Svenska Dagbladet Näringsliv har i artikelserien Den gyllene chansen skildrat hur den kommande generationsväxlingen på arbetsmarknaden skulle kunna vara vägen in i arbete för 100000-tals arbetslösa utrikesfödda. Samtidigt vittnar många om hinder för en fungerande integration. Den frågan har nu också Riksrevisionen bestämt sig för att sätta under luppen.

– Vårt uppdrag är att granska om de resurser som staten sätter in används på rätt sätt. I förstudien på det här området har vi indikationer på att de kanske inte gör det, säger Riksrevisor Jan Landahl.

Tillsammans med bland andra Karolina Larfors och Emil Plisch på myndigheten har han klubbat beslutet att granska de statliga utbildningsinsatser som görs för att tillvarata invandrade akademikers kompetens.

Bakgrunden till beslutet är den långa tid det tar för gruppen att etablera sig på arbetsmarknaden. SCB:s statistik visar att invandrade akademiker i högre utsträckning än inrikesfödda akademiker är arbetslösa, överkvalificerade, arbetar mer deltid och oftare saknar tillsvidareanställning.

–Om man ser framåt, med ett Sverige som har en åldrande befolkning och kommer att få slåss om arbetskraften, så framstår det som ett direkt slöseri, säger Karolina Larfors.

I granskningen kommer man att titta på beslutskedjor, göra enkäter med utbildningsanordnare och jobba med fokusgrupper. I november ska det vara klart, och om granskningen faller väl ut är det möjligt att Riksrevisionen väljer att gå vidare med andra områden som berör integrationen.

Det hela ska även mynna ut i en samhällsekonomisk analys av hur mycket pengar Sverige skulle tjäna på att invandrade akademiker, inom ett urval yrkesområden, snabbare kommer i arbete som motsvarar deras kompetens. Regeringen gör bedömningen att en förkortning med bara ett halvt år för samtliga nyanlända invandrare skulle motsvara 5000 årsarbetskrafter.

– Sedan räknar de inte mer på det, men det visar att det finns en stor potential i att få in folk i kvalificerade arbeten. Det har varit en nackdel för den offentliga debatten att det har saknats en samhällsekonomisk analys, säger Emil Plisch.

En viktig fråga i sammanhanget, är om invandrade akademiker har tillträde till, och får tillräcklig information om, de möjligheter som finns. Vet de vart de ska vända sig för att få sina betyg och kunskaper validerade, eller för att komplettera tidigare utbildning?

–Idag känns det som att det antingen krävs en väldigt stark personlig drivkraft eller tur för att invandrade akademiker ska hamna rätt, säger Jan Landahl.

Emil Plisch tar de legitimerade yrkena, som läkare och veterinär, som exempel på hur knivigt det kan vara. Där finns idag hela elva olika myndigheter och andra aktörer som bedömer behörigheten till 31 reglerade yrken. Han pekar också på de utbildningar som ska komplettera utländska högskoleutbildningar.

–Idag finns sammanlagt 415 sådana platser, trots att det kommer i genomsnitt 5000 personer med eftergymnasial utbildning årligen till Sverige, säger han.

– Paradoxalt nog fylls inte platserna, vilket tyder på att folk kanske inte vet att möjligheten finns, eller att de avstår från att vända sig dit, fyller Karolina Larfors i.

Från december i år kommer en ny lag som ger Arbetsförmedlingen huvudansvaret för att ta hand om nyanlända flyktingar. Men Riksrevisionens granskning kommer inte att beröra den verksamheten.

–Nej, vi kommer att fokusera på de utlandsfödda akademiker som redan finns i landet. Vi har en stock med flera 100 000 personer där många har jobb, men kanske inte det jobb de har utbildats för. Det vore en vinst för både dem och samhället om de kunde byta yrke, säger Jan Landahl.