En grupp experter föreslår att avdragsrätten för pensionssparande slopas. Det är helt rätt. I dag sparar många av fel skäl och för lite. Avdragsgillt pensionssparande ger en falsk trygghet.

I den färska rapporten från ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, föreslås att pensionssparande blir mer likt annat sparande och inte ska stimuleras med hjälp av skatteavdrag.

I dag är avdragsrätten för privat pensionssparande begränsat till högst 12 000 kronor per år. När pensionspengarna betalas ut så blir det inkomstskatt. Detta gynnar framför allt dem som kan göra avdraget när de har hög marginalskatt och tar ut pengarna när marginalskatten är låg. (Nu utgår jag från löntagare och inte småföretagare, som kräver en hel krönika till i ämnet.)

Men i verkligheten är det många med låga inkomster som sparar några hundra kronor i månaden. För det första är det inte alls säkert att de ens får behålla de kronor de sätter in. Avgifterna, särskilt på äldre pensionsförsäkringar, är ofta så höga att det mesta av avkastningen försvinner. Det är inte ovanligt med årsavgifter på ett par hundra kronor.

För det andra så kan det bli ett ekonomiskt bakslag den dag pengarna betalas ut. De räknas som inkomst och påverkar till exempel bostadsbidraget. Dessutom kan skatten vara högre vid utbetalningen än den var då avdraget gjordes.

När jag frågar människor varför de har en pensionsförsäkring så är svaren mycket varierande. Men en oroande stor andel svarar att de känner sig tryggare. De tycker att de i alla fall gör något för att få en bättre ekonomi den dag de slutar arbeta.

Min följdfråga brukar bli ”Men vad räknar du med att få i tjänstepension?”. Den frågan är det ytterst få som kan svara på. De allra flesta vet inte ens vilken tjänstepension de har eller om de ens har någon.

Det är att ha helt fel proportioner på problemet. Tjänstepensionen kommer för de allra flesta att bli den pension som gör den stora skillnaden. Den allmänna pensionen blir allt mer en grundpension.

Därför är frågan om slopad avdragsrätt så mycket svårare när vi kommer till tjänstepensionen. I dag betalar vi som anställda ingen skatt på de pengar som sätts av till denna pension. Istället betalar vi inkomstskatt på pengarna den dag de betalas ut.

Därför märker inte en anställd av om arbetsgivaren betalar in till tjänstepensionen eller inte.

De allra flesta har en tjänstepension som är kollektivavtalad men många arbetar också hos ett företag som har en egen pensionslösning. Dessutom finns det arbetsgivare som inte betalar något alls. Givetvis ska du som arbetar hos någon sådan arbetsgivare ha en högre lön så att du kan spara själv.

Skulle avdragsrätten slopas skulle du och jag som får pensionspengar inbetalade få ett skatteavdrag på lönen. Vi skulle få ut mindre efter skatt än den som arbetar hos någon som inte gör avsättningar till pension.

Fråga den unga människa som tar sitt första jobb om den vill ha mer eller mindre i lönekuvertet. Arbetsgivare utan pensionsinbetalningar skulle gynnas på bekostnad av arbetsgivare som tar ansvar. Dessutom skulle det rubba grunden för de bra och kostnadseffektiva kollektivavtalade tjänstepensionerna. Vi avstår de facto lön för att vi istället ska få pensionsinbetalningar. Men om detta kostar oss så att säga två gånger, både lön och extra skatt, när vi är yrkesverksamma så finns stor risk för krav på att de stora tjänstepensionsavtalen rivs upp. Det vore mycket olyckligt.

Ett starkt motiv till slopad avdragsrätt är att vi lever i en mer internationell ekonomi. Den svenska löntagaren som får avdraget kanske betalar skatt i Grekland som pensionär. Detta, att vi inte kan vara säkra på att uppskjuten skatt, går till den svenska staten har bland annat Riksrevisionen kritiserat. Och med allt rätta, det måste vara möjligt att lätt flytta med sig sitt pensionskapital till det land man vill leva i. Det är ännu ett argument för slopad avdragsrätt för privat pensionssparande.

Men när det gäller tjänstepensionerna, framför allt de kollektivavtalade, så är det enklare att följa kapitalet, i de få bolag som är utvalda, och med tiden beskatta pengarna. Och nackdelarna är större än fördelarna med slopad avdragsrätt.

Slutligen måste det komma ett alternativ till avdragsrätten för privat pensionssparande. Det behövs någon form av stimulans som uppmuntrar till långsiktigt sparande. Det ska inte, som med avdragsrätten, vara mer fördelaktigt för dem med hög inkomst och hög marginalskatt. Om det inte görs helt neutralt så borde det snarare vara profilerat på dem med lägre inkomster där behovet tillskott är större. Vi gynnas alla av om så många som möjligt har ett kapital man kan leva på den dag man inte längre har arbetsinkomster. Om så många som möjligt kan klara sig själva utan bidrag.

Vi har haft olika typer av sparstimulanser tidigare. Det kan vara en sparbonus, en lägre beskattning på avkastning eller ett kostnadsfritt sparande. Det finns säkert fler idéer.

Men att avdragsrätten på privat pensionssparande slopas är bra. Hittills har den främst gynnat pensionsbolagen och försäkringsmäklarna.