I onåd föll Lars G. Josefson slutgiltigt i somras. Orsaken var Vattenfalls kärnkraftverk Krümmel som stått stilla i två år på grund av flera incidenter. I juni 2009 togs Krümmel i drift igen - men bara två veckor senare var det dags för ett nytt haveri när en transformator började brinna och reaktorn stängdes av.
Det var tre månader före det tyska förbundsdagvalet och en het debatt om kärnkraftens framtid pågick.
Merkel skummade av ilska.
– Jag är mycket, mycket missnöjd med Vattenfall, dundrade den tyska regeringschefen.
– Det är så att man kan bli röd av ilska när man ser hur de agerar, tillfogade hon i en tv-intervju.
Förtroendet som Vattenfall har spelat bort lär bli svårt att vinna tillbaka, oavsett vem som i framtiden står i spetsen för koncernen. I Tyskland, som är Vattenfalls största marknad, har man vant sig vid att företagets chefer lovar bättring och sedan ersätts.
Tysklandschefen Klaus Rauscher fick sparken efter incidenterna 2007, både i Krümmel och i Vattenfalls andra kärnkraftverk Brunsbüttel, och ersattes av Hans-Jürgen Cramer. Lars G. Josefsson kröp till korset och lovade bättring.
– Företag som driver högteknologiska anläggningar som kärnkraftverk måste kontinuerligt föra en förtroendeskapande dialog med allmänheten, manade han självkritiskt och framhöll att ”Vattenfall är medvetet om sitt ansvar”.
Det dröjde inte mer än fem månader innan Hans-Jürgen Cramer fick lämna över till Tuomo Hatakka som plockades från Vattenfalls polska verksamhet. Lars G. Josefsson uppges ha varit missnöjd med Cramers bristande inflytande över politiken i Berlin.
Själv har Lars G. Josefsson inte bara hamnat i den politiska kylan utan också blivit ett rött skynke för flera av koncerncheferna i Tysklands ledande kraftbolag. I ett brev till Vattenfall som publicerats i medierna efterlyste i slutet av augusti RWE, E.on och EnBW att en ”prominent representant” för Vattenfall tar ställning till händelserna i Krümmel.
– För oss är det helt obegripligt att Vattenfall hittills har vägrat att uttala sig, kritiserade energibolagen i en frän attack på Vattenfall och indirekt på Lars G. Josefsson som anses ha torpederat samtalen med regeringen om en förlängning av kärnkraften som egentligen ska egentligen avvecklas fram till 2021.
Att Tyskland skulle bli en ständig oroshärd hade Lars G. Josefsson förmodligen inte räknat med när tillträdde på Vattenfall, som i slutet av 1990-talet tog över hela den östtyska energisektor samt energiverken i Hamburg och Berlin. I ett slag blev Vattenfall den tredje största aktören på Europas största energimarknad.
Lars G. Josefsson saknar inte hårda nypor. Men frågan är om han var tillräcklig slipad för det politiska spelet i Tyskland som involverar inte bara regeringen utan också mäktiga delstatschefer. Tveksamt är också om han var tillräckligt lyhörd för den tyska allmänhetens djupa misstro mot kärnkraften - trots att han i de tyska medierna ibland har beskrivits som en ”företagsledare som påminner om en miljöaktivist”.
