Lars Samuelson, professor vid Lunds universitet, är enligt den vetenskapliga tidskriften Nanoletters världens tredje mest produktiva forskare inom nanovetenskapen. Han är enda europé bland de tio första på rankinglistan, där alla andra är verksamma vid stora universitet i USA.

– Jag har gjort några kloka val i mina satsningar på nyskapande forskning, säger han som förklaring till sin framgång inom ett av de hetaste forskningsområdena.

Lars Samuelson är en intensiv person som kryddar sina berättelser med anekdoter. Ibland hejdar han ordflödet för att snabbt skissa upp en förklarande modell i marginalen på något av de papper som ligger i travar på hans skrivbord.


Som barn älskade han fotboll över allt annat. Ett dåligt knä fick honom att överge tanken på att bli proffs och han satsade istället på musik och var som student först mer engagerad i att spela rock- och bluesmusik än i studierna. Att han blev forskare och inte musiker beror på att fysiken seglade upp som hans nästa stora passion i livet.

– Jag upptäckte att det var otroligt roligt att utforska fysikaliska fenomen, säger han. Det var så kul att det blev både en examen och en doktorsavhandling inom ämnet halvledarfysik.


Lars Samuelson återkom vid 39 års ålder till Lund, efter en sejour som professor vid Göteborgs universitet, och använde sin nya professur till att skapa Skandinaviens första center för nanoforskning. Han var en av de äldsta bland de 15 forskarna när Nanometerkonsortiet bildades 1988. Kollegorna kom från olika grenar inom fysik och kemi och hade valts utifrån vilka som hade rätt kompetens, inställning och intressen.

– Jag ville göra något helt nytt och valde medarbetare utan att bry mig om de gränser som brukade finnas mellan olika ämnesområden, berättar han.

Nanometerkonsortiet i Lund, som idag har en stab på omkring 150 personer, arbetar tvärvetenskapligt inom ett brett fält, som sträcker sig från kvantfysik till biomedicin. Forskningen ändrades runt år 2000 till att fokuseras på att studera och skapa nanotrådar, som är extremt smala stavar av halvledarmaterial.

– Jag var gästprofessor i Tokyo en sommar och hängde då över axeln på en japansk forskare som var världsledande pionjär i försöken att skapa nanotrådar.


Lars Samuelson insåg två saker när han stod där: att nanotrådar nog skulle bli ett av de mest intressanta spåren inom den unga nanovetenskapen och att han hade idéer om ännu bättre sätt att göra dem på.

–Det tog mig flera år att övertyga mina medarbetare om att det var rätt sak att göra och att få igång den forskningen i Lund.

Lars Samuelson har utvecklat en teknik för att skapa de tunna trådar som öppnar för nya utvecklingsmöjligheter inom flera områden som nanofysik, elektronik och medicin. När andra försökte snickra till trådar utifrån med något som kallas ”top-down-metoder” så lyckades Lars Samuelson förmå atomerna att själva formera sig i tunna strängar, en metod som bygger på självorganisation och kallas ”bottom-up”.


Han fick oväntad hjälp med att kommersialisera sina forskningsresultat då en man ringde från New York och bad att få träffa honom.

–Han kom hit och sa att hans företag hade lagt ner många tusen dollar på att bedöma mig och min forskningsgrupp och nu var han här för att investera.

Amerikanen var representant för investmentbolaget Teknoinvest, som åtog sig att ta över arbetet med att finansiera bolagsbildandet kring patenten från lundaforskarnas upptäckter.


Lars Samuelsson har idag fem patent klara som har lagt grunden för tre bolag inom elektronik och optoelektronik. Ytterligare ett tjugotal patentansökningar är under bearbetning.

Ett av de bolag som har bildats, Glo AB, utvecklar kraftfulla lysdioder för gatlyktor och annan offentlig belysning, där en världsmarknad väntar i och med att glödlampor och lysrör förbjuds av miljöskäl.

När bolagen har passerat den inledande forskningsfasen, så intar Lars Samuelsson en mindre roll i det fortsatta skeendet.

–Jag koncentrerar mig på det jag kan bäst, säger han. Företagsutveckling och administration finns det andra som är skickligare på.


I labbet ser Lars Samuelsson sig som en sorts lekledare.

–Som barn hittade jag ofta på nya lekar och spel och det är i stort sett det jag fortfarande håller på med, säger han. De lekar jag nu hittar på handlar om att utforska fysiken för ultrasmå nanosystem. Jag och mina kollegor skapar lekplatser där vi låter elektronerna passera genom labyrinter och tunnlar.