Tryckkänslig skärm på mobilerna är knappast något nytt. Tekniken har funnits länge och i Sverige är det till exempel många som använt Sony Ericssons mobiler med namn som P800, P900 och P1.

Även Nokia har faktiskt varit inne på området förut. Men bolagets inställning var länge att mobiler ska skötas med en hand. Sätter man på en tryckkänslig skärm krävs det ofta två händer och det gillar inte konsumenterna.

Länge såg det också ut som om Nokia hade rätt. Efterfrågan på mobiler med tryckkänslig skärm var liten och det var egentligen först när Apple började sälja sin Iphone sommaren 2007 som allt vände.

Iphone slog igenom med dunder och brak och tryckkänslig skärm blev högsta mode. Det märktes inte minst bland asiatiska tillverkare som Samsung, LG och HTC som tryckte ur sig nya mobiler med tryckkänslig skärm.

Nokia var däremot betydligt trögare i starten. Men efter en viss tvekan satte man ändå full fart med att ta fram en ny version av operativsystemet Symbian/S60, det system som används i företagets alla mer avancerade mobiler. Och det är den nya versionen som nu blir basen för en hel serie nya mobiler med tryckkänslig skärm från Nokia.

Kanske var det för att Nokia var så sent ute som bolaget valde en annorlunda strategi när den första mobilen i serien visades upp. För medan konkurrenterna framför allt satsat på tryckkänslig skärm i sina mer avancerade mobiler inleder Nokia med tryckkänsligt i en musikmobil i mellanprisklass, Nokia 5800.

Frågan är nu förstås hur det fungerar. Ja för det första känner man i Nokia 5800 igen sig rätt väl från Nokias mobiler i N- och E-serien. Egentligen är väl det inte så kostigt eftersom de i grunden använder samma system, Symbian/S60.

Den nya skärmen gör det lättare att hantera webb, musikspelare och andra multimediafunktioner. Och det är väl här det känns allra mest naturligt med tryckskärm så att man till exempel med fingret på skärmen kan bläddra sig fram mellan bilderna.

Nokia har också infört en del småfunktioner som förenklar. Trycker man på tiden på startskärmen dyker hela klockan upp och trycker man på datum öppnas kalendern samt en del andra funktioner.

Det går också förvånansvärt bra att skriva med fingrarna direkt på skärmen. Man kan välja mellan att ta fram en vanlig knappsats, en minivariant av ett tangentbord, ett tangentbord med alla tecken som täcker hela skärmen eller att skriva med en penna och använda teckenigenkänning.

Men det finns också uppenbara nackdelar. Ibland får man trycka till flera gånger innan mobilen reagerar och även om det stora tangentbordet fungerar bra så gör litenheten i sig att man irriterande ofta trycker på tangenten bredvid.

Det känns också som att enkla saker, som att bara ta fram en kontakt och ringa, går snabbare på en vanlig mobil än med tryckkänslig skärm. Kanske har det bara med ovanan att göra men man ska nog ändå inte överdriva betydelsen av just tryckkänslig skärm.

I grunden handlar det bara om ännu en form och en inmatningsmetod. Den passar en del perfekt medan den snarast försämrar för andra. Nu när den värsta Iphone-hysterin har lagt sig är det väl också så vi kan se på tryckkänslig skärm, som en metod bland flera andra.