I ett reportage i SvD Näringslivs affärsmagasin N den 18 mars berättas om Jörgen, född 1995, som enligt prognosen i det orangea kuvertet får allmän pension på omkring 12000 kronor före skatt efter ett 45-årigt yrkesliv.

Är det rimligt?

– Man kan inte tala om pensionsnivåer i Sverige utan att ta in tjänstepensionen som nio av tio löntagare har. När vi bestämde att skapa ett allmänt pensionssystem med 18,5 procent i årsavgift så var det i full medvetenhet om att det för de flesta fanns en tjänstepension. Därför blir det missvisande med ett sådant exempel.

Hur ser din beräkning ut i så fall?

– En löntagare med normal tjänstepension som är beredd att arbeta längre för att kompensera för den ökade livslängden kommer upp i helt andra nivåer än Jörgens 12000. Det skulle lyfta pensionen till cirka 17000 före skatt. Då blir det drygt 70 procent av den antagna inkomstnivån fram till strax efter 67-årsdagen (ej slutinkomst utan genomsnittlig livsinkomst, reds anm).

Men flera hundra tusen löntagare saknar ju tjänstepension, vad har du för råd till dem?

– De bör tala med sin arbetsgivare eller skaffa ett jobb där de har tjänstepension eller spara själva. Men man kan också leva på enbart den allmänna pensionen. För den som vill gå i pension vid 65 innebär det självklart en låg levnadsstandard, men flera hundra tusen ålderspensionärer lever i dag på garantipensionen, i förekommande fall tillsammans med bostadstillägg.


Är de möjligt för de flesta att arbeta några år till efter 65?

– Det korta svaret på den frågan är att enligt den senaste folkhälsorapporten så tycks det glädjande nog nästan bara vara friska år som läggs till när medellivslängden stiger. Det talar för att de flesta skulle kunna fortsätta arbeta längre. Men det räcker med att arbeta två tredjedelar av den ökade livslängden.

Systemet innebär att den som påbörjar en svensk yrkeskarriär sent – exempelvis invandrare – och kanske hinner arbeta i 35 år, inte får något värde ut ur systemet. Ändå kan de ha betalat in över 2 miljoner kronor i avgifter.

Vad tycker du om det?

– Ett av de stora problemen med att konstruera ett pensionssystem är att det ska löna sig ordentligt att arbeta samtidigt som de som inte arbetat eller arbetat lite ska kunna få en pension de kan leva på. Det är bara det att de här sakerna strider mot varandra.

Men är det ett problem att den som betalat in över 2 miljoner kronor riskerar att inte få något värde ur systemet?

– Om garantipensionen är bortåt 100 000 kronor per år blir det på 20 år cirka 2 miljoner. Jag tycker det är bra med en hygglig garanterad lägstanivå men det betyder också att den som har tjänat in mindre än garantin inte får något eller mycket lite extra ut ur systemet. Hur man annars ska göra har hittills ingen hittat någon lösning på.


Men kan man då säga att det lönar sig att arbeta för de här personerna, att arbete ska löna sig var ju trots allt en grundstolpe i systemet?

– Ja, det lönar sig om man är beredd att jobba för att kompensera för den här ökade livslängden. Och den stora effekten är i slutet av arbetslivet. Det är bra att börja tidigt men det ger större effekt att arbeta några extra år i slutet.

Bromsen i systemet sänkte pensionerna under både 2010 och 2011 och Pensionsmyndighetens prognoser spår att den slår till igen under 2014 och 2015.

Är det här något som en vanlig pensionssparare behöver bry sig om?

– Jag tycker inte det. De kalkyler vi har tyder på att systemet återhämtar sig nu och runt 2020 ser det långsiktigt bättre ut. Det finns väldigt många 40-talister men i huvudprognosen så räcker buffertfonderna på omkring 900 miljarder till för att täcka det.


Så du kan lova att den som är 59 år i dag inte kommer att få sämre pension på grund av bromsen?

– Nej, det kan jag inte lova. Om det blir en dramatisk nedgång i ekonomin så kan det få bromsen att slå till igen.

Men det stämmer ju inte. Redan nu så spår Pensionsmyndigheten att bromsen ska slå till 2014 och 2015 och det sker utan någon dramatisk nedgång i ekonomin?

– Att bromsen slår till beror på att vi gjorde systemet mer generöst än vad ett privatpensionssystem normalt är. Pensionsrätterna i inkomstpensionen stiger med inkomsterna och här har vi valt ett för pensionären mer gynnsamt mått på inkomst.

– Dessutom räknas de årliga pensionerna inte ned då livslängden ökar under pensionstiden. Med ett mindre generöst system hade vi sannolikt inte infört bromsen.


Men systemet är väl ändå byggt för att klara detta och ni sade när bromsen introducerades att det var osannolikt att den någonsin skulle behöva användas. Betyder det att vi måste omvärdera vår uppfattning om hur ofta bromsen ska slå till?

– Ingen trodde ju att den skulle behöva användas två gånger efter bara femton år och ingen trodde på tre stora börsnedgångar på tio år. Experternas bedömning är att bromsen efter två års gasande återkommer två år i mitten av 10-talet. På längre sikt gör de en mer optimistisk bedömning.


Hur kan du då säga att blivande pensionärer inte behöver bry sig om detta?

– Ingen känner framtiden men i våra experters grundscenario för de kommande 75 åren så räcker fonderna för att klara 40-talistpuckeln fram till början av 2040-talet.

– Vi skulle kunna besluta att vi inte låter bromsen slå till förrän efter 3–4 dåliga år men vi har valt att låta den slå till snabbare eftersom vi ville vara säkra på att systemet skulle hålla. Det kan visa sig att bromsen inte alls var nödvändigt men det vet vi inte förrän om kanske tio år.

Borde inte en så allvarlig sak som sänkta pensioner genomföras endast om det är absolut nödvändigt?

– Det vore förstås en väg, men den metoden riskerar att öka de framtida problemen med följden att man då tvingas till mycket drastiska försämringar.