Hos den gamla myndigheten Ombudsmannen mot etnisk diskriminering på Drottninggatan i Stockholm fanns en rad pärmar med brev som aldrig blev ärenden. Några av breven kom från personer som upplevt sig bortvalda och diskriminerade i arbets-livet på grund av sin ålder. Men brevskrivarna fick ett standardiserat svar: Den fråga du tar upp faller utanför DO:s uppdrag, och DO kan därför inte hjälpa dig.

Sedan 1 januari är DO och de andra diskrimineringsombudsmännen sam-manslagna till Diskrimineringsombudsmannen. Där handläggs alla diskrimineringsärenden.

Den stora nyheten finns dock i lagstiftningen – ålder är sedan årsskiftet en av grunderna för diskrimineringsanmälan. Nu kommer anmälningar om åldersdiskriminering i arbetslivet att följas upp.

Sverige är sent ute. Sedan 2005 finns ett EG-direktiv där diskriminering i arbetslivet förbjuds. Det är dock först nu som direktivet har

omsatts i svensk lag, och den nya Diskrimineringsombudsmannen åläggs att ta emot och följa upp anmälningar.

Det nya förbudet lägger sig på en låg nivå i förhållande till direktivet, och gäller ”arbetslivet och utbildnings-väsendet i vid mening”. Undantagen är också många, bland annat kommer både arbetsmarknadspolitiska regleringar och positiv särbehandling med särskilda syften att vara tillåtet. Men

nytillträdda Diskrimineringsombuds-mannen Katri Linna tror att lagen kommer att få genomslag både i faktiska ärenden och i debatten.

– Det finns ett undertryckt anmälningsbehov, och många av dem som drabbas av åldersdiskriminering är vana att formulera sig och bli hörda. Vi är förberedda på en stor mängd ärenden, och jag tror generellt att ålder och arbetsmarknad kommer att bli mer aktuellt, säger hon.

Bland breven i gamla DO:s pärmar fanns bland annat läraren i Halmstad som under många år sökt rektorstjänster, och trots höga kvalifikationer inte fått komma på intervju.

Där fanns apotekaren i Skåne som efter 35 års tjänstgöring inte blev kallad till intervjun för en ny tjänst.

Där fanns också förutsättningslösa frågor från äldre personer på arbetsmarknaden – räcker det med motiveringen att jag är ”för senior” för att bli nekad en intervju?

Resultatet av en diskrimineringsanmälan kan bli förlikning, eller i sista hand ett domstolsärende med skadestånd som följd – om inte redan själva anmälan gör att problemet löses. Exakt hur lagen fungerar märks först när Diskrimineringsombudsmannen och domstolarna har drivit några ärenden, och en praxis formulerats.

Men det finns också de som vänder på steken. Sedan några år tillbaka finns rekryterings- och uthyrningsfirmor som specialiserat sig på just äldre arbetssökande.

Ett av företagen är Go veteran, som grundades av Michael Strauss år 2004.

– Just då startades många studentuthyrningsfirmor. Jag tänkte att det borde finnas företag som är intresserade av en sådan service, men vill ha en person som har gjort ett bokslut 20–30 gånger, gjort affärer eller varit med i en kris. Någon som inte bara läst boken, säger han.

Michael Strauss företag arbetar både med bemanning och med rekrytering. På rekryteringssidan har det gått trögare under hösten, berättar han, men fortfarande händer det ofta att en senior som varit uthyrd får fast jobb hos arbetsgivaren och därmed lämnar Go veteran.

Ett vanligt argument mot att rekrytera äldre personer är att yngre nyanställda kan stanna längre i företaget än en 50-åring, men det håller inte.

– En person som kommer direkt från plugget stannar i snitt i två år. En 55-åring har minst tio år kvar i arbetslivet, säger Michael Strauss.

Han tycker att Sverige lider av en ålderssegregering som gör att mycket av den kompetens som finns hos de lite äldre slarvas bort. Den nya diskrimineringslagstiftningen har till viss del samma mål som Go veteran – att hjälpa äldre att komma in på arbetsmarknaden. Men Michael Strauss är skeptisk till lagens effekter.

– Jag tror att den är ett slag i luften. En verklig åtgärd vore att sänka arbetsgivaravgiften, som man gjort för ungdomar under 26 år. Men lagen är ändå bra, eftersom den ger seniorer mod att gå ut och söka jobb, säger han.