Scanpix
Obligationsfonderna har gjort sitt för den här gången och aktier känns inte helt trygga. I det läget kan det vara lätt att låta sig förföras av lockropen från bankernas high yield-fonder. De här fonderna räknas visserligen till kategorin obligationsfonder men de beter sig på ett helt annat sätt än traditionella varianter.
Det ser man tydligt i den historiska utvecklingen för det index som speglar den europeiska high yield-marknaden: Merrill Lynch Euro High Yield Constrained. Paniken som drabbade finansmarknaden på sensommaren 2008 fick index att falla med över 30 procent under helåret (i euro), en otänkbar utveckling för nästan alla andra räntefonder.
De som vågade ligga kvar i sina high yield-fonder blev emellertid den här gången rikligt belönade. Året därpå steg index med 76 procent.
– High yield har en risknivå som ligger mitt emellan aktier och statsskuldväxlar, säger Johan Palmborg på Nordea Investment Management.
Investeringslogiken är att så länge den framtida ekonomiska tillväxten i världen förblir osäker så blir det ingen riktig fart på börsen. När räntorna samtidigt är låga, tvingas man ta högre risk i sina ränteplaceringar för att få en chans till högre avkastning.
High yield-fonder investerar i obligationer som ges ut av företag med relativt låg kreditvärdighet. Den låga kreditvärdigheten gör att företagen måste betala en högre ränta, i dagsläget är det inte ovanligt med över 10 procent.
Det rör sig om obligationer med kreditbetyg på BB+ eller lägre och då ska man komma ihåg att exempelvis de stora spanska bankerna ligger högre än så (även efter den senaste nedgraderingen). Stora delar av de här fondernas tillgångar är placeringar som av kreditvärderingsinstituten betecknas som ”highly speculative”.
– Inom high yield-området går företag i konkurs varje år, även i goda tider. Man ska alltså vara medveten om att man inte köper något som är riskfritt, säger Palmborg.
De kraftiga kasten i utvecklingen för en high yield-fond beror alltså på att den bedömda risken för konkurs bland de bolag som finns i fonden plötsligt ökar eller minskar. Det var just detta som hände 2008 (ökad risk) och 2009 (minskad risk). Innan man satsar sina slantar bör man alltså fundera på vad man tror om den allmänna konkursrisken bland storföretag i Europa eller USA (även amerikanska high yield-fonder är tillgängliga för svenska fondsparare), något som i sin tur är intimt knutet till den allmänna ekonomiska utvecklingen.
Man kan i alla fall konstatera att utvecklingen de senaste åren har varit gynnsam (se grafik). Merrill Lynchs Euro High Yield Index har mellan januari 2007 och maj 2012 stigit med ganska precis 40 procent medan Stockholmsbörsens index (med utdelningen återinvesterad) ökat med blygsamma 2 procent.
Avgifterna i de här fonderna är dock högre än för vanliga obligationsfonder – ofta omkring 1 procent – och det har också visat sig att de allra flesta av dem inte klarar av att slå index.
Helt klart är i alla fall att många placerare hittills låtit sig lockas av kombinationen hög avkastning/hög risk. Nordea har varit särskilt aktiva och deras båda fonder US High Yield Bond Fund och European High Yield Bond Fund har sammanlagt drygt 20 miljarder i förvaltat kapital. USA-varianten har på drygt två år vuxit från 1,2 till 8,8 miljarder kronor!
Men den stora frågan är förstås – kommer den goda utvecklingen att fortsätta?
– Det vet vi inte men när statsobligationer ger nollavkastning så söker sig placerarna till andra alternativ. Och i en miljö utan större tillväxt i ekonomin så letar många efter räntepapper med hög ränta.
