Läget på arbetsmarknaden försämras djupare och snabbare än vad någon har lyckats förutse. Antalet personer som varslats om uppsägning är nu uppe i 100000 på drygt fem månader, vilket är den högsta siffran sedan mätningarna började genomföras på 1970-talet.
I torsdags kom en annan mörk redovisning från Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar, AKU, som visade att antalet arbetslösa var 387000 i februari. Det motsvarar 8 procent av arbetskraften. En förklaring till det höga talet är att företag och kommuner drar ner på sina tidsbegränsat anställda, enligt AKU.
Det ingen vet är hur många av de varslade som redan är registrerade som arbetslösa.
De med korta uppsägningstider som varslades i höstas kan ingå. Men en hel del varsel har inte kommit så långt i processen – de ska förhandlas eller håller på att förhandlas. När förhandlingarna väl är avslutade kan det dröja innan de varslade sägs upp. Det avgörs av hur långa uppsägningstider de har.
Eftersom många företag varslat flera gånger betyder det att också de med långa anställningstider drabbas. Ju längre anställningstiden är, desto längre blir uppsägningstiden. Det betyder att många av de 100000 som är varslade ännu inte är uppsagda. Först när de blir det och betraktar sig själva som arbetslösa, registreras de som arbetslösa i AKU:s undersökningar. Ju fler av de varslade som inte är arbetslösa – desto högre är risken för ännu mörkare arbetslöshetssiffror.
När arbetslösheten ökar med 1 procentenhet motsvarar det cirka 40000 personer. Är så många som 80000 till 90000 av de varslade ännu inte registrerade som arbetslösa betyder det alltså en ökning med ytterligare 2 procentenheter.
I bästa fall kan det visa sig att AKU:s februarisiffra var hög – ibland hoppar månadsredovisningarna lite upp och ner. Det kan också visa sig att fler av de varslade redan är registrerade som arbetslösa.
Men samtidigt finns det inga tecken på att läget är på väg att förbättras på arbetsmarknaden. Industrin vittnar om totalmörker och förutsätter att fler uppsägningar väntar. Och ju mer industrin drabbas, desto mer påverkas tjänstesektorn. Dessutom faller byggsektorn som en sten och kommun efter kommun pratar om uppsägningar.
Utvecklingen innebär att prognoserna från i höstas med arbetslöshetsnivåer på knappt 8 procent i år och 9–10 nästa år inte håller. Arbetsförmedlingen har redan aviserat att decemberprognosen skrivs upp. Beskedet är ovanligt. Arbetsförmedlingen brukar inte ha åsikter om arbetslöshetens nivåer mellan sina båda prognoser – en på våren och en på hösten. Nu kommer en ”mellanprognos” och redan innan den presenteras talas det om uppskrivningar.
Den bild som Konjunkturinstitutet och regeringen gav av arbetsmarknadsläget i sina senaste prognoser kommer säkert också ändras. Regeringen räknade med en arbetslöshet på 7,8 procent i år och 8,6 nästa år. KI räknade med 7,9 procent i år och 10 procent nästa år. Frågan är nu hur mycket siffrorna skrivs upp.
Det som är helt uppenbart är att många av förutsättningarna får de tidigare prognoserna redan är överspelade. Arbetslösheten ökar snabbare och sysselsättningen faller brantare.
Helt osannolikt är det inte att nya prognoser landar på arbetslöshetsnivåer som ligger runt 10 procent för i år – vilket alltså var nivåer som tidigare gällde för nästa år.
Och om årets siffror måste skrivas upp så kraftigt – vad väntar då nästa år?
