I den ena döms en mäklare i Malmö till något så ovanligt som fängelse för grovt insiderbrott och i det andra fallet ska Carnegie böta 300000 kronor för oaktsamhet. Och då återstår ändå ytterligare ett åtal för insider-handel och Carnegies pågående Canossavandring som kanske kan avslutas med extrastämman i december.

Oavsett vad man tycker inom Carnegies väggar så borde det som händer leda till en storstädning av hela bolaget som bör vara den nya styrelsens första uppgift. Syftet måste vara att få bort den osunda företagskulturen inom Carnegie och som är själva grogrunden för alla de affärer som ”drabbat” Carnegie.

Finansinspektionens sensationellt hårda omdömen var det första tecknet på att något radikalt håller på att hända när det gäller övervakningen av den finansiella sektorn. Igår kom de båda andra positiva tecknen på att tumskruvarna dras åt.

Det finns naturligtvis inte någon anledning för någon att glädjas åt en fällande dom. Det tycker inte ens åklagarna. Det bästa vore att alla medborgare följer lagarna och att det aldrig begås några brott. Så idylliskt är det ingenstans och därför kan man glädjas åt det lilla, nämligen att lagstiftningen verkligen används till att fälla brottslingarna.

Trots att alla som sysslat med aktieaffärer eller haft till uppgift att bevaka aktiemarknaden väl känt till att insiderhandel förekommer, särskilt i anslutning till företagsaffärer, är det sällan som någon döms för insiderbrott. Enligt Ekobrottsmyndigheten, EBM, föregås mer än hälften av alla företagsaffärer av misstänkt otillbörlig handel. Det värsta är att om man vidgade tolkningen något skulle praktiskt taget alla företagsaffärer eller andra företagsnyheter som har kurspåverkan, föregåtts av något slags insiderhandel. Inte ens Stockholmsbörsens egen försäljning kan sägas ha varit helt ren.

I rättegången mot den dömda Carnegiemäklaren i Malmö och hans kumpan framgick att minst 350 personer i förväg visste om att GE Healthcare var på väg att köpa skåneföretaget Biacore. Det är en uppgift som borde få en och annan att reagera och kanske agera för att minska antalet potentiellt insidermisstänkta i samband med företagsnyheter.

Allmänhetens intresse för aktiesparande har minskat efter it-kraschen 2001 då många framträdande figurer kom misstänkt väl ut ur krisen. Ingen fälldes för insiderbrott men i allmänhetens ögon är börsen liktydigt med att spela på en riggad roulette.

Det finns bland de stora aktieägarna och kapitalförvaltarna ett utbrett förakt för småaktieägare. De står för en relativt liten del av kapitalet på börsen och de har ännu mindre andel av röststyrkan och därför kan man strunta i vad de tycker. Det man då glömmer är att utan de mindre aktieägarna försvinner börsens existens- berättigande och då hade företag som Ericsson eller SEB inte heller funnits kvar. Att lura de mindre aktieägarna genom insiderhandel är att såga på den gren man själv sitter på.

Lyckas de rättsvårdande instanserna i samhället att komma åt insiderhandlarna så att det åtminstone inte längre är riskfritt att bryta mot lagen, ja då kan aktiesparande bli en folkrörelse till nytta för både näringsliv och vanliga medborgare.