Först och främst är det bara att konstatera att Apple är i en egen division när det gäller att polera och putsa på känslan i sina produkter. Ipad är inget undantag. Redan den gedigna känslan och skönt rundade kanterna imponerar och när den väl är påslagen är det bara att konstatera att skärmen är riktigt bra: Klara färger, utmärkt skärpa och bra betraktingsvinkel. Dessutom reagerar den omedelbart på varje drag med fingerspetsarna, oavsett om det är i en oändligt lång rad av spellistor i Spotify eller i en av tiotalet öppna flikar i Safari.

Den egenutvecklade A4-processorn verkar klara det mesta och att Ipaden faktiskt verkar leverera ganska exakt de angivna tio timmarna av användning på en laddning, med så pass stor skärm och kvick prestanda är inget annat än imponerande.


Det går att se Ipad som en uppblåst Ipod Touch och som sådan är den fantastisk. Men med tanke på den hajp som föregått lanseringen och de högt uppskruvade förväntningarna som bara vuxit sig större i takt med att läsplattan har närmat sig butikshyllorna är det närmast förminskande att bedöma den utifrån de kriterierna.

Apple själva kallar prylen för en ”magisk och revolutionerande enhet” och som surfverktyg är den fantastisk sånär som på avsaknaden av stöd för flash.


Publicister världen över har snabbt utsett Ipad till frälsaren som ska rädda allt från de glansiga magasinen till de traditionella dagstidningarna undan den stundande pappersdöden. Den fantasin är inte lika självklart uppfylld trots att det är så oerhört lätt att förälska sig i maskinen. Den där första omedelbara kärleken är tyvärr ofta blind.

Att sälja in Ipad till de redan frälsta lär inte kräva några större ansträngningar, men att övertyga deras grannar, föräldrar och kollegor om hur magisk och revolutionerande prylen är lär inte vara lika enkelt.

När Apple släppte Iphone hade de ett drygt decennium av långsamt förbättrade mobiltelefoner som lämpliga referenspunkter att förhålla sig till. Alla potentiella kunder hade redan en god bild av vad man kunde förvänta sig av en mobiltelefon. Med Ipad ger sig Apple in på närmast outforskat territorium. Det finns gott om tabletdatorer och det finns gott om läsplattor. Men även om Ipad är både en läsplatta och en tablet är den samtidigt ingetdera.

De traditionella läsplattornas starkaste kort är e-inkskärmen, som är behaglig att läsa på och som drar mycket lite ström. Ipad har en vanlig ledbelyst skärm som – oavsett hur fantastiskt bra den är till att surfa, spela spel eller kolla på film med – inte direkt inbjuder till långläsning av böcker eller tidningar. Ögonen blir snabbt trötta.


Tabletdatorernas styrka är att de är vanliga bärbara datorer, kompletterade med en tryckkänslig skärm. Ipad bygger istället på samma operativsystem som Iphone och Ipod Touch och saknar både usb-kontakter och kortläsare.

Det är egentligen först när utvecklarna har fått tid på sig att utforska plattformen som det går att göra en riktigt rättvis bedömning. Det finns en hel del potential, men som det ser ut nu lär ytterst få användare bli nöjda med att kasta ut sina papperstidningar och böcker till förmån för Ipad-läsning.


Ipaden lär inte heller klara av att ersätta något annat än en andra- eller tredjedator, den där som mest används för lite surf i soffan på kvällarna.