Antagligen är det sökföretaget Googles försök med förarlösa bilar som blivit det mest omskrivna. För ett år sedan berättade bolaget hur man prövat att köra med förarlösa personbilar runt huvudkontoret i Silicon Valley, Kalifornien.

Bilarna hade utrustats med videokameror, radar, lasermätare, detaljerade kartor, gps och annan utrustning som behövdes för att de själva skulle kunna ha koll på trafiken. Mycket av dataprocessandet skedde sedan i Googles datacentrum. Totalt körde bilarna, där det hela tiden fanns med en chaufför som kunde ingripa om något gick snett, över 220000 kilometer.

Forskare vid Freie Universität i Berlin har arbetat med ett liknande projekt sedan 2006 och i september i år gjorde de en uppmärksammad uppvisning där en ombyggd Volkswagen Passat körde omkring i den tyska huvudstaden och flott stannade till vid Brandenburger Tor.

Även i det fallet gick testerna bra och forskarna talar om att de förarlösa bilarna på sikt också ska kunna kopplas ihop med smarta mobiler och surfplattor. Genom en app kan man då beordra bilen att köra fram så man kan kliva in.

Visionerna pekar mot att vi på det här sättet skulle kunna få en betydligt säkrare trafik samtidigt som miljöproblemen blir mindre. Målet är att datorerna ska kunna förutse hur bilen ska köras på bästa sätt för att man ska spara energi och slippa så mycket köer som möjligt.

I Sverige är lastbilstillverkaren Scania inne på liknande tankegångar. Någon gång i slutet av 2012 eller början av 2013 tänker bolaget dra igång ett ettårigt test där man på allvar prövar lastbilståg.

Tåget består i praktiken av fyra eller fem lastbilar på 18 meter vardera som kör med en lucka på tio meter mellan bilarna. För att vanliga bilister ska kunna köra om det över hundra meter långa fordonståget håller man sig enbart till motorvägen mellan Södertälje och Helsingborg.

Tekniken har utvecklats på Scania ihop med forskarna på KTH och i lastbilarna finns videokamera, sensorer som känner av vad som finns i närheten, gps, en ny styrdator med mera. Och så finns det trådlöst nätverk för kommunikation mellan lastbilarna.

Lastbilarna får hela tiden information om vad som händer runtomkring och datorn vet sedan tidigare hur vägen ser ut och kan till exempel lätta på gasen för att det snart kommer en nedförsbacke. Kommunikationen mellan fordonen gör också att lastbil två, tre och fyra kan börja bromsa exakt samtidigt som den första lastbilen. På det sättet kan lastbilarna köra riktigt tätt och därmed minskar luftmotstånd och bränsleförbrukning.

I praktiken fungerar systemet som en väldigt avancerad avståndshållare. Varje lastbil har fortfarande sin egen chaufför.

–Vi räknar med att det drar ned bränsleförbrukningen med 10 procent och än mer om lastbilarna kör tätare. För åkerierna är det en väldigt stor besparing. Bränslet står för en tredjedel av deras kostnader, säger Tony Sandberg som är ansvarig för projektet på Scania.

Om allt går enligt planerna hoppas han att Scania ska ha en kommersiell lösning färdig om fem till tio år. Men innan man kommer så långt är det en hel del saker att fundera över.

Under året som kommer ska trafikforskarna till exempel se hur vanliga bilister reagerar när de ska köra om ett lastbilståg som kör i 80 kilometer i timmen. De måste till exempel känna sig säkra på att de kan komma av vid avfarterna vid motorvägen.

En annan svår fråga är hur lastbilschaufförerna reagerar. När datorerna tar över ändras deras roll från att vara förare till att vara övervakare, lite som när flyget använder sig av autopiloter.

Alla kommer säkert inte att gilla det. Men, som Tony Sandberg påpekar, förändringen gör kanske också att man kan locka yngre personer att söka sig till ett yrke där det idag finns en brist.