För tio år sedan var svenska företag som Framfab, Boo.com och Let's Buy It uppmärksammade, hajpade och mitt i epicentrum av it-bubblan. Den blåstes upp av naiva förhoppningar om framtida intäkter och omvärldens bristande kunskaper om vad internet egentligen skulle komma att betyda och hur snabbt det skulle gå att nå dit. När bubblan sprack gjorde den det inte med ett pysande utan med en smäll när de högt ställda förväntningarna inte infriades.

Vid en kort anblick ser det ut som att det finns fler än en likhet mellan bubblans superstjärnor och dagens mest omtalade svenska nätföretag – Spotify. De hade tidigt lokaler på fin adress i Stockholm och omgärdades av mycket hysch-hysch. De lyckades bygga en stor hajp runt bolaget långt innan lansering och bolaget har – enligt uppgifter i Financial Times – tagit in hundratals miljoner i riskkapitalbackning till en miljardvärdering. Bolaget omgärdas av höga förhoppningar från investerare, användare och musikbransch, men har fortfarande bevisbördan att visa att affärsmodellen fungerar.

Spotify är inte ensamma om att satsa på olika sätt att få ut underhållning på internet och samtidigt hitta nya vägar att generera intäkter. Det Spotify gör med musik hoppas Stockholmsföretaget Voddler kunna göra för film.

De båda bolagen är födda ur samma tankar om att betalningsvilja inte är något som kan tvingas fram utan att man alienerar konsumenter och får dem att söka sin underhållning på annat – läs illegalt – håll.

Visionen bakom Spotify och Voddler är också född ur förhoppningen att innehållsföretagen inte skulle stå tysta och passiva vid sidan av utan förr eller senare skulle öppna sina sinnen för att testa nya saker.

För Spotify-vd:n och grundaren Daniel Ek tog det två och ett halvt år av förhandlingar att få till avtal med skivbolagsjättarna. Två och ett halvt år innan entreprenörens vision konvergerade med innehållsägarnas avsikter. Utan deras låtkataloger skulle Spotify inte ha mycket att komma med.

Samma sak gäller för Voddler. Men än så länge har man inga avtal påskrivna, berättar nye vice vd:n Zoran Slavic. Han har ett förflutet som Sverige-vd på Sony Pictures och har i uppdrag att säkra Voddlers avtal med filmindustrin lagom till lanseringen någon gång i oktober.

– Jag tror att ett avtal är på väg till mig i detta nu, men inget är klart. Kolla med mig på torsdag. [kommer info tors‘]

– Vi är pionjärer. Det finns inga andra som byggt upp en reklamfinansierad filmtjänst och det tar lite tid. Men jag räknar med att vi kommer att ha avtal med fyra-fem svenska bolag och minst två Hollywoodmajors till lanseringen, säger Zoran Slavic.

En del av hans uppdrag är att övertyga filmbolagen om att Voddler inte kommer att kannibalisera på andra intäktsfönster som uthyrning och dvd-försäljning, utan i stället bli ett fungerande alternativ till pirattjänster.

Voddler och Spotify – två bolag som utvecklats i Sverige, landet som utpekats som piraternas förlovade land – vill båda profilera sig som det lättanvända och smidiga alternativet till illegal nedladdning

– Sverige är inte unikt på det sättet att vi är mer brottsbenägna, att vi tror mindre på upphovsrätt än man gör i andra länder. Sverige är unikt tack vare vår tradition av att vara snabbt ute med ny teknik och att vi tidigt hade en hög bredbandspenetration med uppkopplade datorer i vart och vartannat hem, säger Björn Isakson, marknads- och försäljningsansvarig på Voddler.

– I och med Spotify och Voddler håller Sverige på att ta positionen som ett land som går i bräschen för de lagliga alternativen.

Men även om innehållet finns på plats och användarna strömmar till behöver det inte betyda att intäkterna följer med.

Webb-tv är ett exempel på hur svårt det är att förvandla klick till cash. Google har inte lyckats göra Youtube till någon kassako och för många tv-kanaler har webb-tv snarast varit något av ett experiment - en slags service till tittarna mer än en intäktskälla.

– Alla tv-bolag är överens om att webb-tv är framtiden. Finns det bra streamingtjänster som funkar så blir det lättare att titta på webb-tv än att ladda hem från Pirate Bay. Då finns det ingen anledning att fildela. Men länge fanns det ingen fungerande intäktsmodell, säger Alfred Ruth, produktansvarig på Videoplaza och en av tre medgrundare till företaget.

Sedan starten i november 2007 har Videoplaza siktat in sig på just det problemet – att göra webb-tv lönsamt. Videoplaza är ytterligare ett i raden av heta svenska webbföretag och de har tagit fram ett nytt annonssystem för webb-tv. Och det har gått bra. I dag används företagets plattform av bland andra Kanal 5 och TV4 och ytterligare fjorton kunder i fem länder.

– Vi är ingen flummig startup. Vi tjänar pengar på varje annons vi serverar och våra kunder tjänar pengar på varje annons vi serverar. På så sätt bidrar vi till utvecklingen på området. Ingen vill ju konvertera analoga kronor till digitala ören.

Få har kunnat missa explosionen av webb-tv-satsningar som de svenska tv-bolagen sjösatt de senaste åren. Alla har en Play-tjänst med åtminstone en del av sina egenproducerade program och de flesta marknadsför den i de vanliga sändningarna.

– Tidigare låg webb-tv lite på experimentstadiet, men nu är det en långsiktig affär för tv-kanalerna. Om man kan nå break-even eller rent av vara lite lönsam i dagens klimat kan det bli en riktigt stor affär längre fram, menar Alfred Ruth.

Även om Videoplaza varit framgångsrika i Sverige insåg de snabbt att den svenska marknaden var för liten för ett företag som bara sysslar med att servera annonser i webb-tv. Förra sommaren tog de in 500 000 euro i en finansieringsrunda för att skynda på expansionen. I dag har Videoplaza säljkontor i London och Paris.

– I juni förra året var det bara vi – tre grundare som levt utan lön i ett halvår. I dag är vi 14 personer och har kontor i två länder. Det har aldrig någonsin varit så enkelt att bygga något sådant här, säger Alfred Ruth.

Trots att det finns ett och annat eko från dotcomåren bland de svenska webbföretagen är det stora skillnader mellan att starta en webbtjänst i dag jämfört med hur det var för tio år sedan. Då var kapitalsäkring ett obligatoriskt första steg. Först efter att man hittat intresserade investerare och lyckats rekrytera rätt teknisk expertis var det dags att börja bygga sin sajt eller tjänst.

Ännu ett steg bort från startkapital och riskkapital finns ensamentreprenören Ted Valentin. Under de senaste åren har han lanserat ett 30-tal sajter. Bland annat driver han ett nätverk av karttjänster (Sushikartan, Wifikartan med flera) och ett antal sajter med studentuppsatser och annat med kopplingar till den akademiska världen. Senaste projektet, Blogipedia, samlar in fakta och åsikter från bloggar och gör det hela sökbart.

– Jag driver allt själv och jag bygger allt själv. Det började som en hobby, som ett schysst komplement till studierna. Sedan bestämde jag mig för att satsa på heltid och se om jag kunde leva på det. Efter det har det bara rullat på, säger Ted Valentin. Han sitter på ett av sina "kontor" – fiket på Bonniers Konsthall. Allt han behöver för att driva sitt imperium är ett bord, ett eluttag och en stabil trådlös uppkoppling.

För två år sedan sålde Ted Valentin sitt nätverk av tidningssajter, med bland annat Tidningsbutiken och Studentprenumerationer, till konkurrenten Tidningskungen.

– Tidningsbutiken blev framgångsrik och jag är nöjd med Uppsatser och Annonskartan, men det finns en massa sajter längs vägen som blev okej men inte mer. Många grejer misslyckas man ju med. Men det gäller att tillåta sig själv att misslyckas och se till att göra det snabbt och till en så låg kostnad som möjligt.

Enligt Ted Valentins entreprenörsfilosofi finns det ingen större anledning att sätta sig ned och rita upp avancerade affärsplaner och finslipa på detaljer.

– Många sitter med planer som sträcker sig hela år. Men mycket kan hända på ett år – någon kan bli sjuk och konjunkturen kan vända. Min tidsplanering sträcker sig sällan längre än 3 veckor framåt.

I våras arrangerade Ted Valentin den första upplagan av 24 hour business camp, ett evenemang där 90 deltagare samlades för att utveckla och lansera webbtjänster på bara 24 timmar. Tre månader senare var nästan 80 procent av de 52 projekten som hann sjösättas fortfarande vid liv. I förra veckan arrangerades ett liknande evenemang i Sörmland och i slutet av oktober är det dags för nästa 24hbc; denna gång med ännu fler deltagare och Stockholm School of Entrepreneurship som arrangör. På många sätt är den stora ansamlingen av innovationskraft på 24hbc som en miniatyr av den nya vågen av svenska webbföretag.

– Det händer väldigt mycket nu, det är som att vara mitt i en explosion av webbstartups. För tio år sedan behövdes det en massa kapital och ett stort tekniskt kunnande för att dra igång något. Nu är det snarare den tid man lägger ned som kostar. Det räcker med att leva på gröt eller nudlar i ett halvår för att dra igång något, säger Ted Valentin.

– Det är en ny anda. Det är dags att glömma allt det här med it-kraschen, Boo.com och Let's Buy It.

Adam Erlandsson

08-13 51 38

adam.erlandsson@svd.se

Fler artiklar | Blogg