De svenska bostadspriserna har stigit kraftigt under de senaste tio åren. Bostadsrätter har stigit med 153 procent och villor med 72 procent. Samtidigt har den allmänna prisnivån bara stigit med 16 procent.

Det visar att något är fel.

För det första byggs det för lite och framför allt på orter där jobben finns. Inflyttningen till Stockholm har varit rekordstor det senaste året. Malmö växer kraftigt sedan vi fick bron och en Öresundsregion och på universitetsorterna är trycket hårt. Listan kan göras längre.

Det viktigaste är att det är en konstant bostadsbrist på de heta orterna. Den som får ett arbete tvingas att köpa in sig på bostadsmarknaden med vita pengar för en bostadsrätt eller med svarta pengar till en hyresrätt. Unga människor är miljonärer i skulder och hyr i praktiken sin bostadsrätt av banken. Lägger vi in bostadskostnaden i kalkylen så betalar många unga ett högt pris för sitt jobb.

Visst diskuteras det en hel del om hur bostadsbyggande ska öka men det har hittills varit allt för långt från ord till handling.

Det andra problemet är det extremt låga ränteläget som vi har haft under dessa år. Räntekvoten, andelen av inkomsten som går till räntebetalningar, för hushållen har varit låg samtidigt som skuldberget växer sig rekordhögt. Vi har helt enkelt en räntedopad bostadsmarknad.

I USA slutade det med en krasch när räntorna började stiga. Men där var många lån uppbyggda på ett sätt som satte människor i skuldknipa mycket fortare.

De svenska hushållen är också mycket plikttrogna räntebetalare som extremt sällan ger upp. Detta vet bankerna som, vad de än säger i dag, glatt lånat ut det mesta av, och ibland hela. köpeskillingen.

När nu räntorna stiger är det stora hotet att vi drar ner på annan konsumtion än att vi säljer vår bostad. Och sänker hushållen sin konsumtion kommer det att få följder för hela den svenska ekonomin.

Men plikttrogenheten gör att det är mer troligt med en pyspunka än att bostadsbubblan exploderar.

Ytterligare ett hot är att vi vant oss vid dessa prishöjningar och räknar med att bostaden är ett säkert sparande. Bostaden har till och med fungerat som en bankomat där det går att ta nya lån för resor, bil och köksrenoveringar.

Nu kommer det istället att krävas att vi betalar av på lånen, åtminstone i den takt som bostaden slits.

Det är också vanligt att se bostaden som ett pensionssparande. När lönen ersätts av pension räknar många med att sälja villan och skaffa sig en lägenhet och få pengar emellan. Men frågan är om det är något som går att räkna med. Redan i dag räcker pengarna från en större villa bara till en 3-4-rummare i Stockholms innerstad. I takt med att 40-talisterna ska konkurrera om bekvämare och mer anpassat boende som priset på dessa lägenheter troligen att stiga. Samtidigt motsvarar barnfamiljernas köpkraft inte vad 40-talisterna räknar med att få för sina villor.

Bostadsköpet är för de allra flesta den största affären i livet. Då är det viktigt att ha ett längre perspektiv än tio år. Och att komma ihåg att de senaste tio åren är något unikt på svensk bostadsmarknad.

Detta kommer vi att märka när räntan stiger och bostadsbyggandet kommer igång.