Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson fortsätter bara att upprepa att pensionärerna inte ska drabbas på ett ”orimligt” sätt. Men vad som är orimligt vill hon inte ge besked om.
När jag pratar med henne om Försäkringskassans alternativ vill hon hellre ge lägesbeskrivningar. ”Det är en fråga om att ta den beska medicinen nu eller fördela över flera år”. Men vad hon och regeringen vill göra kan i värsta fall dröja ända till budgeten i höst.
Enligt de nuvarande reglerna sänks pensionen nästa år för den som har 12 000 kr i pension med 420 kr. (De som enbart har den lägsta pensionen, garantipensionen, berörs inte.) Samtidigt har pensionerna höjts kraftigt i år.
Dessa stora svängningar har både regeringen och opposition sagt sig vilja göra något åt. Kanske spelar det in att det är valår 2010.
Ett sätt är att fördela sänkningen på flera år med ett genomsnitt av ett antal år. Men det gör också att de dåliga åren drar ner pensionerna när ekonomin i övrigt går bättre och lönerna stiger. Pensionärerna kommer helt enkelt på efterkälken.
Det bästa hade givetvis varit om regeringen insett detta problem tidigare och tagit med det goda 2009 i genomsnittet. För redan när årets pensioner spikades visste vi ju hur illa det kunde bli 2010.
Framför allt är det AP-fondernas dåliga resultat som drar ner pensionerna. Men även att färre, främst unga, inte arbetar och bidrar med nya inbetalningar till systemet.
När skulderna (förenklat dagens pensioner och framtidens) överstiger tillgångarna (förenklat dagens inbetalningar och avkastningen från AP-fonderna) slår den så kallade bromsen till och pensionerna sänks.
Nu har Försäkringskassan tittat på två alternativ, ett som går ut på att AP-fondernas resultat räknas som medeltal av tre år och ett där svängningarna i pensioner begränsas. Det kallas att fördela balanseringen på flera år.
AP-fondernas resultat är dock bara en del av problemet. Andra faktorer som hög arbetslöshet, att vi lever längre (vilket egentligen borde vara positivt) och färre föds skulle också kunna ge sänkningar av pensionerna.
Det andra alternativet, fördela balanseringen på flera år, innebär att problemen smetas ut över flera år. Pensionärerna kommer då på efterkälken när konjunkturen vänder uppåt och löntagarna får det bättre.
Nu återstår att se vad regeringen väljer för alternativ.
Men det finns också en bakdörr. Cristina Husmark-Pehrsson talar också om att låta sänkningen slå igenom fullt ut och ge dagens pensionärer ”andra kompensationer”. Om det innebär skattesänkningar eller bidragshöjningar vet vi inte. Men i en tid av budgetunderskott innebär det att skulden i så fall ökar. En skuld som till stora delar får betalas av morgondagens pensionärer.
