Det var ovisst in i det sista. Men efter en het debatt i kammaren och frenetiska övertalningsförsök i kongresskorridorerna lyckades de båda partiernas ledningar ”omvända” tillräckligt många nejsägare i representanthuset för att med en bred majoritet kunna ge klartecken till den krisplan som kan ge finansministern möjligheter att använda upp till 700 miljarder dollar - 4 900 miljarder kronor - för att häva den förödande förlamningen på finansmarknaden. Senaten sa ja med bred marginal redan i onsdags.

Representanthusets nej i måndags väckte rena paniken på Wall Street. Börskurserna rasade på bred front, landets aktieägare förlorade i ett slag mer än 1 000 miljarder dollar.

Det var tillräckligt omskakande för att vända på majoriteten i kammaren. Vid gårdagens omröstning vann jasidan med 263-171 medan voteringen i början av veckan gav nejsidan en övervikt på 228-205. Och president George W Bush stod beredd att omedelbart skriva under lagförslaget.

En annan starkt bidragande faktor har säkert också varit de beska varningar som hörts från såväl Bush som från finansminister Henry Paulson och Fedchefen Ben Bernanke om att USA kan kastas in i en djup och plågsam recession om inte förhållandena på finansmarknaden stabiliseras.

Idag råder rena förlamningen i banksektorn. Allt fler oroade företag rapporterar att de fått allt svårare - och dyrare - att få tillgång till den korta ”vardagsfinansiering” som behövs för att man ska kunna betala löpande kostnader som löner och underleveranser.

Och gårdagens arbetsmarknadsstatistik bekräftar bilden av en USA-ekonomi som snabbt är på väg mot en recession - om nu landet inte redan befinner sig där.

För ”jobbmaskinen USA” har lagt in backväxeln. Sysselsättningen utanför jordbruket minskade med 155 000 jobb, netto, förra månaden. Det var den högsta månadssiffra som uppmätts sedan mars 2003, då landet fortfarande led av sviterna efter recessionen 2001. Snittipset bland analytikerna var en minskning på ”bara” 100 000 arbetstillfällen.

Det betyder att USA tappat 760 000 arbetstillfällen hittills i år, vilket kan jämföras med 1,1 miljoner nya jobb ifjol. Och även den senare siffran betraktas som rätt svag. USA behöver åtminstone 150 000 nya arbetstillfällen i månaden för att hålla jämna steg med folkökningen.

Det är inte bara krissektorer som finans- och byggsektorerna som förlorat jobb. Även industrin och tjänstebanker som detaljhandeln backar. Och löneutveckling har också varit fortsatt svag - även det en typisk konjunkturfallssignal. Timlönerna ökade bara med 0,2 procent förra månaden (till 18,17 dollar/timme - 127 kronor i timmen).

Jobbstatistiken är bara den senaste i raden av indikatorer som alla pekar åt samma håll - neråt. I förrgår presenterades exempelvis ett inköpschefsindex som tyder på att industrikonjunkturen försvagas i en takt vi inte sett motsvarigheten till sedan recessionen 2001.

Varslen om personalneddragningar duggar också - liksom i Sverige - allt tätare. Persondatorföretaget Hewlett-Packard har exempelvis nyligen meddelat att det ska dra ner antalet anställda med mer än 24 000 personer.

Samtidigt varnar allt fler ekonomer och analytiker för att Paulsonplanen, trots de smått svindlande summorna, är ”för liten och för sen” för att jaga bort rädslan och lösa upp hårdknutarna på Wall Street.

”Under tider av kris och panik är det bättre att de policyansvariga tar i för mycket än för lite. Den här gången har de tagit i för lite”, anser exempelvis Morgan Stanleys asiatiske styrelseordförande Stephen Roach i ett nyhetsbrev.