En solig dag i Sydney 1999. Petra Wadström bor med familjen i den förhållandevis solrika staden och funderar på varför inte solen tas till användning mer för att skapa nya produkter.

En molnig dag i Stockholm 2010. Petra Wadström tar emot SvD Näringsliv på kontoret på Gärdet i Stockholm och berättar engagerat om vattenrenaren, som drivs av sol, och som nu börjar bli en ovärderlig hjälpreda i utvecklingsländer.

–Det positiva är att det i länder där produkten bäst behövs ofta är rikligt med sol, säger hon.


Petra Wadström har alltid haft ett gott praktiskt handlag. Hennes motto har varit och är att förenkla istället för att försvåra och det har inte minst kommit till uttryck i den innovation som gör det möjligt att hämta, förvara och däremellan rena dricksvatten från mikrobiologiska föroreningar. Verktyget är enkelt – förutsatt att solen strålar. Och solen är knappast någon större bristvara i de två länder där produkten nu håller på att rullas ut, i Kenya och i Nepal.

Grafiker, designer, konstnär, uppfinnare. Epiteten är många men här handlar det främst om Petra Wadströms kreativa ådra att utveckla handfasta uppfinningar och då i synnerhet den vattenrenare som bokstavligen och bildligen går från klarhet till klarhet och underlättar för främst familjer i världens fattigaste länder.


I det lilla kontorsköket, där odiskade koppar trängs på diskbänken, plockar hon fram den vattenrenare som finns på kontoret. Snart ska den iväg på långresa till Smithsonian, USA:s nationalmuseum, där vattenrenaren är utvald att ingå som ett av hundra så kallade föremål för framtiden. Petra Wadström gör sig inte besväret att dölja den stolthet hon känner över uppmärksamheten.

Uppfinningen består av en tudelad plastdunk som viks upp som en bok och som på några timmar kan rena vatten så att det blir drickbart, förutsatt att solen finns där. Gärdestadklassikern Sol, vind och vatten skulle kunna vara en tongivande ingrediens i Petra Wadströms melodiösa marknadsföringsmix.


–Mitt mål är att förenkla vardagen för alla människor som inte har tillgång till rent och varmt vatten. Särskilt kvinnor i utvecklingsländer, vilka har på sin lott att hämta vatten och sköta andra hemmasysslor, har mycket nytta av min uppfinning.

Det tog fem år efter det att tankarna i Australien på någon solprodukt väcktes till dess de första skisserna på vattenrenaren fanns klara. Ett omfattande testarbete på fältet med prototyper av produkten bland fattiga familjer i Nepal och i Kenya följde. Ytterligare sex år senare är den finslipad och har kommit till användning. Behovet är oändligt och det som gör att lanseringen tar sin rundliga tid är att det krävs samarbeten och åter samarbeten för att ro uppfinningen i land i de fattiga länder där den verkligen behövs.


Det är biståndsorganisationer och FN-organ som är Petra Wadströms kunder och som ger pengar in i kassan för Solvatten AB. Men det räcker förstås inte att för bolagets medarbetare att sitta på sin kontorskammare och filosofera. Det är a och o att också komma ut i den bistra verkligheten och se hur vattenrenaren tas till vara bland användarna.

–Produkten kanske kommer att gå med vinst nästa år, säger hon och tillägger att det krävs oerhört mycket utvecklingsarbete, minutiösa patentinsatser, resor och förhandlingar med organisationer för att lansera en sådan här produkt.

Allt detta, underforskningsresans gång, har kostat på. En annan av hennes fiffiga idéer – en klämma som försvårar för ficktjuvar – har varit hennes recept att, förutom stöd från riskkapitalister, finansiera en kostsam och lång natts färd mot dag.


Fotnot: En enskild vattenrenare kostar cirka 600 kronor.