2015 beräknas Lagos i Nigeria bli världens tredje största stad, med 25 miljoner invånare. En ny invånare kommer till staden varje minut. Den är beryktad för sina trafikköer, slum och höga levnadskostnader. Men om några år kommer ett nytt finanscentrum ha byggts på land som återtagits från havet.

Ingen annan storstad har så många människor under fattigdomsgränsen som Lagos. 65 procent av de som bor i staden i dag, eller elva miljoner människor, tjänar mindre än två dollar per dag. Tidskriften Time beskrev nyligen staden på följande sätt: Detta är kaos när det är som fulast, dödligast och mest kolossalt: en malariasmittad megapol huvudsakligen byggd av drivved, bleckplåt och kartong, med försvinnande lite rent vatten, elektricitet, jobb eller lag och ordning, där marken är full av sopor, floden av avloppsvatten och luften av oväsendet och smogen från en miljon avgasrör utan ljuddämpare.

Att arbeta med stadsplanering i den miljön är inte lätt. 85 procent av Nigerias budget kommer från exporten av olja, men när oljepriset kraschade på 80-talet upphörde investeringarna i stadens infrastruktur. Landets regering beslöt sig för att flytta huvudstaden i stället och flydde till Abuja, som ligger längre in i landet och på förhållandevis svala 360 meters höjd. 1991 detroniserades Lagos formellt som huvudstad.

Invånarna försökte anpassa sig till de dagliga trafikkorkarna som varade i flera timmar. Affärsmännen gjorde om baksätet i sina bilar till kontor, med telefoner, bärbara datorer och sekreterare. Motorcyklarna, som var de enda som kunde komma fram, hade avkapade styren för att lättare kunna pressa sig igenom de små hålen i trafiken.

Som om inte det var illa nog så förlorade staden hela tiden mark när stranden sköljdes bort av vågorna från Atlanten. Tio meter av halvön Victorias kustlinje, där en stor del av staden ligger, försvann varje år.

Allt såg ut som om Lagos skulle bli den första megapolen som kollapsade, när staden valde en ny borgmästare, Babatunde Fashola, 2007. Han hade läst den peruanske ekonomen Hernando de Sotos teorier om att de fattiga utgör en mäktig kraft för ekonomisk utveckling om man bara kan ge dem bevis på att de äger den mark där de bor. Det gör det möjligt att få kapital till egen företagsamhet genom att belåna fastigheten eller tomten. Att det inte finns fungerande fastighetsregister innebär enorma mängder dött kapital, hävdar han.

Med tomtpriser i delar av Lagos som ligger högre än i New York innebär det också en möjlighet. Därmed kläcktes idén om Eko Atlantic City. Genom att bygga en sju kilometer lång vågbrytare i havet utanför Lagos och fylla upp den med sand på insidan kommer ett nio kvadratkilometer stort landområde skapas där en helt ny stadsdel ska byggas där 400000 människor ska bo och arbeta. Eko Atlantic City blir lika stor som Manhattan.

90 lastbilar tippar kontinuerligt sten och specialdesignade betongelement, så kallade accropoder, som bryter vågornas kraft. Vågbrytaren har hittills blivit 2,7 kilometer lång, men redan har det skapats en lugn lagun innanför som gör att Victoria Beach inte längre minskar. Arbetet med att skapa den konstgjorda ön ska vara färdig 2015.

I den nya stadsdelen ska allt kunna planeras redan från början så att det finns nog med elektricitet, vatten, avlopp. Det ska finnas goda kollektivtrafikslösningar, parkering under jorden och en lång strandpromenad och flera parker. 250000 personer ska bo där och 150000 personer arbeta där. Genom att så många kan flytta från nuvarande Lagos underlättar det också stadsplaneringen i resten av staden.

Arbetet med att bygga den konstgjorda ön utförs med specialbyggda fartyg som får allt större kapacitet. Världens största Trailing Suction Hopper Dredger (TSHD) är det belgiska rederiet Jan De Nul’s två systerfartyg Cristobal Colon och Leiv Eriksson. De har plats till att suga upp 46000 kubikmeter med sand och grus innan de måste tömmas och kan operera på 155 meters djup. Varje fartyg klarar som mest fyra laster per dag, men kapaciteten beror också på avståndet mellan den plats som muddringen sker och där sanden och gruset dumpas. Cristobal Colon kan fylla ett helt fotbollsfält med sex meter sand på tre timmar.

Världsmarknaden för mudderverk beräknas av den internationella organisationen för mudderföretag, IADC, till att vara 11 miljarder euro, eller 100 miljarder svenska kronor.

Andra kända projekt där helt nya landområden skapats är Palm Island (Jumeira) med 70 miljoner ton sand respektive Världsarkipelagen, (The World) med 320 miljoner ton sand, i Dubai; Hongkongs internationella flygplats, som delvis ligger på nytt område, och öarna Odaiba och Fukuoka utanför Tokyo.

Enligt IADC finns det i dag 604 TSHD-fartyg, 565 Cutter Suction Dredgers, CSD och 311 Backhoes. Sedan år 2000 har kapaciteten av den samlade flottan av TSHD- fartyg ökat med 62 procent och den kapaciteten ligger nu på 3,6 miljoner dödviktston.