Hur ska dagens dom tolkas i processen som gäller konflikten mellan facken och lettiska företaget Laval?
– Lagstiftningen kommer att ändras nu men inte med anledning av den här domen utan med anledning av domen i EU-domstolen för två år sedan. Det ligger en proposition på riksdagens bord. Den lagändringen kommer att innebära att svenska fackliga organisationer trots domen får vidta stridsåtgärder för att kräva minimilöner men inte mer än så.
Vad gällde då dagens dom?
– Den här domen handlade bara om skadeståndsansvaret. Det ena gällde ekonomiskt skadestånd eftersom Laval hade förlorat pengar på det här. Här kom domstolen fram till att företaget inte kunde bevisa vilken skada man hade lidit och därför utdömdes inte något ekonomiskt skadestånd. Det andra gällde allmänt skadestånd för brott mot rättsliga principer. Här utdömdes ett skadestånd på sammanlagt 550000 kronor.
Är det intressant?
– Ja. Facken följde egentligen den gällande svenska lagen och Arbetsdomstolen hade konstaterat att stridsåtgärderna inte stred mot svensk rätt. Men trots det får facken alltså betala skadestånd. Det betyder att när svensk lag strider mot EU:s regler så ska EU:s regler tillämpas.
Kan det även gälla på annat håll, inte bara på arbetsmarknaden?
– Ja. Här handlar det om att två civila parter tvistar och domstolen kommer fram till att EU-rätten slår rakt igenom. Den har direkt effekt på den här avtalsrelationen trots att man har agerat i enlighet med den nationella lagen. Det är ganska spännande egentligen. Domstolen säger ju rakt upp och ned att det inte räcker med att man håller reda på svensk lag, man måste också se till att hålla reda på EU-rätten. Och visar det sig i efterhand att man har brutit mot EU-rätten så kan det innebära skadestånd.
Är det höga skadestånd så som du ser det?
– Ja, det tycker jag. Visserligen hade Laval yrkat på mer än dubbelt så mycket men jag tycker man får beteckna skadestånden som höga. Om man nu ska försvara facken så kan man säga att rättsläget var oklart före Laval-domen. De flesta svenska bedömare inklusive regeringen hade ju uttalat att man trodde att den svenska lagen stämde med EU-rätten. Då blir det ju ett rätt stort ansvar man lägger på parterna, och menar att de borde förstått bättre än regeringen och Arbetsdomstolen.
– Men att man gör det är logiskt vill jag samtidigt framhålla. Sverige och svenska domstolar är skyldiga att upprätthålla EU-rätten. Även om Sverige har gjort fel så kan man säga att svenska domstolar är skyldiga att tillämpa EU-rätten, även om det blir en slags retroaktiv tillämpning.
Kan det här bli lite kämpigt för jurister framigenom?
– Ja. Det är nog särskilt svårt på arbetsmarknaden. Vi har inte så många andra områden där det här blir lika tydligt. Det handlar om de grundläggande principerna om fri rörlighet och diskriminering vilket är särskilt viktigt på arbetsmarknaden. Det innebär nog att arbetsmarknadens parter och deras jurister måste tänka på delvis ett annat sätt när man skriver avtal men också när man tillämpar den svenska lagen.
– Men i grunden är det en uppmaning till den svenska lagstiftaren att kvalitetssäkra vår lagstiftning och det är ju skräp att vi inte har gjort det.
