Det är tidningen Entreprenör som berättar den osannolika historien om den norrländska drömmen om en stor etanolindustri.

Etanolproduktion har sekellånga anor i Sverige men denna berättelse börjar 2005 när Skellefteå Kraft, Umeå Energi och Örnsköldsviks Energi blev huvudägare i bolaget Sekab. Säljare var två industribjässar: Domsjö fabriker och Akzo Nobel, som ville ut ur etanolbranschen.

Enligt uppgifter i lokala tidningar, ska de tre kommunerna ha betalat cirka 150 miljoner kronor för merparten av aktierna (det fanns också en grupp privata investerare).

Tanken med köpet var att använda råvaran från de norrländska skogarna och producera miljövänligt etanolbränsle. I förlängningen såg man Norrland som ett kompetenscenter inom etanolframställning vilket i sin tur skulle ge många arbetstillfällen.

Bolagets nytillträdde vd Per Carstedt hade därmed goda förutsättningar att få gehör för sina storslagna idéer. Carstedt hade året innan (2004) nominerats till Årets lobbyist av PR- och lobbyföretaget Westander. Orsaken var att han lyckats förmå Miljöpartiet att driva igenom kravet på att alla bensinstationer i Sverige måste sälja etanolbränsle.

Men det fanns ett stort problem för den norrländska etanolsatsningen, tekniken för tillverkning av etanol ur den svenska träråvaran var inte färdigutvecklad och man tvingades leta annan råvara.

”Nu började det hända saker på många olika håll i världen. I Tanzania satsas miljoner på markköp, förberedelse för odling och byggandet av en etanolanläggning. I Mocambique spenderades stora summor på inköp av konsulter för att förbereda en etanolproduktion. Samma sak i Ghana och Togo, stora summor betalas ut för att utreda möjligheterna att starta produktion. Sammantaget rör det sig om en bra bit över 100 miljoner kronor i svenska skattemedel”, skriver tidningen Entreprenör.

Man beslutar också att satsa stort i Ungern. Här ska fyra fabriker startas med sikte på storskalig etanolproduktion. Sekab köper mark och ordnar nödvändiga tillstånd men plötsligt rinner allt ut i sanden. Hittills har det ungerska äventyret, enligt Entreprenör, kostat 85 miljoner skattekronor utan något som helst resultat.

I september 2007 kommer satsningen till en brytpunkt. Då hålls ett styrelsemöte där både de inblandade komunnernas politiker och representanter deras energibolag var närvarande.

Här får ansvariga kommunpolitiker, enligt vad de själva påstår, för första gången vetskap om Sekabs storstilade internationella planer. Det slår ned som en bomb, kommunallagen förbjuder nämligen att kommunala pengar satsas utomlands.

”Ännu idag, fyra år efter det ödesdigra mötet, kostar upprensningen av Sekab-affären, som den kallas sedan dess, stora summor kommunala skattemedel”, skriver Entreprenör.

Det handlar dels om att ta vara på redan gjorda investeringar men också om att värdet på infrastruktur, mark, tillstånd och fabriksbyggnader som skrivs ner till en bråkdel av det ursprungliga värdet. Bland annat har alla investeringar som gjorts i Afrika sålts till Per Carstedt för en krona.

Det politiska efterspelet har varit omfattande och utdraget; så sent som i maj i år kunde tidningen Norra Västerbotten konstatera att ”Härvan tar aldrig slut”.

Fotnot: Tidningen Entreprenör har sökt Per Carstedt för en Kommentar men inte lyckats nå honom.