Tivolimaskin. Så lyder smeknamnet. Och det är inte bara barn med funktionshinder som kan dra nytta av uppfinningen.

–Nej, jag tror att det här på sikt även kan bli ett ovärderligt hjälpmedel för många äldre.

Ylva Dalén, som bubblar av entusiasm när hon berättar om sin snilleblixt på lek- och rörelseområdet, arbetade i tio års tid som sjukgymnast med inriktning mot barn med funktionshinder. Samtidigt studerade hon specialpedagogik vid sidan om.

–Under den perioden märkte jag att barn med grava funktionshinder, som inte själva kan stå upprätt, inte kunde bygga upp skelettet genom lek och rörelse på samma sätt som andra barn hade möjlighet till. De blev bensköra och kunde lätt bryta sig, så jag började fundera.

Då var det 1990-tal. Det är de senaste tio åren som det verkliga utvecklingsarbetet har skett i samarbete med ett företag på Lidingö. Ylva Dalén räknar med att produkten inom kort får det certifikat som krävs för att den ska kunna säljas. För att tala certifieringsspråk kallas det för CE-märkning av en medicinteknisk produkt.

Vad är det då för manick? Förenklat är det en rund plattform som står på golvet och där det funktionshindrade barnet kan ställas. Ett så kallat ståskal har blivit formgjutet och individanpassat för varje barn. Därför kan även barn med svåra handikapp stå själva. Barnet lyfts upp på plattformen och kan börja leka.

Med hjälp av en manöverpanel med stora knappar i rött, gult, grönt och blått kan barnet få plattformen att hoppa, snurra och vibrera. En funktion i taget eller alla på en gång. Inget händer om inte barnet trycker på knapparna. För att spetsa lekupplevelsen går det också att lyssna på musik under aktiviteterna.

–Alla barn har samma behov av rörelse. Leken ska kännas spännande och det ska kittla i magen. Det diskuteras inom läkarkretsar att ge barnen mediciner mot benskörhet, men kan de leka sig till en starkare benstomme är ju det roligare.

Ylva Dalén säger att hon är envis och att hon lever efter mottot att aldrig ge upp. Under åren som hon har funderat och filat på sin produktidé har det långtifrån varit några sötebrödsdagar. Det har krävts goda kontaktytor för att finna medfinansiärer som kunnat bidra med den ständiga bristvaran för en uppfinnare – pengar.

–Men det har gått bra. Bidrag, stipendier och fonder har varit till god hjälp för att finansiera utvecklingen av min produkt. Många har trott på min idé.

Just nu testas den runda plattformen med hjul och sina manöverknappar på träningsskolan Mockasinen i Hägersten i södra Stockholm där svårt funktionshindrade elever, från förskoleåldern upp till och högstadieåldern, oförtäckt visar sin glädje över att kunna leka och röra sig.

Nu väntar Ylva Dalén med spänning på att den slutliga registreringen ska vara i hamn. Första kunden blir en förskola i Solna. När alla formalia är färdiga ger hon klartecken till tillverkaren på Lidingö att börja producera. Prislappen på uppskattningsvis 150000 kronor för en produkt kan kännas avskräckande, men Ylva Dalén betonar att den kan användas av många barn på en skola – om än inte samtidigt.

Har du alltid varit uppfinningsrik?

–Jag har inte uppfattat mig som uppfinningsrik alls. Men en kollega till mig satte fingret på att jag nog ändå är det.

Ylva Dalén tillägger att hon har fler idéer som hon vill utveckla och vilka skulle ge barn med grava funktionshinder möjlighet till lek och rörelse.

–Mitt mål är att medverka till att barnen genom lek och rörelser får en starkare benstomme och ett roligare liv.