PPM måste avbryta det IT-projekt som ska underlätta för rådgivningsföretag och banker att hantera spararnas PPM-portföljer. Fullt genomfört kommer systemet med PPM-rådgivare att få negativa effekter för alla utom för rådgivarna och bankerna.

Det skriver Aktiefrämjandets ordförande Lars-Erik Forsgårdh och förre börschefen Bengt Rydén på fredagens DN Debatt.

I dag finns omkring 800 valbara fonder i PPM-systemet och antalet rådgivare som erbjuder sina tjänster till PPM-spararna ökar stadigt.

För två år sedan, 2007, köpte 200 000 svenskar rådgivningstjänster. Under 2008 ökade den siffran till 300 000. En anledning till ökningen är att rådgivningsföretagen bedriver en aggressiv marknadsföring mot PPM-spararna. Exempelvis blir det allt vanligare med telefonförsäljning.

PPM driver dessutom ett särskilt IT-projekt som i framtiden syftar till att underlätta för rådgivningsföretagen och bankerna att hantera spararnas PPM-portföljer, heter det i debattartikeln.

”Naturligtvis ska alla som vill kunna köpa rådgivningstjänster. Men ordet ”rådgivning” är missbrukat i finansbranschen och används som en förskönande omskrivning för försäljning. Sann rådgivning är opartisk och syftar framför allt till att gynna kundens intressen. Frågan är hur många som får valuta för rådgivningsföretagens avgifter”, skriver artikelförfattarna.

Priset för PPM-rådgivning ligger i dag runt 500 kronor per år, det motsvarar 1,2 procent av en genomsnittlig PPM-portfölj. Om alla svenskar köpte PPM-rådgivning skulle rådgivarna dränera pensionsspararna på 3 miljarder kronor per år, enligt artikelförfattarna.

Ytterligare en effekt av rådgivarnas verksamhet är att fonderna tvingas ha en högre likviditet och därmed får högre transaktionskostnader. Det beror på att PPM möjliggör för rådgivarna att ”klumpa ihop” sina kunder för att sedan utföra köp eller försäljningar. Dessa båda effekter, ökad likviditetshållning samt ökade transaktionskostnader, leder till högre kostnader för PPM.

Artikelförfattarna bedömer att de här effekterna leder till en minskad avkastning för fonderna på cirka 0,5 procentenheter. En direkt kostnad för rådgivning på 1 procentenhet tillsammans med ökade omkostnader för fonderna på 0,5 procentenheter gör 1,5 procentenheter.

En genomsnittlig PPM-fond kan över tiden förväntas avkasta cirka 6 procent per år. Således kan spararen gå miste om 25 procent av avkastningen per år.

Lars-Erik Forsgårdh och Bengt Rydén betonar också att det är väl känt att fondavgiften är av central betydelse, framför allt för ett långsiktigt sparande. En fondavgift på 1 procent leder, på grund av ränta-på-ränta-effekten, efter 40 år till att ungefär halva det sparade beloppet har försvunnit till fondbolaget.

Slutsatsen är att rådgivarna inte fyller någon väsentlig funktion vare sig för spararna, fonderna eller systemet.

Sist men inte minst slår artikelförfattarna fast att regeringen borde ta initiativ till att stödja utvecklingen av en opartisk finansiell rådgivning. Dessutom anser de att inslaget av privatekonomi i gymnasieundervisningen måste öka.