– Det blev sju barn i helgen, säger Bertil Carlson och ser nöjd ut.

Så många bebisar hjälpte han till världen under helgjouren.

När Bertil Carlson utbildade sig till barnmorska 1972 blev han den tredje manliga barnmorskan i Sverige. Det har inte skett någon större tillströmning, i dag finns några tiotal manliga barnmorskor.

Då, för 36 år sedan, hände det att kvinn-liga barnmorskor vägrade prata med honom och gick ut från expeditionen när han kom in. Så är det inte längre. Däremot händer det att kvinnor inte vill bli förlösta av en skäggig jordemoder.

– En och annan kvinna reagerar när det kommer en manlig barnmorska, men i de flesta fall kommer vi överens. Det har hänt att de efteråt bett om ursäkt för att de haft förutfattade meningar och det känns bra.

Bertil Carlson började sin bana i en mansdominerad bransch, som hydraultekniker, men tyckte snart att det var tråkigt att jobba med ”döda maskiner”.

Då utbildade han sig till barnsjuksköterska, men när han fick egna barn blev det för tungt att arbeta med svårt sjuka och ibland döende barn. På den tiden fanns inga uppföljningsgrupper eller stödsamtal. I stället läste han till barnmorska och har trivts så bra att han hoppas få fortsätta även efter 65.

– Det roligaste är att förlösa – det är outstanding. När man får en kvinna, i en ganska jobbig situation, att lyckas prestera fram förlossningen och efteråt tycka att det var rätt så bra – då känner man en otrolig tillfredställelse.

Bertil Carlson har ofta blivit särbehandlad som man, men mestadels positivt. Hans lön har legat 3 000–5 000 kronor över sina kvinnliga kollegors.

– Jag tror att det har med förhandlingsförmåga att göra. Kvinnor är alldeles för svaga när det gäller att förhandla och har kanske en lite negativ syn på sig själva och vad de är värda. Jag säger att ”det här ska jag ha annars får det vara”.

Men han har också fått känna på kränkningar och trakasserier. Som barnsjuksköterska fick han kommentaren ”Varför jobbar du här, har du några sjuka sexuella intressen?” Och som ung hände en gång att en äldre kvinnlig kollega tryckte sig mot honom i omklädningsrummet.

– Det var obehagligt. Min mamma hade inte lärt mig vad jag skulle göra i en sådan situation. Men i och för sig var det ganska nyttigt för då kan jag förstå hur en kvinna skulle känna sig.

Han tror att några av hans sex barn säkert någon gång skämts lite över en pappa som är barnmorska, även om de aldrig sagt något. I dag är de vuxna.

Bertil Carlson tror att hans sätt att arbeta skiljer sig lite från sina kvinnliga kollegors. Han är alltid mån om att involvera männen i förlossningen och ger dem i uppgift att exempelvis hämta mat och dryck till kvinnan eller ge massage.

– En man känner sig ofta bortglömd och bortkommen vid en förlossning när han ser sin kära har ont och besvärligt och inte kan göra något åt det. Jag tror till och med att en och annan man kan ha skuldkänslor för att han är en del av orsaken till att hon har ont och besvärligt.

En annan skillnad är att han ogärna går in och hjälper undersköterskorna med städningen, något som kvinnliga barnmorskor oftare gör.

– Jag gör det om det är bråttom, annars skriver jag hellre journaler och pratar med patienter – det är min profession.

Han anser också att det är skillnad i kvinnors och mäns sätt att arbetsleda, att det är vanligare att kvinnliga chefer har favoriter bland de anställda.

Och även om han trivs med sina kvinnliga kollegor kan han tycka att det är väldigt skönt när han någon gång arbetar med en manlig barnmorska. De kan tala på ett annat sätt och det blir inte så mycket prat om barn och familj.

Efter en lång karriär, bland annat som chefsbarnmorska på Södertälje sjukhus, jobbar Bertil i dag som timvikarie. Han hoppar in på olika sjukhus i Stockholm som barnmorska på BB och mödravård, men även som skolsköterska. Han arbetar ofta 60 timmar i veckan, vilket inte ger så mycket fritid att balansera på.

– Jag är katolik och jag träffar mina katolska bröder ibland och firar mässa. Då är det bara män. Det är viktigt för mig.