Det finns ett gäng lagliga tjänster som erbjuder film på internet i Sverige. Några satsar enbart på en digital hyrfilmsvariant där filmerna strömmas direkt i datorns webbläsare. Andra erbjuder dessutom nedladdning av film i någon form som komplement. Men ingen har ett utbud som egentligen kommer i närheten av vad man finner i en medelmåttig hyrvideobutik i en medelstor svensk stad.

Luckorna är helt enkelt för stora. Sugen på en film med Bill Murray? Film2home har Life Aquatic, Space Jam, The Lost City och Wild Things medan Cdon:s tjänst Bredbandsfilm erbjuder såväl Broken Flowers som Lost in Translation. På SF Anytime finns säkert flera filmer med Bill Murray, men tyvärr är sökfunktionen så dåligt utformad att jag inte orkar bläddra igenom träfflistan för att hitta några. Hos Headweb kammar vi däremot noll, vilket inte är konstigt eftersom tjänsten inte har samma utbud från de stora filmbolagen som konkurrenterna.

Filmbolagen verkar ha ungefär samma inställning som skivbolagen innan internet slog igenom som distributionskanal på bred front. Filmstudiorna ställer hårda krav på kopieringsskydd hos de tjänster de samarbetar med, vilket rimmar illa med Headwebs drm-fria filosofi.

Men det är inte enbart av ondo. I avsaknad av storfilmer har Headweb varit tvungna att hitta andra vägar och i dag har man tveklöst det bredaste utbudet av smalare film och dessutom de bästa communityfunktionerna bland de testade sajterna.

Köpfilmerna levereras som kompletta dvd:er – bara att bränna ut på en skiva, precis som vilken köpt film som helst. Det är samma bildkvalitet, samma ljud och inget kopieringsskydd. I stället använder man ett digitalt vattenmärke för att kunna spåra filer om de läcker ut på illegala torrentsajter. Den enda nackdelen är att det är ganska mycket data som ska laddas ned. 2 dagar i Paris landade på 4,2 gigabyte, motsvarande omkring fem timmar på en uppkoppling med 2 Mbit/s.

Headweb är också enda tjänst i testet som fungerar utanför Microsoftvärlden – det går att både hyra och köpa filmer på en Mac eller Linuxmaskin också.

Oavsett om man vill hyra en film från SF Anytime eller Cdon eller om man vill köpa en digital kopia hos Film2home är det operativsystemet Windows och webbläsaren Internet Explorer som gäller. Inget annat fungerar, för det finns ingen annan kombination som stödjer det drm (kopieringsskydd) som tjänsterna använder.

Bland de tre tjänsterna är Film2home den mest kompletta – de erbjuder både nedladdning och uthyrning och det känns som att de har det bredaste utbudet bland de testade tjänsterna. Det är kanske inte så konstigt, Film2home har funnits sedan 2001 och drivs av filmdistributören Bonver.

Det går lätt att söka på såväl filmtitlar som regissör och medverkande skådespelare och om man bara vill skumma utbudet går det att avgränsa efter genre och om man vill hyra eller köpa filmen. Hyrfilmerna strömmas antingen i en liten ruta eller i fullskärm via Windows Media Player. De kopieringsskyddade köpfilmerna hanteras via ett litet oförargligt extraprogram och visas även de i Windows Media Player. De går alltså inte att bränna ut på dvd eller flyttas till en annan dator. Däremot får man ladda ner varje köpt film till tre olika datorer.

De båda hyrtjänsterna, SF Anytime och Cdon Bredbandsfilm är ganska lika. De har ett liknande upplägg – hyr en film i ett dygn och titta på den direkt i webbläsaren. Bortsett från färgvalet fungerar menyerna enligt samma princip – de är utformade för att man ska kunna navigera i dem med tangentbordet eller en fjärrkontroll.

Cdon har dock en välfungerande sökfunktion medan sökningar på SF Anytime ger för oprecisa träfflistor för att det ska vara möjligt att hitta rätt. Trots att jag själv aldrig medverkat i någon film ger en sökning på mitt namn 20-talet träffar – alla med det gemensamt att någon som heter Adam varit delaktig i produktionen.

Avslutningsvis är det bara att konstatera att utbudet och tillgängligheten inte är tillräckligt bra för att de digitala tjänsterna ska kunna utmana de vanliga videobutikerna.