Det är en enorm utmaning som väntar de flesta industriländer på grund av ökningen av deras statsskulder efter den globala finanskrisens utbrott, framhåller Internationella valutafonden (IMF).
Enligt fondens senaste prognos kommer den statliga sektorns bruttoskuld i världens industriländer att öka från 73 procent av BNP i slutet av 2007 till 109 procent år 2014. Det är en totalsiffra för alla ”avancerade ekonomier” – skillnaderna mellan olika länders situation varierar starkt från exempelvis Grekland, USA och Storbritannien till mindre hårt skuldsatta länder som Sverige och Norge.
IMF förutser alltså att statsskulden i de avancerade ekonomierna på sju år ökar med 36 procent av dessa länders sammanlagda produktion (BNP).
–Problemets skala är utan motstycke i fredstid. Den totala statsskulden i de avancerade ekonomierna är på väg upp mot den nivå som rådde efter andra världskriget.
Det sade IMF-veteranen Carlo Cottarelli när han framträdde vid det heldagsseminarium som svenska finansdepartementet arrangerade i går om framtidsutmaningarna efter finanskrisen.
Den statsfinansiella utmaningen försvåras av att allt fler lever allt längre och efterfrågar allt mer hälso- och sjukvård, tillade italienaren Carlo Cottarelli, som sedan november 2008 är direktör för IMF:s avdelning för offentliga finanser (”fiscal affairs”).
Men regeringarnas stora krisinsatser förklarar bara ”en mindre del” av den hastiga försämringen i statsfinanserna, betonade han. Det som vållat mycket stora underskott är de automatiskt ökade utgifterna i de sociala välfärdssystemen, de så kallade ”automatiska stabilisatorerna”.
Följden är att de löpande underskotten i statsfinanserna i de avancerade ekonomierna som helhet växt från 1 procent av BNP 2007 till närmare 8 procent 2009.
IMF:s slutsats är att det inte räcker med att försöka få ned statsskulderna till nivåerna strax före krisutbrottet. Skuldsättningen måste ner så att den helst kommer under 60 procent av BNP till år 2030.
För att nå dit räcker det knappast med ökad BNP-tillväxt, för det är osäkert hur stor den kan bli i Europa, Japan och USA framöver. Regeringarna behöver till exempel också binda sina egna utgiftsnivåer många år framåt och bredda skattebaserna.
Men den tyngsta insatsen kan vara att pressa tillbaka kostnaderna för hälso- och sjukvården samt pensionssystemen, som totalt sett slukar ungefär en tredjedel av de offentliga utgifterna, enligt IMF. Den stora uppgiften är dock inte pensionssystemen, som redan är reformerade i många industriländer, utan det avgörande är att reformera hälsovården, framhöll Carlo Cottarelli i Stockholm igår.
