Sedan Stefan Eriksson utvandrade till London under Gizmondoåren, och därifrån till Los Angeles, har han lämnat få spår efter sig i Sverige.
Foto: staffan löwstedt
Få historier har genererat en så massiv bevakning och ryktesspridning på bloggar, dataspelssajter, internationella nyhetssidor och diskussionsforum de senaste åren som den om medlemmarna i gangsterligan från Uppsala som blev internationella dataspelskungar med mångmiljonlöner. Och som sedan sänkte alltihop i en magnifik krasch.
Den som läser in sig på turerna om Uppsalamaffian, Gizmondo och karaktärerna den befolkas av, Stefan ”Tjock-Steffe” Eriksson, Carl Freer med flera, slås av det faktum att det hela faktiskt kunde ha gått vägen. Det går att hävda att affärsidén – att tillverka och sälja den bärbara spelkonsolen Gizmondo, utmanare till miljardsuccéer från etablerade företag som Sony och Nintendo – i sig inte var fel. Gizmondon konstruerades faktiskt, under några intensivt galna år, och gick att spela på.
Det kunde ha gått, om det inte varit för ett par besvärande egenskaper hos huvudmännen bakom Gizmondo och dess ägarbolag, det börsnoterade Tiger Telematics. Viljan att synas mer än alla andra, leva det goda livet med pengar som inte fanns – och trycka gasen i botten på en Ferrari längs en alltför smal och ojämn landsväg någonstans i Kalifornien.
• Mars 1992 – Uppsalamaffian
I slutet av mars 1992 klev tre män in hos en företagare i Dalarna och krävde att få 230 000 kronor i kontanter. Företagaren varken ville eller kunde betala.
Några mil bort, i Uppsala, kände polisen väl till utpressarna. Stefan Eriksson hade i 20-årsåldern transformerats från skötsam till klassisk småbuse. Under 1980- och 90-talen accelererade brottsligheten inom bland annat utpressning, kokaininnehav, hot, förfalskning och vapeninnehav.
Eriksson körde runt i en Corvette och gillade att synas. I 30-årsåldern var han av polisens spanare betraktad som ledaren i det gäng som gick under namnet Uppsalamaffian.
Två av hans kumpaner var Johan Enander och Peter Uf. Under varumärket Kanoninkasso drev de in skulder med hårda metoder. Deras dyra livsstil inkluderade sportbilar och en lyxmotorbåt, Snövit, som förtöjdes i Fyrisån mitt i Uppsala.
I samband med en ljusskygg affär i London med exotiska sportbilar fick Freer och Uppsalamaffian upp ögonen för varandras kompetenser.
När Stefan Eriksson 2001 avtjänat ett fängelsestraff var Carl Freer samtidigt redo att dra igång Gizmondo inom videospel och gps-teknik.
Så inleddes deras nya gemensamma karriär. Efter att den tagit slut tre år senare hade det passat bra för de båda direktörerna att ligga lågt. Men det dröjde inte många veckor förrän Stefan ”Tjock-Steffe” Eriksson orsakade nya rubriker.
• Mars 2005 – Höjdpunkten
Park Lane Hotel, London, den 19 mars 2005. Det var en kväll att minnas. Kändisarna var inbjudna och anlända och spred sig i gästvimlet runt det som var dataspelsföretaget Gizmondo Europes grandiosa invignings-fest.
Discodrottningen Kylie Minogues syster Dannii Minogue hade hyrts in. Artisten Sting sjöng på storbildsskärm ovanför bandet som eldade på feststämningen. Champagnen flödade. Framför scenen trängdes gästerna i hundratal.
Hela Londons, ja inte bara det, även amerikanska och kontinentaleuropeiska analytiker- och bransch-ögon riktades mot hotellet, festen, vimlet och produkten denna kväll.
Männen bakom Gizmondo hade gett sig in i en industri som visade imponerande omsättningssiffror. Året före den bärbara spelprylens Europalansering, 2004, såldes för första gången mobila dataspel i USA för över 1 miljard dollar.
Och det var bara själva spelen, mjukvaran. De bärbara apparaterna att spela på kostar också pengar. I julhandeln i USA 2007 såldes nära 2,5 miljoner exemplar av branschettan Nintendo DS. Tvåan Sony Playstation Portable, PSP, sålde strax över en miljon, enligt branschsiffrorna.
Men nu klev en ny utmanare in på marknaden. En liten grupp välmående svenska affärsmän, vars mörka förflutna ännu inte upptäckts av en pr-masserad omvärld, stod på sin höjdpunkt. Efter det här kunde det bara gå åt ett håll.
Bo Stefan Eriksson, i dag 46, som hemma i Sverige flera år tidigare fått öknamnet ”Tjock-Steffe”, var en av dem. Han utgjorde den högsta ledningen i Gizmondo Europe, i hop med sina gamla Uppsalakompisar Johan Enander och Peter Uf.
Till ledningsgruppen hörde även Carl Freer, 38, som grundat Gizmondo 2002. Hans tanke var att göra något större av den försäljning av gps-utrustning han drev i början av 2000-talet och till det behövdes pengar. Lösningen blev att förvärva ett litet företag i Florida, Floor Decor, som sålde golv.
Carl Freer var intresserad av Floor Decors inofficiella notering på börslistan OTC Bulletin Board. Med en publik aktie, resonerade han, skulle det gå lättare att locka investerare. Golven kastades ut, Floor Decor döptes om till Tiger Telematics och ett europeiskt bolag, som till slut fick namnet Gizmondo Europe, sattes upp i London.
Avtal slöts med spelutvecklare, den internationella reklambyrån Ogilvy, en modellagentur och med bland annat ett racingstall, där Gizmondo skulle agera sponsor.
Flera av affärsuppgörelserna slutade efterhand i domstol. Ogilvy påstod sig inte ha fått betalt och stämde Gizmondo. 2006, då verksamheten upphört, fastställdes en skuld på 4 650 127 dollar och 45 cent plus ränta, enligt dokument från amerikanska finansinspektionen SEC. Även racingstallet lämnade in en stämning.
Men parallellt med att Freer skickade ut information om sin kommande produkt, steg aktiekursen och investerare pumpade in pengar. Ett showroom öppnades på fashionabla Regent Street mitt i London, där hyrorna inte är låga.
Pengarna rann också ut på andra ställen. Freer, Eriksson och de andra i ledningen tog ut mångmiljonlöner ur firman, köpte dyra bostäder och skaffade exklusiva firmabilar för hundratusentals kronor, enligt dokument från SEC.
På höjden av sin karriär tog Stefan Eriksson ut runt 25 miljoner kronor i årslön från Gizmondo Europe.
Under 2004 och början av 2005 ökade pressen på Freer & Co att faktiskt få fram några Gizmondo som gick att sälja. Investerarna tryckte på. Freer fortsatte att prata om den kommande succén.
Den hajpade Europapremiären i mars 2005 skulle följas av en lansering på den amerikanska marknaden strax efteråt. Nyåret 2004–2005 stod aktien på topp, över 30 dollar, en fördubbling på ett halvår.
• Oktober 2005 – Avslöjandet
Men på Aftonbladets redaktion i Stockholm förbereddes i slutet av oktober 2005 en artikel på ett helt annat tema än succé. Under rubriken ”Ligaledaren blev direktör” avslöjade tidningen att de tre direktörerna som vimlade i internationell affärspress var dömda för en rad grova brott i Sverige.
Eriksson var dömd till tio års fängelse för avancerad ekonomisk brottslighet, skrev tidningen. Enander hade fått sex år för bland annat misshandel och hemfridsbrott. Uf var tidigare dömd till åtta år.
Hastigt lämnade Uppsalamaffian Gizmondo, som nu var konkursmässigt. Uppskattningsvis 400 miljoner dollar hade försvunnit.
Men Eriksson gick det ingen nöd på. Han fortsatte leva det goda livet i sin mångmiljonvilla i fashionabla Los Angelesstadsdelen Bel-Air. Även Freer insåg att bygget svajade betänkligt och avgick. Kvar satt vd:n för ägarbolaget Tiger Telematics, Michael Carrender, i chock och försäkrade att han inte känt till svenskarnas bakgrund som en av Sveriges mest våldsamma brottsgrupperingar på 1990-talet.
• Februari 2006 – Kraschen
Telefonen på Lost Hills polisstation i Malibu, Kalifornien, ringde vid sextiden på morgonen den 21 februari 2006.
Det var inget märkvärdigt med samtalet. En trafikolycka på Pacific Coast Highway, strax väster om megametropolen Los Angeles.
– När vi först fick samtalet var det bara en krasch. Ingen skadad, ingen stor sak, berättade Philip Brooks vid Malibustationen efteråt.
När polismannen David Huelsen från Los Angelespolisen bromsade in sin patrullbil vid olycksplatsen insåg han direkt att det inte handlade om en vanlig singelolycka. Bilen, en av endast 400 tillverkade Ferrari Enzo värd en miljon dollar, var inte bara skrot. Den var kluven i två delar.
I vad som polisen bedömde till 260 kilometer i timmen hade Enzon tappat väggreppet, sladdat upp på en slänt och in i en påle som separerat kupén från den mittmonterade, 660 hästkrafter starka V12-motorn.
Mirakulöst nog hade mannen som färdats i fordonet, en viss Stefan Eriksson, inte bara överlevt. Han stod upp bredvid vraket och verkade oskadd. Det var bara den första av en rad märkliga omständigheter kring kraschen.
Stefan Eriksson var tydligt alkoholpåverkad. Men för poliserna berättade han att han inte kört bilen själv, det hade en man gjort som bara var känd till förnamnet Dietrich.
Efter smällen hade denne påstått tyske individ lämnat platsen och försvunnit upp bland Malibus kullar.
Polisen försökte utan framgång få tag på honom.
Eriksson visade också upp något som liknade en polisbricka och påstod sig vara del av en anti-terroriststyrka. Plötsligt dök fler agenter upp, som av allt att döma kände Stefan Eriksson, och begärde att få tala med honom.
Poliserna på olycksplatsen kände nu att det hela höll på att gå överstyr. Vem i allsindar var denne Eriksson?
Sedan kom journalisterna. Bilkraschen exploderade i tidningar, radio och tv. Snabbt kopplades Eriksson ihop med cirkusen kring det sjunkande Gizmondo. Nyheten spred sig över USA och Atlanten och späddes på vartefter nya överraskningar adderades i utredningen.
Polisbrickan visade sig snart vara utfärdad av ett lokalt bussbolag. Hos Eriksson fann polisen en Smith & Wesson .357 magnumrevolver, händelsevis utan licens.
Nu började FBI och brittiska Scotland Yard intressera sig för den körglade svensken. Även brittiska bankirer läste tidningarna.
Snart hade tre banker ringt till Los Angelespolisen och efterfrågat lika många stulna lyxbilar. Förutom den röda Enzon var de ute efter en likadan svart Ferrari samt en Mercedes-Benz SLR McLaren. De tre fordonen värderades till över 2,5 miljoner dollar. Den svarta Enzon visade sig vara lätt att hitta – den stod i Stefan Erikssons garage.
En vecka efter kraschen stoppades en svart SLR McLaren med europeisk registreringsskylt i korsningen Beverly Drive/Wilshire Boulevard i Los Angeles. I den satt Stefan Erikssons fru Nicole. Bilen beslagtogs per omgående av polisen.
I april 2006 greps Uppsalamaffians forne ledare i sin lyxvilla. I november samma år erkände han sig skyldig till förskingring och olaga vapeninnehav. Domen blev tre års fängelse.
I spillrorna av ”Tjock-Steffes” kluvna Ferrari begravdes sagan om Gizmondo.
Det var i alla fall vad alla trodde.
• Januari 2008 – Återkomsten
Uppe i nordvästra hörnet av grev-skapet Essex drygt fem mil norr om London, omgiven av åkerlappar och pittoresk engelsk landsbygd, ligger småstaden Saffron Walden. Stenkyrkan har stått där i 878 år och stan var en lokal handelsplats redan runt slaget vid Hastings 1066.
I Saffron Walden finns elektroniktillverkaren Plextek. Till nyligen var det få bortom stans runt 15 000 invånare som hört talas om firman.
Men ungefär samtidigt som Stefan Eriksson i januari i år frigavs från fängelset i Kalifornien – bara för att direkt deporteras ur USA – blev en märklig affärsuppgörelse känd. En affärsman hade hört av sig till Plextek med en förfrågan: Kan ni tillverka Gizmondo?
Affärsmannen var Carl Freer. Uppsalamaffians speldröm var tillbaka.
Till N bekräftar Plexteks tekniske chef Ian Murphy nu att Gizmondo Europes grundare lyckats köpa loss rättigheterna till apparaten.
– En affär har gjorts med konkursförvaltarna, berättar Ian Murphy.
Planerna är ännu höljda i dunkel. Men klart är att den nya Gizmondon delvis görs om.
– Det kommer inte att bli exakt samma produkt, säger Ian Murphy utan att ange några detaljer. Likaså är det oklart när spelmaskinen kan finnas på marknaden.
– Allt eftersom tiden går kommer saker och ting att klarna.
I en intervju i tidningen Veckans Affärer som gjorts med Stefan Eriksson i Tyskland – veckan efter frigivandet – säger han att han kräver upprättelse och vill reda ut vart alla pengarna tog vägen i bolaget som skulle erövra världen med spelkonsolen Gizmondo.
– Om jag inte får ordning på det här på legalt sätt, så kommer det att sluta illa, säger han.
Fortsättning lär följa.
Källor: SEC, Bolagsverket, Los Angeles Times, Malibu Times, San Francisco Chronicle, San Jose Mercury News, Wrecked Exotics, Aftonbladet, Dala-Demokraten, The NPD Group, Svensk Maffia.
