Oavsett namnet högtidlighålls dagen till minne av alla de judiska barn som kung Herodes enligt Matteusevangeliet lät döda efter Jesu födelse. Herodes hade fått höra att en blivande konung skulle födas i Betlehem, och för att slippa en rival gav han order om att alla gossebarn upp till två års ålder skulle dödas. Men vid det laget hade Maria, Josef och Jesusbarnet redan satt sig i säkerhet i Egypten.
Vem är vår tids Herodes? Den nyss avlidne diktatorn Kim Jong Il i Nordkorea ligger bra till, med tanke på hur många barn som svultit ihjäl till följd av hans politik. Hafez al-Assad i Syrien är en annan kandidat. För att rädda sin regim har han låtit tortera och döda till och med barn.
Hur ett samhälle tar hand om sina barn är kanske den viktigaste mätaren på hälsotillståndet i ett land. Vi bodde några år med små barn i Moskva på sovjettiden. Vi fick då ofta uppleva hur barnen var en angelägenhet för hela kollektivet på ett sätt som vi inte var vana vid. Särskilt äldre kvinnor ansåg sig ha rätt att ha synpunkter. ”Sådana som ni borde inte få ha barn”, kunde min fru få höra på vintern när gummorna i en park såg våra barn i sina svenska overaller.
Bredvid stod ryska barn inbyltade i tjocka pälsar där armarna stod rakt ut från kroppen så att barnen knappt kunde röra sig. Gummorna var övertygade om att våra barn frös. Vi kände oss naturligtvis överlägsna, vi hade ju moderna kläder.
Om man funderar över hur barn har det i dag i Sverige, blir det obarmhärtigt tydligt att vi inte har någon anledning att känna oss överlägsna. Ruben Östlunds film Play bevisar det. De vuxnas handlingar och även frånvaron av vuxna i filmen känns lika viktigt att debattera som pojkarnas agerande. ”Föräldrar, se till att ni alltid, även på jobbet, är tillgängliga för era barn och svarar när de ringer i mobilen”, är en sak att ta med sig från bion.
Play utspelas i Göteborg. Om tio år ska Göteborg fira sitt 400-årsjubileum som stad. Redan nu uppmanas kommuninvånarna att komma med förslag till förändringar som om tio år ska ha resulterat i att Göteborg är en ännu bättre stad att leva i. Jag vet att ett förslag är att utmana alla ansvariga i kommunen att avsätta resurser så att Göteborg år 2021 har Sveriges bästa och mest integrerade skolor. Jag önskar verkligen att utmaningen antas och att målsättningen förverkligas. Om barnen är det viktigaste vi har, är det då rimligt att deras skolor ska vara en handelsvara där ägarnas strävan är att maximera vinsten?
Men varför begränsa målet om bättre skolor till Göteborg? Tänk om alla Sveriges kommunpolitiker och friskoleföretag kunde anta utmaningen från Göteborg. Var finns Sveriges mest integrerade skolor om tio år? Svaret på den frågan skulle kunna rädda många menlösa barn.
