Backa fem år. Då var kameran i mobilerna rätt undermålig, musikspelarna ofta obefintliga och tillverkarna berättade stolt när de hade satt i en färgskärm i mobilen.

Den tiden känns rätt avlägsen i dag när en del mobiler har en kamera på 12 miljoner pixlar och ett minne som är så stort att en normal konsument kan lagra hela musiksamlingen där.

Samtidigt har intresset svängt om mot de program som går att ladda ned till mobilerna. Det blir med mobilerna som med våra datorer, programmen avgör vad man kan göra.


Förändringen var väldigt tydlig när Nokia, världens största tillverkare av mobiler, nyligen visade upp en del av sin forskning för teknikjournalister från hela världen. Hela tiden handlade det egentligen om just det, hur mobilerna blir små datorer som vi ständigt har med oss i fickan och vad vi då kommer att använda dem till.

Men det finns också några avgörande skillnader mellan datorer och mobiler. För det första är mobilen mer personlig och följer med oss hela tiden.


Det gör att mobilen till exempel kan användas för att via kameran, inbyggda sensorer, gps och mikrofon samla in information om vad som händer runtomkring oss och utnyttja den för nya tjänster. Ett exempel som Nokias forskare gärna återkommer till är ett test i Kalifornien.

Med hjälp av mobiler med inbyggd gps har Nokia och ett universitet byggt upp ett system som kan varna bilförare när det blir köer. I praktiken är det vanliga mobiler som används för att samla in information om hur trafiken flyter för varje enskild bilist.


Informationen skickas sedan vidare till en internetansluten dator där den jämförs med uppgifter från alla andra bilister. Sedan skickas informationen om det allmänna trafikläget tillbaka till bilisterna.

Det här är bara ett av många exempel där man utnyttjar att mobilen är en apparat med mycket inbyggd teknik samtidigt som den kan vara ständigt uppkopplad till internet via mobilnäten. Egentligen är det precis samma sak som sker när Nokia i Indien använder mobilen för att kartlägga spridning av sjukdomar.

När mobilerna blir små datorer ger det också Nokia möjlighet att komma in på fler marknader. Men det innebär också att företaget kan få betydligt svårare konkurrens än tidigare. För det är uppenbart att allt från stora it-jättar som Microsoft och Google till små uppstickarbolag också siktar in sig mot den här nischen.


Kanske var det därför Mary McDowell betonade så hårt att mobilen framöver inte bara blir en lite smådum apparat som rapporterar allting till stora datorer som sedan skickar informationen tillbaka.

– Så blir det inte, hävdar Mary McDowell. Mycket av förmågan blir kvar i mobilen.

Nokia utvecklar ett system som ska kunna kartlägga spridningen av malaria.

Ska stoppa spridningen av Malaria via mobilen

På Nokias forskningslabb i Bangalore, Indien, jobbar Dhaval ­Joshi med att kartlägga spridningen av malaria och andra sjukdomar. Eller rättare sagt, han arbetar med ett program som gör att sjuksköterskor och läkare direkt utifrån byarna, via mobilen, kan rapportera när ­någon blir sjuk.

– Ett stort problem i dag är att rapporteringen om sjukdomar bygger på att läkarna fyller

i papper och skickar iväg dem. Det tar tid och det gör att sjukdomen kan spridas snabbt innan hälsovårdsmyndigheterna inser vad som är på gång, säger ­Dhaval Joshi.

För att komma tillrätta med problemet testar Nokias forskare ett system där läkare och sjuksköterskor i stället använder mobilen. Så fort de stöter på ett fall av exempelvis malaria knappar de in uppgifterna

i mobilen. Sedan skickas informationen direkt via mobilnätet till en dator hos hälsovårdsmyndigheten.

Rapporterna från alla läkare och sjuksköterskor gör då att man snabbt ser om det håller på att bli något sjukdomsutbrott och hur snabb spridningen är.

– Vi kör ett test just nu som ska vara klar i slutet av nästa år. ­Eftersom hälsovårdsarbetarna

i Indien oftast är lite äldre var vi rädda för att de inte skulle vilja arbeta med ny teknik. Men i själva verket föredrar de att knappa in uppgifterna i mobilen i stället för att ringa någon på hälsovårdsmyndigheten och ge en muntlig rapport, säger Dhaval Joshi.

Blinda ska kunna läsa sms

De lite större tryckkänsliga skärmar som blivit populära på mobilerna det senaste året brukar ofta användas för att snabbt välja mellan olika typer av musik, spela spel med mera. Men skärmarna ger också nya möjligheter för de som är blinda.

Ett program som laddas ned till mobilen, och som än så länge bara finns på teststadiet, gör att ett inkommande sms automatiskt omvandlas till punktskrift. Då går det att läsa sms:et genom att hålla fingrarna mot skärmen och känna av hur vibrationerna markerar olika tecken.

Nät-butikerna utvecklas

Mobilnäten blir allt snabbare på att överföra data. Men Nokias forskare arbetar också med andra lösningar för att trådlöst överföra riktigt stora datamängder på kort tid.

Tanken är att den som kommer in i en butik till exempel ska kunna lägga mobilen på en skiva och så, på omkring tio sekunder, laddas ett helt musikalbum över till mobilens minne. Hopkopplingen sker automatiskt genom att man lägger mobilen på skivan och den bryts direkt när man tar den därifrån.

Den här tekniken är en direkt parallell till det arbete som Sony Ericsson, Nokias konkurrent, gör tillsammans med japanska Sony. Deras teknik, Transferjet, gör att data kan föras över med en högsta hastighet på 560 Mbit/s. Ett vanligt bredband via telejacket hemma har ofta en hastighet på 5–10 Mbit/s.

Mät farten på bollen med mobilen

Många mobiler är i praktiken ett slags små datorer där man kan lägga in nya program som utnyttjar den teknik som redan finns inbyggd i mobilen. Det lilla finska företaget Entetrainer har använt det för att ta fram ett program som med hjälp av mobilen mäter hur snabbt man skjuter iväg en fotboll eller tennisboll.

Programmet använder mobilens mikrofon för att via ljudet beräkna hastigheten. Tillförlitligheten ska, enligt Entetrainer själva, vara lika hög som i specialsystem som är 15 gånger dyrare. Förklaringen är att systemet inte kräver någon ny hårdvara, det använder bara den teknik som redan finns inbyggd i mobilen.

Rikta kameran mot huset och kolla vad det kostar

En av de hetaste trenderna är hur mobilen kan användas för att automatiskt ge mer information om omgivningen. Med forskarnas ord handlar det om att förtydliga och förstärka verkligheten. Nokia arbetar exempelvis sedan tidigare med en tjänst som kallas Peka och hitta. Den används nu av några fastighetsmäklare och biografer i USA och Storbritannien. Det är då bara att rikta kameran i mobilen mot huset som man är intresserad av. Sedan får man tillbaka information från mäklaren om huset.

Den här tekniken utvecklas nu så att man även kan använda mobilens gps. Mobilen känner av var den är geografiskt och när man pekar med den mot ett kafé, en staty eller liknande räknar systemet först ut vad man pekar på, sedan kommer information om hur menyn ser ut, vem statyn föreställer och så vidare.

I det system som Nokias forskare testar använder man en speciell pekare. Den är kopplad till mobilen som ligger kvar i fickan och sedan kan man via hörlurarna lyssna på den information som kommer tillbaka. För att det här ska fungera måste förstås någon också ha levererat informationen till systemet. I praktiken är det en enorm uppgift som gör att ­införandet kommer att ta lång tid.

Hitta till rätt plats med förbättrad gps-teknik

Under de senaste åren har många mobiler fått inbyggd gps för navigation. Rätt väg till målet visas på en karta på mobilens skärm.

Det brukar oftast fungera när man åker bil och håller sig till vanliga vägar. Fast vad gör en mobilanvändare som är ute och vandrar i skogen eller bara ska gå tvärs igenom ett bostadsområde? Då vill man helst promenera fram på små stigar och inte bli hänvisad av gps:en upp på en stor väg, som vore det naturliga för den som kör bil.

Amerikanska Primordial håller på med en lösning som i bästa fall kan reda ut problemet. Tekniken utvecklades från början för den amerikanska armén och bygger på att systemet kombinerar informationen från en mängd olika kartor, inte bara vägkartorna.

Från all kartinformationen räknar systemet sedan ut vad som sannolikt blir den bästa promenadvägen från en punkt till en annan, även i de områden där det inte finns några vägar utritade.

Hur det här fungerar i praktiken återstår förstås att se. Tidigast i slutet av 2010 kan tekniken bli klar för Sverige.