Strax efter klockan åtta på morgonen kommer Frank Nilsson till sitt skrivbord på Näringsdepartementet i centrala Stockholm. Men arbetsdagen började redan hemma vid frukostbordet och P1-morgon på radion.

Dygnet runt är Frank Nilsson i tjänst och har ständig mediebevakning. Innan jobbet ägnar han en timma åt dagspressen. Men på arbetsrummet som han delar med Kenneth Hultgren, pressekreterare till infrastrukturminister Åsa Torstensson, står text-tv:n påslagen och i datorn följer han nyhetsbyråernas senaste telegram.

Att jobba som pressekreterare innebär att han måste ha koll på vad som händer och särskilt om det är ämnen som berör näringsdepartementet och Maud Olofsson. Frank Nilsson kallar sig för Maud Olofssons förlängda arm.

– Jag är hennes mun, ögon och öron. Man utvecklar en väldigt speciell relation till varandra när man arbetar så tätt tillsammans. Hon ser ju mig mer än vad hon träffar sin man.

Jobbet innebär att han ständigt måste vara nåbar och i tjänst. Ringer det en journalist mitt i natten måste han inte bara svara utan även göra det på ett respektfullt sätt. Han kallar sig för brandman och pyroman på en och samma gång.

– Det är en hög nyhetspuls att jobba med Maud efters om hon syns så mycket, men mitt vanligaste svar till journalisterna är nej.

Frank Nilsson arbetar tillsammans med Johanna Martin som också är pressekreterare till näringsministern. Maud Olofsson själv sitter i rummet intill pressekreterarduon i de moderna ljusa lokalerna på näringsdepartementet.

– Jag brukar skämtsamt säga att vi har total entreprenad på hennes liv. Vi jobbar för att få hennes liv att funka.

Arbetsveckorna är långa, 60-70 timmar i genomsnitt, och Frank Nilsson har alltid ”on-knappen” på. När det är som värst kan han få 50 samtal från journalister under en dag.

Men att ha balans i livet är viktigt för honom. Nästan varje dag försöker han gå hem vid 17-tiden och laga middag med sin sambo. Det är tid som han värdesätter väldigt mycket. Och för att kompensera att han går hem tidigare på dagarna sätter han sig oftast och jobbar ett par timmar på kvällarna istället.

Just i dag är det väldigt lugnt.

Efter frukostmötet som slutade vid 9, hinner Frank Nilsson kolla igenom mejlboxen och ta en titt på de senaste nyheterna och planera eftermiddagens möte inför ministerrådet i Umeå.

Med sin svarta anteckningsbok och pennan i handen går han sedan och pratar med Maud Olofsson som precis har avslutat ett möte med Lantbrukarnas Riksförbund och Naturskyddsföreningen. Nu ska nästa möte ta vid, veckoberedningen, där alla ärenden som ska tas upp på torsdagens regeringssammanträde redovisas för Maud Olofsson.

I sammanträdesrummet Smörblomman, vars namn passar väl ihop med de gulmålade väggarna i korridoren, samlas tjänstemän och politiskt sakkunniga.

Maud Olofsson får högar med förfrågningar varje år. Det handlar om konferenser, möten, tävlingar eller andra event. Men Frank Nilsson och hennes båda andra sekreterare Titti Aunér och Eva Ankersjö får tacka nej till en majoritet av dem.

Inne på rummet där sekreterarna sitter finns två kartor, en över Sverige och den andra över världen, med knappnålar. Alla besök som har gjorts i år har märkts ut med röda nålar. I höst har det blivit många resor till Bryssel på grund av det svenska ordförandeskapet.

– Onsdagar är oftast våra resdagar. Jag och Johanna Martin delar på resorna, men totalt kanske jag har närmare 50 resdagar per år.

Efter mötet inför ministerrådet i Umeå – som hölls i veckan – sätter sig Maud Olofsson, stats­sekreterare Jöran Hägglund och Frank Nilsson ned och pratar om fordonsindustrin.

– Vårt ständiga härliga ämne, säger han och skrattar.

Därefter väntar ett par timmar framför datorn innan han kan möta upp sin sambo för ett restaurangbesök. På skrivbordet ligger en röd arg-boll. En skumboll som han kramar för att slappna av.

– Eller kastar på någon dum journalist, skämtar Frank Nilsson.

Linda Flood

08-135306

linda.flood@svd.se

Fler artiklar