Hur kommer det sig att folk tror att de ska göra kap när de går och letar lägenhet? Snittpriserna för varje bostadsområde finns tydligt publicerade i varenda dagstidning. Och med mängder av medvetna spekulanter på varje lägenhetsvisning är chanserna till kap minimala. Man får helt enkelt betala vad det kostar.
Trots det vill alla göra det stora klippet.
Naturligtvis varierar kvadratmeterpriserna inom ett och samma område, och precis som det finns lägenheter som ligger över snittpriset så finns det de som ligger under. Men det finns nästan alltid en anledning till att de är billigare – nämligen att de inte är perfekta. De har inte både morgonsol och kvällssol. De ligger inte på den allra tystaste gatan, runt hörnet från busshållplatsen som tar dig till jobbet på fem röda. Planlösningen är inte den som du alltid drömt om eller sett på bild i senaste inredningsmagasinet.
Du som drömmer om att köpa den perfekta lägenheten, det är bara att inse att du måste betala mer än snittpriset i ditt område. Först måste du lägga upp det pris du satt som absolut övre gräns. Problemet är bara det att många andra med stor sannolikhet satt samma pristak.
Därför måste du gå ytterligare lite högre för att skaka av dig alla som har samma ekonomiska förutsättningar som du själv. Därefter finns det alltid en rik krösus med större finansiella muskler som du ska tampas med i den slutliga budgivningen. I slutänden kommer det att svida något rent jävligt att köpa den perfekta lägenheten. Alternativet är att nöja sig med den mer mediokra lägenheten som bara svider lite lagom.
Denna insikt verkar många, i alla fall i min bekantskapskrets, komma till alldeles för sent. Då har de redan åkt runt hela stan i jakten på den perfekta lägenheten till det perfekta priset. När de väl insett att sådana lägenheter inte existerar, att man antingen får punga ut eller nöja sig med något aningen mindre fantastiskt, har i flera fall ett helt år passerat. Gissa om lägenhetspriserna har hunnit stiga under den tiden.
Trots det vill alla göra det stora klippet.
Naturligtvis varierar kvadratmeterpriserna inom ett och samma område, och precis som det finns lägenheter som ligger över snittpriset så finns det de som ligger under. Men det finns nästan alltid en anledning till att de är billigare – nämligen att de inte är perfekta. De har inte både morgonsol och kvällssol. De ligger inte på den allra tystaste gatan, runt hörnet från busshållplatsen som tar dig till jobbet på fem röda. Planlösningen är inte den som du alltid drömt om eller sett på bild i senaste inredningsmagasinet.
Du som drömmer om att köpa den perfekta lägenheten, det är bara att inse att du måste betala mer än snittpriset i ditt område. Först måste du lägga upp det pris du satt som absolut övre gräns. Problemet är bara det att många andra med stor sannolikhet satt samma pristak.
Därför måste du gå ytterligare lite högre för att skaka av dig alla som har samma ekonomiska förutsättningar som du själv. Därefter finns det alltid en rik krösus med större finansiella muskler som du ska tampas med i den slutliga budgivningen. I slutänden kommer det att svida något rent jävligt att köpa den perfekta lägenheten. Alternativet är att nöja sig med den mer mediokra lägenheten som bara svider lite lagom.
Denna insikt verkar många, i alla fall i min bekantskapskrets, komma till alldeles för sent. Då har de redan åkt runt hela stan i jakten på den perfekta lägenheten till det perfekta priset. När de väl insett att sådana lägenheter inte existerar, att man antingen får punga ut eller nöja sig med något aningen mindre fantastiskt, har i flera fall ett helt år passerat. Gissa om lägenhetspriserna har hunnit stiga under den tiden.
