Lehman Brothers tidigare vd Richard S. Fuld Jr förolämpas efter att ha utfrågats av den amerikanska senaten under förra hösten.
Foto: Susan Walsh/AP
När vd:n för investmentbanken Lehman Brothers Richard S. Fuld Jr frågades ut i den amerikanska senaten efter att banken kraschat i september förra året fick han en konkret fråga av talmannen.
”Är det rättvist? Du har stoppat på dig nästan en halv miljard dollar i egen ficka - är det rättvist att vd:n för ett bankrutt företag har kunnat lägga undan så mycket pengar?”
Nervöst, och svamlande försökte han förklara ersättningssystemens konstruktion, men kunde inte svara på frågan.
Här hemma ligger vårens skandaler fortfarande färska i minnet. När SEB:s vd Annika Falkengren höjde sin fasta lön samtidigt som aktieutdelningen slopades och en nyemission utlystes tändes en storm av kritik med diskussioner om etik och moral. Turerna kring förre AMF-vd:n Christer Elmhagens pensionsavtal har fortsatt en bra bit in på sommaren.
Men vilken kultur, och vilka drivkrafter är det som skapar ersättningsnivåer som ligger så pass långt ifrån vanliga inkomsttagares lönekuvert? Är det en ren girighet i strävan efter att bara få mer, eller är det fullt rimliga ersättningar som avspeglar de värden befattningshavarna tillför bolagen?
Henry Montgomery är professor i psykologi vid Stockholms Universitet. Han vill inte tala om girighet, men betonar att systemet med de höga ersättningsnivåerna är fel i grunden.
– Jag tror inte att de är giriga, att de är ute efter att frossa, men det handlar om att man jämför sig med varandra.
Han menar att det snarare är en kultur som utvecklas där jämförandet med andra är den starkaste drivkraften för att nå högre och högre ersättningsnivåer. Som en följd av de höga lönerna har många skaffat sig en livsstil som kostar pengar, och den är svår att ta sig ur.
– Ingen vill ligga i botten, det handlar om ren prestige.
Ett av de argument som brukar framföras för att försvara höga ersättningsnivåer är att svenska företagsledare konkurerar på en internationell marknad. Om det inte får tillräckligt mycket betalt, rekryteras de av internationella bolag utanför Sverige. Men det argumentet ger Henrik Montgomery inte mycket för.
– Det är sällan de blir rekryterade utomlands, det är ett svenskt gäng som känner varandra väl.
Den finlandssvenske författaren och bankmannen Kari Nars som skrivit en bok om pengar och lycka är inne på liknande tankegångar. Men han förklarar också att pengar ger ett visst mått av lycka upp till en begränsad nivå. Därefter avtar effekten. Han pratar om en kurva som kanske inte blir negativ, men planas ut efter hand. Samtidigt menar han att alla strävar efter pengar, oavsett om man är chef eller inte.
– De flesta är ganska skenheliga vad det gäller pengar. Varför kämpar man om varje krona eller öre, eller varför spelar man på lotto?
Kari Nars, som har en egen bakgrund i den internationella bankvärlden, vittnar om att han sett många exempel på hur systematiskt företagsledningarna jobbar med att trissa upp ersättningsnivåerna i det dolda.
– Alla respekterade företagsledare använder egentligen väldigt sofistikerade sätt att komma åt de stora pengarna, säger han och förklarar att vd:n alltid har en informell makt i att föreslå styrelseledamöter som inte motsätter sig omfattande ersättningsavtal.
Ett mer beteendevetenskapligt sätt att förklara girighetsbegreppet ger neuropsykologen Åke Pålshammar när han förklarar att människan är oerhört anpassningsbar och snabbt vänjer sig vid de miljöer man vistas i. Det gör att man lätt tappar verklighetsbegreppet. Om ingen säger stopp vill man gärna ha mer - en strävan som hos en del kan vara starkare än andra.
– Det visar sig att man har ett behov av bekräftelse, där kommer pengar in som en möjlighet, en kompensation för något man saknar. Man skulle behöva en djävulens advokat vid sin sida.
När debatten om bonusar tog fart hördes en rad fördömanden - från USA:s president Barack Obama till Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt och Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin som använt begreppen ”fantasisummor” och ”oanständigt” när det gäller bonusutbetalningar.
Finansmannen Sven Hagströmer hör till en av Näringslivets företrädare som tidigare varit starkt kritisk till ersättningssystemen i bland annat SEB och Volvo. Ur ett internationellt perspektiv tycker han numer att Sverige har mer rimliga ersättningsnivåer än USA, och ett mer transparent system. Däremot är han starkt kritisk till att företagen själva inte kan försvara sina egna avtal.
– Det måste vara någonting sjukt med ett system där man backar så fort man blir påkommen. Vi måste kunna ta en debatt så att det vi gör är allmänt accepterat, säger han, men menar att det är en hårfin avvägning att använda bonusar som lockbete.
– Morot är nyttigt och girighet är en dödssynd, gränsen är oerhört flytande. Näringslivets förmåga att övertyga människor sätter gränsen.
