Fiberkabel är billigt och ger nästan obegränsad kapacitet. Problemet är bara att det kostar stora summor att gräva ned fibern. Post- och telestyrelsen, Telenor och Tele2 med flera vill att Telia Soneras kopparnät ska användas eftersom kostnaden för att bygga ett fibernät kan bli 100–150 miljarder kronor.
Foto: Stefan Gustavsson
Förändringen har gått snabbt de senaste åren. Vi har fått Youtube och andra videotjänster, det går att se tv med hygglig kvalitet via bredbandsnätet, företagens datatrafik ökar drastiskt och så har mobilt bredband slagit igenom.
Det finns heller inga tecken på att trafikökningen avtar. Det amerikanska nätverksföretaget Cisco räknar exempelvis med att den globala datatrafiken ökar med 40 procent per år framöver och utvecklingen i Sverige är lika intensiv.
Det är den här förändringen som är grunden till den nya stora strid som dykt upp på den svenska telemarknaden. Ett bråk som i grunden handlar om hur Sverige ska hänga med i den snabba it-utveckling som kräver en övergång från det gamla kopparbaserade telenätet till allt mer fiberbaserade nät med väldigt hög kapacitet.
– Det finns en risk för att vi då får en återmonopolisering. För konsumenterna leder det till minskad valfrihet, högre priser och sämre tjänster, säger David Troëng, chef för konkurrensavdelningen på Post- och telestyrelsen, PTS.
Han får starkt stöd av telebolag som Telenor och Tele2. Lars-Åke Norling, vd för Telenor i Sverige, kräver till exempel en omfattande reglering av fibermarknaden. Den skulle tvinga Telia Soneras nätbolag Skanova att acceptera en prisreglering och öppna det nya fibernätet på samma villkor som man tidigare tvingats öppna det gamla telenätet.
Föga förvånande har Skanova en helt annan syn. Anna Philipson, vd för Skanova, säger blankt nej till en prisreglering. Priset ska sättas på marknaden och inte bestämmas av PTS.
– Vi behöver göra investeringar i fiber på många miljarder kronor de närmaste åren. Men just nu sker det väldigt lite eftersom vi inte vet om priset ska regleras. Blir det en reglering kommer PTS att bestämma priset och det kan sedan skifta framöver. Det hämmar våra investeringar i fiber eftersom vi då inte vet vilket pris vi kan ta när vi hyr ut kapacitet i fibernätet, säger Anna Philipson.
Verkar det rörigt? Ja det är faktiskt en riktigt rejäl härva där ny teknik blandas med telebolagens kamp om marknadsandelar och oro för att det blir nya monopol.
För att förstå problemet måste man ta några steg tillbaka. På den svenska marknaden finns det i dag omkring 4 miljoner bredbandsabonnenter. De flesta har bredband via det vanliga telenätet, adsl.
Att adsl är så dominerande förklaras just av att det använder telenätet. Nätet byggdes upp under en period när Telia hette Televerket, var helstatligt och i praktiken hade monopol på televerksamheten i Sverige. Då skapade man också ett nät som når ut till alla hushåll och företag.
Det här nätet är av bra kvalitet och på många håll i landet kommer det att användas i flera decennier framöver. Inte minst som tekniken med bredband via telenätet fortfarande utvecklas.
Men allt oftare räcker det inte till. Många företag behöver snabbare anslutningar, konsumenter vill byta upp sig och mobilnäten byggs ut för att få mer datakapacitet. I det senare fallet krävs det bättre fasta nät just för att ta hand om mobiltrafiken.
Lösningen stavas ofta fiber. Fiberkabel är billigt och ger närmast obegränsad kapacitet.
Problemet är bara att det är vansinnigt dyrt att gräva ned och dra fram fibern under gator och torg. Och det är här de verkliga problemen börjar.
PTS, Telenor, Tele2 med flera vill att man ska använda de rör och andra kanaler som Telia Sonera via Skanova redan har för det vanliga telenätet. Om man drar ny fiberkabel i de kanalerna blir det väsentligt mycket billigare än om man måste gräva nytt.
PTS förslag är att man ska låta Skanova bygga och driva fibernätet. Sedan får Telia, liksom Telenor, Tele2 och andra bolag, betala till Skanova när de vill hyra kapacitet. Priset bestäms av PTS och om ett bolag vill ha en egen dragning någonstans får de också betala det fulla priset för den.
På det här viset skulle man i princip följa samma modell som för det gamla telenätet. Det ägs och drivs av Skanova men bolaget är skyldigt att släppa in konkurrenterna till priser som PTS bestämt.
Den här modellen protesterar Skanova emot. Att PTS reglerar det gamla telenätet som byggts upp när Televerket hade monopol är en sak. Att man vill reglera även ett nytt nät som ska byggas på en marknad där flera företag konkurrerar är, som Skanova ser det, en helt annan.
– PTS försöker få bort marknadskrafterna från en marknad där det är konkurrens. Fibernäten är ju under uppbyggnad och vem som helst kan bygga. Sverige har till exempel 180 kommunägda stadsnät som ofta har bättre förutsättningar för kanalisation (rör och andra kanaler där fibern kan dras fram) än vi, säger Anna Philipson.
Det argumentet underkänns helt av PTS och de andra företagen. Telia Soneras telenät är betydligt mer finmaskigt än stadsnäten. Därmed får Telia också en betydande fördel om bolaget på egen hand kan utnyttja telenätets redan färdiga kanaler när man ska dra nya fiber.
De två grupperna står med andra ord oändligt långt ifrån varandra. Och det i en fråga som sägs ha avgörande betydelse för Sveriges framtid som en it-nation.
