnade han en karriär som managementkonsult på McKinsey, ett eftertraktat jobb för många. I början var arbetet kul och han brann för ekonomi och företagande, men efter några år väcktes en ny passion till liv och med den frågor om framtiden.
Carl Lindeborg tog tjänstledigt för att fundera över livet och bestämde sig för att byta bana och starta eget. Han ville ha mer frihet, och använda den kunskap om hälsa och att må bra som han hade intresserat sig för en längre tid. Han ville sprida det vidare och är i dag konsult inom personlig utveckling och kallar sig förändringsagent. Han anlitas av företag för att personalen ska må bättre.
– Det finns stor valfrihet i dag och alla möjligheter kan vara stressande. Det finns heller inte alltid tid att reflektera. Det är därför det för många väcks så många frågor under semestern, när man har mera tid. De frågetecknen kan ge ny inspiration men det kan också leda till ett medvetet val att fortsätta som tidigare, vilket också kan vara motiverande.
Carl Lindeborg var själv blott 27 år och fortfarande ensamstående när han bytte bana.
– Visst, det handlar mycket om livssituation, det kan vara lättare att kasta sig in i något nytt när man bara har sig själv att tänka på.
Han tror inte att högre ålder behöver vara ett hinder för att byta karriär. Det kan ibland vara lättare att byta när barnen blivit vuxna och ekonomin inte är lika sårbar.
– Jag har träffat folk som har bytt karriär vid 60.
Carl Lindeborg tror att många är rädda att ta steget mot något nytt av lojalitet mot arbetsgivaren, ekonomisk rädsla och att många omedvetet identifierar sig med sitt yrke.
– Det kan vara läskigt att omvärdera sin identitet, som i mycket sitter i yrkesrollen.
Mellan 2005 och 2006 bytte knappt 10 procent av de anställda i Sverige yrke, enligt SCB:s senaste statistik på området. Kvar i samma yrke stannade 73 procent, resterande andel bortfaller av olika anledningar. Männen var mer rörliga än kvinnorna. Högst andel byten görs inte helt oväntat i de yngre åldrarna och andelen minskar sedan efter ålder.
Eltekniker/elingenjörer, geriatriksköterskor och flygmekaniker finns med på listan över högst andel yrkesbyte, liksom några hantverks-yrken.
Receptarie var det mest stabila yrket med 94 procent kvar i yrket. Andra yrken där folk inte byter så mycket är läkare, brandmän, flygledare, poliser och barnsjuksköterskor.
Sofia Modée och Peter Nilsson är två undantag från statistiken. Sofia Modée arbetade som barnsjuksköterska i 18 år, de senaste åren på Astrid Lindgrens barnsjukhus intensivvårdsavdelning, innan hon valde att helt byta yrke. I dag arbetar hon som förvaltningsledare och projektledare på Logica.
– Det kom till en punkt när jag funderade över om jag skulle fortsätta ända fram till pensionen med detta. Det var härligt att rädda livet på nyfödda barn men arbetet i övrigt var tjafsigt och tungrott och arbetsbelastningen var hög hela tiden. Man fick aldrig den återhämtning som behövs mellan arbetstopparna.
Vid det här laget hade Sofia småbarn hemma och det var svårt att förena med de oregelbundna arbetstiderna.
Sofia tipsades av en kompis om it-branschen och hon satte sig i skolbänken under 2 år och tog 80 poäng i data- och systemvetenskap på universitetet.
– Vi pratade igenom det hemma först och kom fram till att vi hade råd med det.
Sofia hade tur och fick jobb direkt på dåvarande WM-data, som i dag heter Logica. Det var samma år som it-kraschen, 2000, men hon har lyckats bli kvar sedan dess.
Sofia Modée vill uppmuntra fler att reflektera över sin jobbsituation.
– Det var en väldig kick för självförtroendet att läsa på universitetet vid vuxen ålder och sedan få nytt jobb. För mig har karriärbytet verkligen inneburit en nytändning.
Peter Nilsson arbetade i 15 år som polis, de senaste sju åren som sjöpolis och narkotikaspanare. Sedan ett drygt år är han säljare på it-säkerhetsföretaget Coromatic.
Han hade inte funderat på att byta yrke, utan fick ett erbjudande om jobbet på Coromatic genom att en bekant till vd:n hade hört talas om Peter och hans kompetens. Och Peter ångrar inte att han vågade ta steget.
– Jag kommer alltid att vara polis i hjärtat, poängterar han, men jag är nyfiken som person och behövde nya utmaningar och utveckling i livet.
Han tjänar mer i dag, men det var inte avgörande.
– Visst saknar jag sjölivet och jag saknar kamraterna, understryker han. Det är ett speciellt kamratskap inom polisen. Min fru är också polis, vi har två barn och det är bättre för mig med regelbundna arbetstider.
Peter Nilsson tycker inte att ledarskapet inom polisen fungerar särskilt bra.
– Det är dålig återkoppling och man är dålig på att ta hand om de anställda. I mitt nuvarande jobb får jag erkännande och tydligare återkoppling mellan initiativ och resultat.
