Bruna flyttkartonger står vid dörren, skrivbordet är nästan rensat och sekreteraren väntar på avskedslunch. I sista stund får vi en intervju med det svenska insamlingsproffset, tillika högt uppsatte FN-chefen Per Stenbeck.

Här kring konferensbordet på Unicef:s Europahögkvarter i Genève har många goda idéer kläckts med tanke på resultatet: Stenbeck har de senaste sex åren byggt upp en av världens största insamlingsorganisationer. Saldot på Unicef-kontot förra året blev en miljard dollar, närmare sju miljarder kronor.

– Nästan ingen ideell organisation är större. Men Unicef är också ett av världens mest berömda varumärken, säger Per Stenbeck.

Insamlingsframgångarna började med julkorten. Varje år köper människor över hela världen 120 miljoner färggranna Unicef-kort. Men medan korten stod för merparten av de privata bidragen för 20 år sedan, utgör de bara 10 procent idag, även om lika många kort säljs.

– Korten byggde upp vårt varumärke. Men vi har hittat mer målmedvetna sätt att samla in pengar.

Idag använder man mer direkt­reklam, telefonkontakter och nya kanaler för insamling som sms och internet-betalning. En trend, som etablerades av Unicef, är också användningen av kändisar som Roger Moore, Susan Sarandon och David Beckham.

– Med celebriteterna når vi lättare ut med vårt budskap. Men vi är noga med att de engagerar sig för Unicefs goda och inte för sina karriärer.

Något har också hänt efter flodvågskatastrofen 2004, säger han. Tragedin innebar en dramatisk förändring för alla organisationer.

– Många gav för första gången ett bidrag till en ideell organisation. Sedan har man fortsatt att skänka pengar.

– Även tron på frivilligt arbete har förändrats. Förr fanns en övertygelse att skattevägen var enda sättet att hjälpa. Välgörenhet var ett fult ord. Så är det inte idag, säger han.

– Människor har en grundläggande inneboende vilja till generositet.

Folk ger gärna till goda ändamål. Därför ska man inte vara rädd för att be. För Unicef är privata donationer viktigare än för många andra organisationer. Av den årliga budgeten på tre miljarder dollar kommer två miljarder via statsbidrag från regeringar medan en miljard kommer från privata källor. Av privata givare är hela 80 procent privatpersoner medan företag och stiftelser står för 10 procent vardera.

– Det finns två strategier. Antingen satsar man på ”lite från många” eller ”mycket från få”. Unicef är mer inriktad på en massmobilisering där många bidrar med lite, säger Per Stenbeck.

Men givarna ställer också frågor och krav. De vill veta att pengarna kommer fram och att hjälpen verkligen fungerar effektivt. Gör den det?

– Ibland blir samordningen lidande eftersom man ofta arbetar i fullständigt kaos. En liten del kan ibland komma på avvägar. Men merparten av hjälpen kommer fram. Vi har kontroll hela vägen och överlämnar inga pengar direkt till regeringar.

I Sverige kan man numera skänka aktieutdelningen skattefritt till välgörenhet. Men alla människor har inte aktier, påpekar Per Stenbeck.

– Sverige är det enda landet i Europa som inte har avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer. Det är skamligt.

Själv återvänder han nu till Sverige med ett berg av kunskap om frivilligarbete.Erfarenheterna har han skaffat från Rädda Barnen (där han var informations- och insamlingschef), brittiska The Resource Alliance, Greenpeace (där han var generalsekreterare i Norden) och nu senast från Unicef. Men framförallt vill han spendera tid med familjen som han veckopendlat till i sex år.

– Det är slitande att åka fram och tillbaka. Nu är det dags att hitta en rimligare balans mellan jobb och privatliv.