Pensionsreformen som sjösattes för nästan 20 år sedan med premiepensionen som det tydliga borgerliga inslaget i fempartiöverenskommelsen har inte riktigt blivit vad man tänkt sig.

Ett viktigt borgerligt motiv för att införa premiepensionen var att bryta den tidigare helt kollektivistiska modellen för det allmänna pensionssystemet. Ett annat var att man ville luckra upp den totala dominansen av avgiftsfinansierade allmänna pensioner för få ett större inslag av fonderade medel där den framtida pensionen påverkas av vad den enskilde lyckas spara ihop i premiepension. Medborgarna skulle få ett större inflytande över sin egen pension.

I botten fanns även ett ideologiskt motiv där medborgarna skulle få en större förståelse för det finanskapitalistiska systemet. Förståelsen för att den framtida pensionen är beroende av att företag kan upprätthålla sin höga lönsamhet och tillväxt, vilket kräver rationaliseringar och ibland omstruktureringar som går ut över sysselsättningen i Sverige, skulle växa.

Men utvecklingen blev nu inte riktigt som förutspått. Även om systemet sjösattes efter den svenska finanskrisen under första halvan av 90-talet då börsen hade en gynnsam värdeutveckling så har den, en internetkris och en global finanskris senare, inte blivit som man tänkt sig. Prognosen om att den individuella premiepensionen skulle hamna i ett intervall som motsvarade mellan 10 och 40 procent av den framtida allmänna pensionen ser ut att landa i den lägre delen av intervallet. De enda som har haft riktigt stor glädje av systemet är mellanhänderna, förvaltarna.

• LÄS OCKSÅ: Pensionsråd ännu dyra för kunderna
• LÄS OCKSÅ: Vi tror mer på hantverkaren än på pensionsrådgivaren

Det är heller inte lätt för den enskilde att välja rätt fonder. Den som hakat på vissa dominerande trender efter något år av stark värdetillväxt, som teknikinriktade fonder på 90-talet eller Kinafonder för några år sedan, har i fall fått uppleva dramatiska värdefall. De 800 fonder som finns i systemet utgörs till huvuddelen av varianter av ”lagom söt konserverad gröt” blandat med riktiga surdegar samt en och annan burk gåslever, utan att det framgår av etiketten. Det är inte så märkligt att de flesta väljer ickevalsalternativet, Sjunde AP-fonden, Såfa.

Därmed är det förståeligt och motiverat, att som Pagrotsky gör, ifrågasätta systemets existensberättigande. Om premiepensionen ska återföras till det kollektiva eller om den enskilde ska få ökad kontroll över dessa sparmedel är en politisk fråga.